Stora och små självstyrelsefrågor

Lagtingsdebatterna handlar om stort och smått. Igår var det debatt om vilken tidszon Åland borde höra till. Personligen är jag inte negativ till svensk tid på Åland och i Finland. Jag hör till den skara småbarnsföräldrar som vill att barnprogrammen skall sluta i rimlig tid (men med dagens enorma utbud får man ändå sätta stopp på annat sätt - så det räcker inte att bara byta till svensk tid).

Annars har självstyrelsepolitiska symbolfrågor varit uppe till debatt i våra tidningar. Vår (S)-ordförande, lantrådet Camilla Gunell, var tydlig i dagens Ålandstidning: Åland heter Åland i vårt enspråkigt svenska landskap, men vi ska betjäna turister på flera språk. Drar mig till minnes en debatt om huruvida det skulle få stå välkommen på finska på en skylt i Eckeröhallen när den var ny. Det tycker jag är rimligt. Precis som att det står Welcome för våra engelskspråkiga gäster.

Självstyrelsepolitik var annars tema för socialdemokraternas möten under helgen. Då diskuterades tunga juridiska frågor om reformeringen av självstyrelselagstiftningen, något som inte är lika enkelt att sätta sig in i som namn på kartor. Däremot är arbetet med självstyrelsens framtid ack så viktigt för att Åland ska utvecklas. Här kan du läsa mer om vad jag har skrivit om helgens möten om ramlagen och kommunreformer.

Leva på en halv lön?

Sedan ett par år tillbaka har jag rehabiliterat efter att ha drabbats av flera sjukdomar. Sakta men säkert har jag kunnat återvända till arbetslivet och succesivt ökat antalet arbetstimmar. Idag bedömer läkaren att jag är arbetsförmögen till 60 %.

Här i Finland blir jag bedömd varje halvår och sedan skickas läkarintyget för granskning till s k försäkringsläkare, som i mitt fall konstaterat att läkarens bedömning rimmar med verkligheten. För den del jag är arbetsoförmögen får jag ett rehabiliteringsstöd, som i pengar motsvarar sjukpension. Tanken med rehabilitering är ju att man ska kunna bli helt frisk igen, så själva termen "rehabiliteringsstöd" är klart mer positiv.

Men nu till saken: Eftersom jag har jobbat en del i Sverige prövas mitt ärende också av Försäkringskassan. I Sverige har som bekant sjukförsäkringen försämrats rejält. För varje nytt läkarintyg får jag samma nekande svar: Min arbetsoförmåga måste prövas mot hela arbetsmarknaden och detta gäller alla som har minst 1/4 nedsatt arbetsförmåga.

SVTs Aktuellt sände nyligen ett reportage om en kvinna vars Parkinson-sjukdom förvärrats de senaste åren. Hennes läkare bedömde att hon klarar av att jobba halvtid (som fritidspedagog). Men någon sjukersättning får hon inte. Även hennes oförmåga att jobba mer ska prövas mot hela arbetsmarknaden. I intervjun berättade hon om hur trött hon blivit av sjukdomen och att hon stupar i säng efter arbetsdagarna. Med sviterna efter min borreliasjukdom som ledde till utmattning känner jag väl igen den otroliga trötthet som kvinnan berättade om. I hennes fall är det säkert så att medicinerna också tröttar.

Frågorna man ställer sig är: Ska en utbildad fritidspedagog tvingas söka ett annat jobb för att hon blivit sjuk? Nej, anser jag.
Har inte Sverige råd längre att se till att sjuka har det drägligt? Jo, anser jag. Ska folk förväntas klara av att leva på en halv lön (....och en fritidspedagog tjänar ju knappast jättemycket....)? Nej.

Varför har Sverige ett så mycket sämre skydd för sina medborgare än Finland?

Hur gör Ålandstidningen på våffeldagen?

Till skillnad från mig skickade Igge Holmberg in en insändare igår med samma tema som jag skrev om igår: Att Ålandstidningen så flagrant "missade" internationella kvinnodagen igår. Och att det istället var tvärtom mot förväntat - att männen dominerade kraftigt i nyhetsväg.

Ledarskribenten och kulturredaktören Benita Mattsson-Eklund svarar att tidningen inte måste ägna sig åt kampanjjournalistik och jämför med att man t ex inte måste skriva om arbetarrörelsen på 1 maj (vilket jag också tycker att skulle vara oerhört konstigt om man inte gör).

Hon har en viss poäng i att journalistiken ska vara oberoende, men talar emot sin egen tidning. Nog skrivs det om jul vid jul, kärlek på alla hjärtans dag och sill och midsommarstänger på midsommar. Men det är ju harmlösa ämnen med möjlighet till kommersiell vinning på temabilagor.

Vad vinner tidningen på att skriva om feminism och kvinnofrågor? Eller om arbetarrörelsens kamp genom tiderna? Ja, inte så mycket pengar kanske. Men journalistik handlar om att beskriva samhället ur alla aspekter och belysa samhällsproblem.

Ser fram emot morgondagens tema om jämställdhet i Ålandstidningen. Tydligen tycker inte alla på tidningen som Mattsson-Eklund (varför skulle man annars ha detta tema två dagar efter internationella kvinnodagen?).

Och snart kommer det nya dagar att uppmärksamma. Ska bli intressant att se vad tidningen har för policy på våffeldagen ;-)

På med könsglasögonen, Ålandstidningen!

Det var ett tag sedan jag tänkte på det, hur män och kvinnor lyfts fram på nyhetssidorna i tidningarna. Men idag var det så uppenbart att det inte går att bli att reagera.

Det är internationella kvinnodagen. På Ålandstidningens förstasida hittar vi 5 män på bild men bara 1 kvinna (och därtill 3 bilder på lodjur). Inte ett ord på sidan 1 om vad som firas 8 mars. Ledartexten handlar om IFKs herrlag och dess ekonomiska bekymmer. På nyhetssidorna 4-6 hittar vi 7 män, 3 lodjur och 1 kvinna på bild (grattis Barbro Sundback, du nådde över nyhetströskeln)!

Som den man jag nu är så bläddrar jag förbi familjesidorna (som dagen till ära porträtterar en man och hans grävmaskin) för att nå sportsidorna....nä, tyvärr ingen kvinna på bild där heller.
Man kan förstås invända att man följer nyhetsflödet och dessutom har tidningen lovat att ha jämställdhetstema i lördagens tidning. Kultursidorna är också ett undantag. Men ändå, det här är för dåligt.

Nya Åland har inte helt överraskande tänkt mer inför dagens tidning: Toppnyheten är en genomgång av statistik om kvinnor och män på Åland. På förstasidan finns bara kvinnor på bild, 7 st. Totalt i hela tidningen är det ungefär jämnt fördelat, bara på sportsidorna dominerar männen (vilket ju har en naturlig förklaring i att IFK spelade en intressant ligacupmatch igår kväll). Och ledaren handlar naturligt nog om jämställdhet.

Som pappa till fyra flickor måste jag hålla med ledarskribenten Nina Fellman: På med könsglasögonen! I det här fallet riktas uppmaningen till Ålandstidningens redaktion.

Grön tillväxt är framtiden

Det är glädjande att lantrådet Camilla Gunell lyfte fram hållbar tillväxt så tydligt igår när EU-prioriteringar diskuterades i lagtinget.

Tidningen Miljö & Utveckling skriver om hur detta diskuteras internationellt. Den brittiske professorn i hållbar utveckling, Tim Jackson, konstaterar att det inte finns något naturligt system som kan växa i alla evighet utan att kollapsa.

Många är överens om att BNP är ett förlegat mått på välstånd. Det visar bara hur pengar snurrar runt i systemet och inte på livskvalitet.

I det tillväxtråd som landskapsregeringen ska tillsätta är det viktigt att miljöfrågorna blir beaktade, så att vi stödjer rätt sorts tillväxt, som inte skadar förutsättningarna för livskvalitet i framtiden. Det kan låta som "miljöflum", men jag är övertygad om att grön tillväxt kan vara minst lika ekonomiskt framgångsrik som övrig tillväxt.

Det ska bli spännande att följa vad tillväxtrådet gör.

(S) är med på att sälja fastigheter - men inte alla

Igår kväll tog stadsfullmäktige ställning till ett paket med besparingsförslag för att täcka ett underskott i årets stadsbudget som förväntas bli 800.000 euro. Hur det kommer att bli vet ingen, men förra fullmäktige har beslutat så.

Det här ärendet var uppe i stadsstyrelsen på ett möte som jag deltog i som ersättare. Om man läser stadsstyrelsens förslag kan man få uppfattningen att vi alla enigt vill sälja en massa av stadens fastigheter, men så var det inte. Vi (S)-ledamöter talade för att få fart på försäljningen av framför allt Mariepark, men även Parkgatan 24 och lärarbostäderna i Strandnäs.

När det gäller ÅCA-fastigheten, där Emmaus huserar, tycker vi att Emmaus ska få köpa huset till stadens inköpspris + indexjustering.
Medis verksamhet anser vi att ska få vara kvar, samlad på ett ställe, i Böndernas Hus.

Att det inte står med som en avvikande åsikt i stadsfullmäktiges beslut beror på att dessa ärenden kommer att komma upp ett och ett, efter att man gjort utredningar och konsekvensbedömningar vad gäller försäljningar och "förtätningar".

Stadsfullmäktige har alltså inte beslutat att ÅCA-huset, Mariegård, Doktorsvillan m fl fastigheter ska säljas. Däremot har stadsstyrelsen och fullmäktige gått in för att man ska göra en realisationsvinst på 700.000 euro på fastighetsförsäljning.

Därför föreslog inte vi en massa "klämmar" om vilka av stadsdirektörens förslag som skulle undantas från utredning. För när ärendena kommer upp var för sig, ordentligt beredda, kommer vi ändå ha våra klara åsikter om vad som ska värnas och vad som kan säljas.

Bra med samarbete om busstrafik

Bra, Lars Porko, att du lämnade in ett medborgarinitiativ om ett samarbete kring busstrafiken mellan Mariehamn och Jomala.
Det är ju märkligt att det inte finns redan. Jomala växer ju enormt och det finns många bostadsområden som skulle ha nytta av busstrafik in till sta´n, t ex på Möckelö och Solberget.

För stadsbor skulle det vara värdefullt att ha bussar ut till de allt fler större butikerna norr om staden - inte minst med tanke på att det kommer att finnas många arbetsplatser där för Mariehamnare.

För de i Jomala som bor nära staden skulle bussåkande bli ett konkurrenskraftigt alternativ till att ta bilen, förutsatt att turerna även i fortsättningen är lika täta som i Mariehamn idag.

En utmaning blir förstår hur rutterna ska gå. Idag har Röde Orm ett fungerande system. Men det handlar ju om trafikplanering och ekonomiska resurser och måste gå att lösa.

Miljöpolitiskt är det här helt rätt väg att gå och det skulle också lätta upp andra problem, så som den ansträngda parkeringssituationen i centrum, som i och för sig är tämligen överdriven om man jämför med andra städer, men ändå.