Vi måste ställa krav även på självstyrelsen

En av socialdemokraternas valfrågor är att vi vill kämpa för att allmän tandvård införs på Åland. Reaktionen som vi får emot oss är att det blir för dyrt. Det anser t ex den sittande landskapsregeringen.

När landskapet ställer krav på staten att ålänningar skall ha samma rättigheter som övriga finländare, som exempel kan nämnas stödet för vindkraftssatsningar som nu är aktuellt, då frågar ingen ledarskribent eller ledande politiker ”hur skall staten finansiera det?”.

När landskapet kräver att ålänningar och andra svensktalande har språkliga rättigheter, att det är självklart att alla skall ha rätt att göra sig förstådda på svenska gentemot myndigheter och fackförbund – då hävdar alla åländska politiker med alla rätt att ålänningar skall ha samma service som alla andra medborgare i Finland. Ingen frågar ”hur skall staten finansiera det?”.

Men när vi på Åland har sämre sociala rättigheter, till exempel saknar rätt till allmän tandvård, då hummar landskapsregeringen och säger att vi har "brist på resurser" när vi uppenbarligen har sämre social service än i riket därför att lagstiftningen är bristfällig.

Vi betalar ju samma skatter som övriga i Finland, och så länge vi gör det, bör vi ha rätt till samma välfärd som övriga finländare.

Landskapet Åland ställer rättmätiga krav på staten om att ålänningar har rätt att behandlas lika. Men vi måste också ställa krav på självstyrelsen. Annars måste ju frågan ställas: Kostar själva självstyrelsen så mycket i administration att vi inte har råd att låta medborgarna få det minst lika bra här som i övriga landet? Landskapets politiker måste visa att de klarar av det Åland har behörighet att sköta själv.

Tandvård för alla - en rättvisefråga!

insändare 7 oktober 2010

Vi socialdemokrater anser att rätten till välfärd skall vara generell, alltså gälla alla medborgare. Alla skall behandlas lika i välfärdssystemet. Därför är det synnerligen orättvist att skattebetalarna på Åland på många områden har sämre förmåner och rättigheter än medborgare i övriga Finland.

Ett tydligt exempel på när ålänningar har det sämre än i riket är att vi saknar rätt till allmän tandvård.

Denna rättighet tillförsäkras alla övriga finländare i en folkhälsolag som saknar motsvarighet på Åland. Enligt denna lag är kommunerna skyldiga att se till att det finns tandvård för alla. Detta gäller undersökningar och behandlingar av munsjukdomar samt förebyggande vård hos tandhygienister.

Grupper prioriteras

På Åland finns en begränsad offentlig tandvård som är tillgänglig för barn och ungdomar upp till 26 år och för medborgare i alla åldrar som behöver akutvård. Utöver det tas en del prioriterade grupper emot, som till exempel gravida, diabetiker, reumapatienter och personer med neurologiska sjukdomar. Det har också funnits en praxis att en del av de anställda inom Ålands hälso- och sjukvård haft tillgång till den offentliga tandvården, något som socialdemokraterna tidigare påpekat är en mycket märklig prioritering gentemot andra grupper i samhället, framför allt mot dem som måste välja bort dyra privattandläkarbesök helt enkelt för att de inte har råd.


Bristande resurser

Landskapsregeringens förklaring till att ÅHS inte erbjuder tandvård till alla, utan bara till prioriterade grupper, är att det råder resursbrist, att befolkningen har vuxit och att landskapet därför ”rationellt utnyttjar begränsade resurser”.

Socialdemokraterna anser att denna organisering av tandvården är diskriminerande och att den står i strid med principen om att alla ålänningar skall ha minst samma sociala förmåner som i riket. Här krävs lagstiftning för att garantera rätten till allmän tandvård. Att munsjukdomar bagatelliseras och att ÅHS prioriterat ned just denna del av den allmänna vården är oförsvarligt.

Vårt krav

Därför kräver vi att allmän tandvård införs på Åland, så att alla ålänningar oavsett ålder och boendeort får samma rätt till undersökningar, behandling och förebyggande vård som medborgarna i riket. Privat tandvård kan fortsätta att fungera som förut och komplettera den offentliga tandvården i och med att en del av kostnaderna för den privata vården ersätts via sjukförsäkringen.

Anders Hallbäck

Camilla Gunell

Henrik Löthman

Eva Ringwall

Barbro Sundback

Rolf Söderlund

Kalle Fogelström

Hillevi Ahlbeck

Carina Aaltonen

Martin Nilsson

Mia Hanström

Argumentation utan konkreta exempel

I ett par inlägg i de lokala tidningarna har jag försökt visa en konkret motbild mot Erik Schüttens bild av att den offentliga sektorn är överstor på Åland. Schütten har inte kommit med ett enda exempel på var den är överstor. Det är ju många som i likhet med honom slänger ur sig att vi bör skära ned i vår gemensamma välfärd, t ex Fredrik Karlström (obunden). Vad jag ville poängtera är att det går ut över skola, vård och omsorg och en massa andra viktiga samhällsuppgifter.

Schütten menar att (s) inte vill spara. Det är naturligtvis inte sant. Våra lagtingsledamöter röstade emot en stor summa pengar för projekteringen av en Föglötunnel, vi är tveksamma till en ytterligare golfsatsning (åtminstone om den inte bevisligen skapar en massa nya jobb) och vi är många inom (s) som vill effektivisera den otidsenliga och opraktiska kommunstrukturen. Vi arbetar just nu med frågan om hur skärgårdstrafiken skall kunna drivas smartare.

Till sist, slarvet med siffror. När jag ringde Jonas Karlsson på ÅSUB gav han mig siffran 36 % offentliganställda. Nästa gång jag ringde berättade han att det skulle ha varit 36,6 %. Jag kan erkänna att det blev fel med 0,6 %.
Men Schütten försvarar sin betydligt felaktigare siffra med att "uppenbarligen lyckas vi inte komma överens om en gemensam grund för de uppgifter vi får fram". Välj vem ni tror på mest (ett förslag om ni inte kan bestämma er: Ring ÅSUB och fråga).

Ålands framtid är inte att montera ned offentlig sektor

Erik Schütten, Ålands Framtid, fortsätter oförtrutet (Ålandstidningen och Nya Åland 6.9) att förespråka en nedmontering av offentlig sektor och att det är nödvändigt menar han är ”kalla fakta”. Han nämner oss socialdemokrater som huvudmotståndare i debatten om välfärden. Och visst är det så.

Det är en skillnad i samhällssyn det handlar om, knappast fakta. Den offentliga, eller gemensamma sektorn som den också kallas, är måhända dyr i mångas ögon och det finns inte någon anledning att skapa arbetsplatser som inte behövs, vilket är vulgärpropaganda att påstå. Offentlig sektor skall drivas smart och rationellt och tjäna medborgarnas behov. Tack vare en stark privat sektor kan det offentliga stå för mycket service som vi vanliga medel- och låginkomsttagare aldrig skulle ha råd att betala för själva: Dyra operationer på sjukhus, vägbyggen, barndagvård, skola. Det är det som är så fiffigt med det som kallas blandekonomi.

I större delen av den offentligt drivna verksamheten på Åland är jag övertygad att det är svårt för folk att förstå vad Schütten menar med ”överstor personalstyrka”. Är det på AMS, där personalen kämpar med studiestöd och arbetslösa, som de är för många? Är det de sjuksköterskor, som redan drabbats av permitteringar, som skall få sparken? Är det skolpsykologerna som han menar är onödiga? Eller skall vi privatisera vägnätet? Listan kunde göras oändligt lång på viktiga samhällsfunktioner inom offentlig sektor.

En nedmontering av det offentliga skulle dessutom drabba kvinnor betydligt hårdare än män, eftersom andelen kvinnliga offentliganställda är betydligt högre.

Ett övergångssystem

Schütten skyller det mesta på klumpsummeekonomin och en del på landskapsregeringens tilläggsbudgetar. Att klumpsummesystemet har nackdelar är riktigt och det är därför socialdemokraternas förre partiordförande föreslagit ett övergångssystem som skulle göra att vi kunde ta hand om våra egna skatteinkomster, utan att för den skull ta onödiga risker och tvingas bygga upp en kostsam byråkrati à la Färöarna.

”I ett ekonomiskt välfungerande samhälle arbetar majoriteten i det privata näringslivet”, skriver Schütten. Att den offentliga verksamheten skall bantas är för övrigt något som också Obunden samling upprepar. (Vad är det förresten för skillnad på ÅF och ObS egentligen?).
Den senast kända statistiken, för år 2007 (ÅSUB), visar att 64 % av de sysselsatta är privatanställda eller egna företagare. Andelen är ännu högre om man räknar med icke-åländsk arbetskraft i åländska företag (t ex på färjorna). LRs nedskärningar i krisens spår har förmodligen minskat den offentliga andelen av arbetskraften ytterligare. Varför så oroliga, när ca 2/3 av arbetskraften arbetar inom de privata näringarna?

Välfärd lockar till inflyttning

Den nuvarande ekonomiska krisen, eller jobbkrisen om man så vill, har drabbat både privat och offentlig sektor hårt. Men Åland står ändå starkt tack vare framgångsrika företag och tack vare att den offentliga sektorn är väl utbyggd och att den åländska välfärden i och med det lockar till inflyttning. Vi har, trots en hel del brister, överlag bra skolor, fina dagis, värdig äldreomsorg och ett bra socialt skyddsnät. Det skall vi komma ihåg när företrädare från Ålands Framtid talar om den överstora personalen inom offentlig verksamhet. Raserar vi den, tror jag inte på Ålands framtid.

snyggt, va?

Varsågod och svälj, Erland

Politik är att välja, inte bara att svälja, skriver Olof Erland (lib) som svar i Ålandstidningen på min replik till honom angående valet i Sverige.

Det är mycket "klapp på huvudet" från Erland: Hallbäck har inga "hållbara argument", "tycks se allt i rött" och "sväljer rödgrön röra". Erlands argumentationsteknik är att förringa motståndaren, det är uppenbart.

Det jag tyckte haltade i hans argumentation var framför allt att han påpekade hur viktiga och bra miljöpartiet är, samtidigt som hans slutsats var att en alliansseger är bra för Åland. Eftersom mp går till val på den motsatta sidan blir detta aningen svårt att få ihop.

Den inrikes stabilitet, ekonomiska tillväxt och tryggade välfärd som Erland menar att alliansen står för får han ju förstås tro att blir bättre med moderaterna vid makten. Jag tror något annat. Om man läser på min blogg här så förstår man nog varför jag INTE tycker att moderaterna står för t ex "tryggad välfärd" och "inrikes stabilitet".

Miljöfrågorna är viktiga för mig. Östersjöns miljö är en ödesfråga för många, inte minst på Åland. Därför finns de frågorna högt på min prioriteteringslista när jag gör mitt val.

Den prioriteringen gör inte Olof Erland. Han föredrar en helhetsmeny där minskade skatteintäkter (=sämre välfärd) är huvudrätten.
Varsågod och svälj, Erland, medan vi andra väljer rödgrönt.

Rödgrön seger bäst för Östersjön

Nästa vecka inleds förhandsröstningen för oss närmare tusen personer på Åland som har rösträtt i det svenska valet. Hur valet kommer att gå är ovisst, eftersom många bestämmer sig in i det sista och eftersom opinionsmätningar och slutliga valresultat ofta kan visa väldigt olika.

I Ålandstidningen 26.8.2010 försöker Olof Erland (lib) leda i bevis att en alliansseger skulle vara bättre för Åland. Moderaterna har ”genomgått en radikal förändring”, menar han, men det har vi sett lite av de senaste fyra åren. Det har varit samma skattesänkningar åt de välbärgade som prioriterats nu som förr. De arbetslösa och sjukskrivna har fått ta smällen, precis som tidigare. Lägg därtill den ”suddiga profilen i klimat- och miljöfrågor” som Erland själv skriver om. Det är bara retoriskt som moderaterna har förändrats.

Nyckelroll

Jag håller med om att Maria Wetterstrand och miljöpartiet har en nyckelroll i detta val. Mp, som enligt Erland är liberalernas bundsförvanter, har valt sida. Partiet stödjer Mona Sahlin, inte Fredrik Reinfeldt.

Om Sverigedemokraterna skulle bli vågmästare, vilket tyvärr är möjligt, ”kommer det största mittenpartiet att kunna ta initiativ till en minoritetsregering”, menar Erland.
De största mittenpartierna kommer sannolikt att vara (s) och (mp) och det bästa i ett sådant (oönskat) läge är förstås att de rödgröna (v, s och mp) bildar majoritet med t ex centern, som tidigare haft samarbete med (s) och som av både (s) och (mp) anses vara det parti på den borgerliga sidan som har en politik som mest liknar deras.

Okontrollerad tillväxt

Erland argumenterar för en moderatledd regering som för en otydlig klimat- och miljöpolitik utan att närmare konstatera vad det kan innebära för Östersjöns framtid. Detta samma vecka som Världsnaturfonden, WWF, spår en dyster framtid för vårt gemensamma innanhav. Problemet är enligt WWF en okontrollerad tillväxt och dåligt samarbete mellan de olika aktörerna i området. En av de viktigaste aktörerna är naturligtvis Sverige, som måste gå i bräschen i kampen mot övergödningen. Då imponerar inte en borgerlig regering som t ex avskaffar skatten på handelsgödsel.

Så visst, Olof Erland, miljöpartiet har en nyckelroll. Mp går till val på tuffa klimatomställningar i ett samarbete med Mona Sahlin (s) som statsministerkandidat. Vänsterpartiet är enligt svenska Naturskyddsföreningen näst bäst på miljöområdet (DN 25.8.2010). Socialdemokraterna i Sverige har med sina rödgröna bundsförvanter förändrats i grönare riktning. Därför rekommenderar jag alla röstberättigade på Åland att rösta rödgrönt!