(S) är med på att sälja fastigheter - men inte alla

Igår kväll tog stadsfullmäktige ställning till ett paket med besparingsförslag för att täcka ett underskott i årets stadsbudget som förväntas bli 800.000 euro. Hur det kommer att bli vet ingen, men förra fullmäktige har beslutat så.

Det här ärendet var uppe i stadsstyrelsen på ett möte som jag deltog i som ersättare. Om man läser stadsstyrelsens förslag kan man få uppfattningen att vi alla enigt vill sälja en massa av stadens fastigheter, men så var det inte. Vi (S)-ledamöter talade för att få fart på försäljningen av framför allt Mariepark, men även Parkgatan 24 och lärarbostäderna i Strandnäs.

När det gäller ÅCA-fastigheten, där Emmaus huserar, tycker vi att Emmaus ska få köpa huset till stadens inköpspris + indexjustering.
Medis verksamhet anser vi att ska få vara kvar, samlad på ett ställe, i Böndernas Hus.

Att det inte står med som en avvikande åsikt i stadsfullmäktiges beslut beror på att dessa ärenden kommer att komma upp ett och ett, efter att man gjort utredningar och konsekvensbedömningar vad gäller försäljningar och "förtätningar".

Stadsfullmäktige har alltså inte beslutat att ÅCA-huset, Mariegård, Doktorsvillan m fl fastigheter ska säljas. Däremot har stadsstyrelsen och fullmäktige gått in för att man ska göra en realisationsvinst på 700.000 euro på fastighetsförsäljning.

Därför föreslog inte vi en massa "klämmar" om vilka av stadsdirektörens förslag som skulle undantas från utredning. För när ärendena kommer upp var för sig, ordentligt beredda, kommer vi ändå ha våra klara åsikter om vad som ska värnas och vad som kan säljas.

Bra med samarbete om busstrafik

Bra, Lars Porko, att du lämnade in ett medborgarinitiativ om ett samarbete kring busstrafiken mellan Mariehamn och Jomala.
Det är ju märkligt att det inte finns redan. Jomala växer ju enormt och det finns många bostadsområden som skulle ha nytta av busstrafik in till sta´n, t ex på Möckelö och Solberget.

För stadsbor skulle det vara värdefullt att ha bussar ut till de allt fler större butikerna norr om staden - inte minst med tanke på att det kommer att finnas många arbetsplatser där för Mariehamnare.

För de i Jomala som bor nära staden skulle bussåkande bli ett konkurrenskraftigt alternativ till att ta bilen, förutsatt att turerna även i fortsättningen är lika täta som i Mariehamn idag.

En utmaning blir förstår hur rutterna ska gå. Idag har Röde Orm ett fungerande system. Men det handlar ju om trafikplanering och ekonomiska resurser och måste gå att lösa.

Miljöpolitiskt är det här helt rätt väg att gå och det skulle också lätta upp andra problem, så som den ansträngda parkeringssituationen i centrum, som i och för sig är tämligen överdriven om man jämför med andra städer, men ändå.

Lipponen talar för ökat samarbete med Sverige

Kontakterna med Sverige får en allt större betydelse för Åland och ålänningarna. Därför är det glädjande att presidentkandidaten Paavo Lipponen så tydligt lyft fram Sveriges historiska betydelse för Finlands ekonomiska, politiska och kulturella utveckling.

När Lipponen gästade Åland i höstas betonade han att svenskheten och svenska språket är det som knyter ihop Finland med övriga Norden, vilket är viktigt för vår gemensamma framgång i en värld med stor global konkurrens.

Att Lipponen talar för både ett ökat samarbete med Sverige och samtidigt att man ska värna om Ålands och Finlands samhörighet är något som rimmar väl med den nya landskapsregeringens tankar kring en Ålandshavskommission för att utveckla samarbetet i våra regioner och mellan våra två länder.

Lipponen har dessutom tydligt tagit ställning mot Sannfinländarnas populism och fientlighet emot den svenskspråkiga minoriteten. Han har tagit upp kampen mot inskränktheten. Han har god kunskap om de nordiska ländernas gemensamma historia. Paavo Lipponen är internationalist och det behöver man vara om man ska vara en framgångsrik president.

Därför röstar jag på Lipponen i valet nästa söndag.

Offentlig sektor försörjer den privata - och vice versa

I facebookgruppen Åland EKONOMI, som startats av några liberaler, pågår debatter om stort och smått.
Häromdagen handlade en "tråd" om hur stor andel av ålänningarna som jobbar i offentlig sektor. Färsk statistik från ÅSUB säger att det är 32 % av oss.
Flera av debattörerna reagerar med ryggmärgen: "Offentlig sektor är för stor" eller "två personer i den privata sektorn försörjer en i offentlig tjänst".

Det där med försörjning är ju dubbelt.

Det offentliga Åland försörjer också den privata sektorn. Utbildningsväsendet försörjer företagen med kompetent arbetskraft. Vägnätet försörjer företag som är beroende av bra transport. Sjukvården ser till att sjuka arbetstagare frisknar till så att de kan jobba igen. Barndagvården gör att fler (speciellt kvinnor) står till arbetsmarknadens förfogande. Lägg därtill offentliga investeringar som ger företagen uppdrag och entreprenader. Osv osv....

Röd Ungdoms Olov Hansson skriver det bra: "Nyckelordet är produktion, något som sker inom både det privata och det offentliga".

Ta t ex det landskapsägda spelbolaget PAF. De anställda där är någonstans mittemellan offentlig och privat sektor, men företaget drivs ju av det offentliga. Ett framgångsrikt PAF genererar ju massor med pengar till Åland - dessutom är de mesta speltjänsterna de säljer ju en exportvara, vilket är det allra bästa sett ur åländsk synvinkel. Posten är ett annat sådant exempel.

Så länge produktionen går med vinst (och inte konkurrerar med en privat aktör) brukar inte marknadsliberalerna klaga på dessa offentliganställda.

Nä, jag är riktigt trött på de här ständiga jämförelserna där vissa är tärande och vissa närande. Då ser man inte helheten i ett bra samhälle.

För övrigt anser jag att gruppen på facebook borde heta Ålands ekonomi. Det är viktigt att värna det svenska språket :-)

Skattepengar räcker till mycket

En måttlig höjning av kommunalskatten i Mariehamn har varit uppe till debatt efter valet.
Vi socialdemokrater har motsatt oss besparingarna inom äldreomsorgen, där tjänster dras in, och inom barnomsorgen, där ett av de mindre daghemmen stängs, inga satsningar görs, samtidigt som maxtaxan höjs och möjligheten att ha en 80%-ig plats på dagis försvinner.

Det skulle räcka med en halv procents skattehöjning så skulle inga av dessa försämringar behöva göras. Stadens inkomster skulle öka med en miljon euro per år, har våra ledamöter i stadsstyrelsen räknat ut. Läs mer här.

I den intressanta rödgröna debattboken ”Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras” finns en del motsvarande intressanta beräkningar.
Redaktörerna för tidskriften Tvärdrag, Felix Antman Debels och Daniel Suhonen, skriver om den moderatledda svenska regeringens skattesänkningar förra året på 96 miljarder kronor.

Vad skulle de pengarna ha räckt till? 10 miljarder skulle behövas för att återställa ersättningsnivåerna för den som blivit arbetslös eller sjukskriven en längre tid. Gratis kollektivtrafik i hela landet skulle kosta 15 miljarder. Att anställa 250.000 personer inom offentlig sektor för att minska arbetslösheten skulle kosta 60 miljarder, men då har man inte räknat in hur mycket som kommer tillbaka till den offentliga kassan i form av ökade skatteintäkter, minskade socialbidrag och minskade bidrag till arbetslösa.

Någon ska ta smällen när skatterna ska hållas nere. Ju högre lön du har ju mer tjänar du på skattesänkningar. Men välfärden och den andel av befolkningen som har det svårast får ta smällarna.

Demokratiskt att låta valets vinnare styra

Efter höstens kommunval i Mariehamn blev socialdemokraterna störst, med drygt 30 procent av väljarkåren bakom sig. Det är ingen ”liten minoritet”, som chefredaktör Niklas Lampi hävdar i sin ledare 1.12.

Faktiskt är det så att om man räknar i procent så stöds (S) och (Lib), som Lampi tar som exempel, av över 52 procent av väljarkåren i Mariehamn, även om utdelningen i mandat räknad bara blev 13 av 27.

I kommunpolitiken såväl som i landskapspolitiken hävdar man med rätta att det är demokratiskt att det skall visa sig i de styrande organen vem som vunnit valet och gått framåt mest. Efter valet i Mariehamn för fyra år sedan blev t ex moderaterna (som då hette FS) störst och det var naturligt att partiet då tog hand om ordförandeposten i stadsstyrelsen. Därför hävdar vi socialdemokrater att detsamma borde gälla nu när (S) blev störst.

Niklas Lampi har i flera ledare genom åren konstaterat att det inte finns några givna allianser i stadspolitiken. Partierna har hittat varandra i olika konstellationer beroende på vilka frågor man har kunnat komma överens om.

Det finns inte, och bör inte finnas, blockpolitik i staden. Samarbete och konsensuspolitik för stadens bästa bör vara ledstjärnan. Det är t ex inte otänkbart att en majoritet av stadsfullmäktige kommer att förstå behovet av att höja kommunalskatten, som (S) tydligt markerat att vi anser är nödvändigt för att stoppa nedmonteringen inom barn- och äldreomsorgen. Att (S) säger det nu och sa det redan före valet är inte ”kaxighet” utan tydlighet.

PS
Efter den här insändaren har Barbro Sundback skrivit en tydlig och klar förklaring till varför vi i (S) hävdar vår rätt i den här frågan. Läs här.

Delaktighet minskar stressen i arbetslivet.

Träffade en av "mina" väljare idag. Det var kul :-) Hon hade röstat på mig och (S) för att vi/jag hade lyft fram stress i arbetslivet och utbrändhet i valrörelsen.
Vi enades om att förebyggande metoder alltid är att föredra.

Stresshantering är något som borde diskuteras på alla arbetsplatser.
Men för våra ungdomar måste dessa faror lyftas fram.
Vi får inte tro att stresshantering och livskunskap är något som kommer automatiskt. In med detta i läroplanerna.

Jag kan säga ärligt - att om jag vetat det jag vet idag om stress i arbetslivet - så hade jag kanske valt annorlunda i 20-årsåldern och funderat om i 30-årsåldern.

Visst är det en mognadsprocess och en del i självsutvecklingen - att våga och kunna säga nej.
Men med dagens arbetsmarknad och slimmade organisationer måste arbetstagarna vara på sin vakt och hävda sin rätt till att få tid att göra sina uppgifter väl. Och att få inflytande över sin situation. Det finns inget mer stressande än att inte få vara med och vara delaktig i beslutsprocessen vad gäller det egna arbetet. Tycker jag.

Idag ska vi för övrigt diskutera en omorganisering på mitt jobb. Det ser jag fram emot - eftersom jag får vara med och påverka!