Kreativitet och ansvar=försämrad service

Mariehamnsliberalen Folke Sjölund förespråkar ansvarstagande för staden. Hans partigrupp vill ”säkra den välfärd vi har idag”. Båda våra tidningar har på ett tydligt sätt beskrivit hur nedskärningarna i budgetramarna kommer att slå: Inbesparingarna kommer med största sannolikhet drabba Medis, kortare öppettider på biblioteket och på fritidsanläggningarna och inte minst kollektivtrafiken. Även skolan är i skottgluggen, även om ledande liberaler konstaterat att den inte borde få röras. I årets budget, som majoriteten hela tiden hänvisar till när besparingarna för nästa år ska motiveras, står följande: ”Att effektivera skiljer sig dramatiskt från att göra nedskärningar i verksamheterna”. För mig är det en gåta hur minskade lektioner på Medis, dramatiskt försämrad busstrafik och minskade öppettider på till exempel Mariebad, inte skulle vara en nedskärning. För mig är texten ovan, mot bakgrund av verkligheten, bara en tom fras. I förra veckan förklarade Centern, Obundna och Ålands framtid i Mariehamn att nedskärningarna inför nästa år handlar om ”kreativa lösningar”. Partiernas företrädare är väldigt tydliga på en punkt: Det spelar ingen roll om ekonomin kommer att gå bättre (som vi socialdemokrater tror) eller om stadsdirektörens dystra prognos visar sig stämma. Med andra ord kunde de ha skrivit: I Mariehamn har vi det för bra. Staden har för bra service, speciellt inom kultur- och fritidssektorn och inom den tekniska sektorn. Vi ska vara ansvarsfulla, skriver Sjölund. Jag vill vara med och ta ansvar för servicen och är emot dessa s k ”kreativa” försämringar. Därför röstade jag emot dem vid förra veckans stadsstyrelsemöte.

Om verklighetsförankring

Tillbaka till stadspolitiken, efter några inlägg om schlageryran i Europa. Lennart Isaksson (M) skriver idag om hur Mariehamn som Ålands "huvudstad" ska klara konkurrens med Jomala. Ja, inte tror jag att det är genom att bygga köpcentrum här också. Jomala har andra förutsättningar för köpcentrum och följer en modell som finns i snart sett varenda stad i Norden. Skillnaden mot hur det är på andra håll är att stormarknaderna utanför städerna ligger i samma kommun som städerna. Här går gränsen strax norr om Dalbo och väster om Svibyviken. Det är det som är det dumma. Om skatteintäktsberäkningarna inför nästa år skriver Isaksson: "Det går inför budgetdebatten också att göra en mer verklighetsförankrad prognos över skatteintäkterna"....vilket då kan tolkas som att den prognos som finns inte är verklighetsförankrad. Precis som (S) har hävdat. Det är inte lätt att följa logiken....

Loreen, du är bäst

Det gick, som vanligt, inte riktigt som jag hade tänkt i Eurovisionssemifinal 1 igår kväll, men tre av mina fem favoriter gick vidare. Finland och Schweiz klarade det inte och i Pernilla Karlssons fall berodde det på ett svagt live-framträdande, tyvärr. Nervositeten tog överhanden. De bidrag som överträffade mina förväntningar var i tur och ordning: Cypern, Island och Moldavien, tre länders sånger som fungerade väl på scen. Nå, huvudintrycket från den här showen blir följande: 1) Programledare med timing som i en sämre amatörteaterpjäs. 2) Bra ljud! Måste man skriva för det har inte alltid varit fallet. 3) Gina med G. Måste säga att jag tycker att både humorn och Sundsvallsdialekten är sköna. 4) Ryska tanter. Hör till storfavoriterna. 5) Österrike hade kanske den sämsta låten i Eurovision song contest genom tiderna. Vad har vi då att se fram emot imorgon kväll? Mina topp-fem-låtar imorgon är: Sverige, förstås. Loreen är en full fempoängare som artist och låten är uppbyggd på ett gångbart sätt. Det finns bättre låtar, men som helhet är hon min vinnare även på lördag. Hon får dock hård konkurrens av Ukraina, jo, jag är svag för trallvänliga fotbolls-EM-låtar och Gaitanas har den "svartaste" rösten i tävlingen (behöver jag tillägga att jag gillar det?). Vore tråkigt om ännu ett diktaturland vinner, så därför vill jag slå ett slag för en annan sångerska med pipa: Anggun från Frankrike, men förresten, hon är ju direktkvalificerad till final, så det hör inte till tipsen inför torsdagskvällen. Serbien skickar ännu en stark balkanballad och får finalpass av mig, likaså Donny Montell från Litauen. Sen tror jag nog att Norge får chansen på lördag, trots att Tooji sjunger ungefär lika halvrisigt som Eric Saade. Låten har nämligen årets bästa intro.

De fem bästa bidragen i kvällens semifinal

För dig som händelsevis inte känner till det, så har jag ett brinnande engagemang för Eurovision Song Contest. Det är alltså högtider som väntar ikväll, på torsdag kväll och förstås på lördag kväll. Förra året befann jag mig på en färja när finalen avgjordes, i år kommer jag att vara på utflykt med vår kör. Det är alltid så mycket som händer i maj (intensivaste månaden på året?). Men i år har jag i alla fall tagit mig tid att tippa tävlingen, vilket inte är det lättaste. Jag brukar ha fel ;-) Nå, i alla fall, enligt mitt tycke och smak borde följande låtar ha chans ikväll: Toppkvintetten är.... Schweiz, med en skön Billy Idol-rocklåt där refrängen fastnar OMGÅENDE, vilket ju är mått på något som slår. Island, med sitt svulstiga och dramatiska musikalnummer i 6/8-takt. Ryssland, med sina charmtroll till tanter, som dock inte vinner alls på det musikaliska och så Finland, för det vackra vemod som slår an hos mig (och förstås för den vackra finlandssvenskan). Outsider för mig blir Rumänien, som tydligen många gillar. Är inte så förtjust i denna mischmasch av pop-marsch-latino. Men dragspelet och säckpipan höjer det hela, språket är vackert och sångerskan är snygg ;-) De här fem länderna bör gå vidare ikväll, men jag kan samtidigt avslöja att tre av tävlingens fem bästa låtar finns i den andra semifinalen. Och en är direktkvalificerad till final. Så från kvällens program är det bara Schweiz som kommer att nå topp-5-placering. Om jag får bestämma.

Har vi det för bra i Mariehamn?

Så har jag varit med om att förlora en viktig omröstning för första gången i stadsstyrelsen. Visst, vi har röstat några andra gånger i vår, t ex om jävsregler och studentbostäder, men nu handlade det om större saker: Nedskärningar på 2,3 miljoner euro i budgetramarna för nästa år. I förra veckan förklarade Centern, Obundna och Ålands framtid i Mariehamn att nedskärningarna, som de ställer sig bakom, handlar om effektivisering och ”kreativa lösningar”. Partiernas företrädare är väldigt tydliga på en punkt: Det spelar ingen roll om ekonomin kommer att gå bättre (som vi socialdemokrater tror) eller om stadsdirektörens dystra prognos visar sig stämma. Med andra ord kunde de ha skrivit: I Mariehamn har vi det för bra. Staden har för bra service, speciellt inom kultur- och fritidssektorn och inom den tekniska sektorn. Det hade varit tydligare att säga vad det handlar om: försämringar. Det finns inga färdiga förslag på hur infrastrukturnämnden och bildningsnämnden skall lyckas spara ca 300.000 respektive ca 750.000 euro. Men visst har bildningsnämndens ordförande Christian Nordas (lib) rätt (i Ålandstidningen 15.5): Det kommer att bli ett ramaskri.

Det lönar sig att stärka föreningar

Hur sätter man upp mål för hur bra kultur- och idrottsutbud Mariehamn ska ha? Ja, det var en av många frågor som diskuterades igår eftermiddag när stadens politiker träffades. Det talas allt mer om tredje sektorns betydelse i samhället, men hur den ska stödjas och vad det får kosta är den springande punkten. Jag tog upp det faktum att många föreningar i Mariehamn står och faller med en eller ett fåtal eldsjälar. Det är svårt för många att få tid och ork att räcka till. Om tredje sektorn ska ges större "ansvar" för delar av samhällets service, så tycker jag att stöden ska gå till att stärka föreningarnas professionalitet. Med andra ord: stöd föreningar ekonomiskt så att de har råd att ha ledare. Det är klart att ideella föreningar till sin natur först och främst ska vara just ideella. Men det är ett tungt administrativt arbete att driva en förening. Samtidigt vet vi att föreningslivet har en stor betydelse för människors psykiska välbefinnande och hälsa. Det lönar sig därför att satsa pengar på kultur och idrott, en sektor som av många beskrivs som "tärande". Att tänka så är för kortsiktigt. Förresten: Mariehamn har enligt uppgift över 430 föreningar!!!! I söndags skrev jag på stiftelseurkunden för ännu än: En supporterklubb till IFK. Hoppas att föreningen kan få fart på publiken på matcherna! ("Vi har ingen vinnartradition, vi har stolthet, hjärta och passion....")

Toppchefer får kritik och det är en del av jobbet

Det råder intensiva diskussioner om budgetramarna i staden inför nästa år. Som (S) har påpekat borde de prognoser för hur mycket skatteintäkter som kommer att flyta in göras om. Att säga det innebär förstås att man samtidigt säger att stadens högsta tjänsteman inte gjort sitt jobb rätt. Det ska man inte göra, tycker Moderaternas och Liberalernas företrädare. Det är en hederskodex att inte ge sig på tjänstemän, tycker t ex Katrin Sjögren. Men det finns ju massor med exempel på när chefer på toppnivå får ta emot offentlig kritik, även från politiker. Politiker och tjänstemän kan ju vara oense. Läsare/lyssnare/skattebetalare vill veta vad politikerna anser om toppchefernas agerande. Ett aktuellt exempel var ju när Ålands radios VD gav tillstånd för sosse-TV, något som kritiserades ordentligt från liberalt håll. Hälso- och sjukvårdsdirektörens uttalanden i media har också varit föremål för debatt liksom landskapsregeringens förvaltningschefs förmåga att vara en bra chef och ändå jobba deltid. För att inte tala om MISE....en av liberalernas mest kända politiker har ju gått ut hårt i kritiken mot myndighetens sätt att arbeta. Jag förstår att det är obehagligt att ta hård kritik. Åsikterna i de här frågorna har gått kraftigt isär och de aktuella tjänstemännen har förstås fått stöd också från olika håll. Men att det kan blåsa kring högre tjänstemäns beslut och sätt att arbeta är en del av jobbet. Det är därför de har höga löner.