Efter höstens kommunval i Mariehamn blev socialdemokraterna störst, med drygt 30 procent av väljarkåren bakom sig. Det är ingen ”liten minoritet”, som chefredaktör Niklas Lampi hävdar i sin ledare 1.12.
Faktiskt är det så att om man räknar i procent så stöds (S) och (Lib), som Lampi tar som exempel, av över 52 procent av väljarkåren i Mariehamn, även om utdelningen i mandat räknad bara blev 13 av 27.
I kommunpolitiken såväl som i landskapspolitiken hävdar man med rätta att det är demokratiskt att det skall visa sig i de styrande organen vem som vunnit valet och gått framåt mest. Efter valet i Mariehamn för fyra år sedan blev t ex moderaterna (som då hette FS) störst och det var naturligt att partiet då tog hand om ordförandeposten i stadsstyrelsen. Därför hävdar vi socialdemokrater att detsamma borde gälla nu när (S) blev störst.
Niklas Lampi har i flera ledare genom åren konstaterat att det inte finns några givna allianser i stadspolitiken. Partierna har hittat varandra i olika konstellationer beroende på vilka frågor man har kunnat komma överens om.
Det finns inte, och bör inte finnas, blockpolitik i staden. Samarbete och konsensuspolitik för stadens bästa bör vara ledstjärnan. Det är t ex inte otänkbart att en majoritet av stadsfullmäktige kommer att förstå behovet av att höja kommunalskatten, som (S) tydligt markerat att vi anser är nödvändigt för att stoppa nedmonteringen inom barn- och äldreomsorgen. Att (S) säger det nu och sa det redan före valet är inte ”kaxighet” utan tydlighet.
PS
Efter den här insändaren har Barbro Sundback skrivit en tydlig och klar förklaring till varför vi i (S) hävdar vår rätt i den här frågan. Läs här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar