Tandvård för alla - en rättvisefråga!

insändare 7 oktober 2010

Vi socialdemokrater anser att rätten till välfärd skall vara generell, alltså gälla alla medborgare. Alla skall behandlas lika i välfärdssystemet. Därför är det synnerligen orättvist att skattebetalarna på Åland på många områden har sämre förmåner och rättigheter än medborgare i övriga Finland.

Ett tydligt exempel på när ålänningar har det sämre än i riket är att vi saknar rätt till allmän tandvård.

Denna rättighet tillförsäkras alla övriga finländare i en folkhälsolag som saknar motsvarighet på Åland. Enligt denna lag är kommunerna skyldiga att se till att det finns tandvård för alla. Detta gäller undersökningar och behandlingar av munsjukdomar samt förebyggande vård hos tandhygienister.

Grupper prioriteras

På Åland finns en begränsad offentlig tandvård som är tillgänglig för barn och ungdomar upp till 26 år och för medborgare i alla åldrar som behöver akutvård. Utöver det tas en del prioriterade grupper emot, som till exempel gravida, diabetiker, reumapatienter och personer med neurologiska sjukdomar. Det har också funnits en praxis att en del av de anställda inom Ålands hälso- och sjukvård haft tillgång till den offentliga tandvården, något som socialdemokraterna tidigare påpekat är en mycket märklig prioritering gentemot andra grupper i samhället, framför allt mot dem som måste välja bort dyra privattandläkarbesök helt enkelt för att de inte har råd.


Bristande resurser

Landskapsregeringens förklaring till att ÅHS inte erbjuder tandvård till alla, utan bara till prioriterade grupper, är att det råder resursbrist, att befolkningen har vuxit och att landskapet därför ”rationellt utnyttjar begränsade resurser”.

Socialdemokraterna anser att denna organisering av tandvården är diskriminerande och att den står i strid med principen om att alla ålänningar skall ha minst samma sociala förmåner som i riket. Här krävs lagstiftning för att garantera rätten till allmän tandvård. Att munsjukdomar bagatelliseras och att ÅHS prioriterat ned just denna del av den allmänna vården är oförsvarligt.

Vårt krav

Därför kräver vi att allmän tandvård införs på Åland, så att alla ålänningar oavsett ålder och boendeort får samma rätt till undersökningar, behandling och förebyggande vård som medborgarna i riket. Privat tandvård kan fortsätta att fungera som förut och komplettera den offentliga tandvården i och med att en del av kostnaderna för den privata vården ersätts via sjukförsäkringen.

Anders Hallbäck

Camilla Gunell

Henrik Löthman

Eva Ringwall

Barbro Sundback

Rolf Söderlund

Kalle Fogelström

Hillevi Ahlbeck

Carina Aaltonen

Martin Nilsson

Mia Hanström

Argumentation utan konkreta exempel

I ett par inlägg i de lokala tidningarna har jag försökt visa en konkret motbild mot Erik Schüttens bild av att den offentliga sektorn är överstor på Åland. Schütten har inte kommit med ett enda exempel på var den är överstor. Det är ju många som i likhet med honom slänger ur sig att vi bör skära ned i vår gemensamma välfärd, t ex Fredrik Karlström (obunden). Vad jag ville poängtera är att det går ut över skola, vård och omsorg och en massa andra viktiga samhällsuppgifter.

Schütten menar att (s) inte vill spara. Det är naturligtvis inte sant. Våra lagtingsledamöter röstade emot en stor summa pengar för projekteringen av en Föglötunnel, vi är tveksamma till en ytterligare golfsatsning (åtminstone om den inte bevisligen skapar en massa nya jobb) och vi är många inom (s) som vill effektivisera den otidsenliga och opraktiska kommunstrukturen. Vi arbetar just nu med frågan om hur skärgårdstrafiken skall kunna drivas smartare.

Till sist, slarvet med siffror. När jag ringde Jonas Karlsson på ÅSUB gav han mig siffran 36 % offentliganställda. Nästa gång jag ringde berättade han att det skulle ha varit 36,6 %. Jag kan erkänna att det blev fel med 0,6 %.
Men Schütten försvarar sin betydligt felaktigare siffra med att "uppenbarligen lyckas vi inte komma överens om en gemensam grund för de uppgifter vi får fram". Välj vem ni tror på mest (ett förslag om ni inte kan bestämma er: Ring ÅSUB och fråga).

Ålands framtid är inte att montera ned offentlig sektor

Erik Schütten, Ålands Framtid, fortsätter oförtrutet (Ålandstidningen och Nya Åland 6.9) att förespråka en nedmontering av offentlig sektor och att det är nödvändigt menar han är ”kalla fakta”. Han nämner oss socialdemokrater som huvudmotståndare i debatten om välfärden. Och visst är det så.

Det är en skillnad i samhällssyn det handlar om, knappast fakta. Den offentliga, eller gemensamma sektorn som den också kallas, är måhända dyr i mångas ögon och det finns inte någon anledning att skapa arbetsplatser som inte behövs, vilket är vulgärpropaganda att påstå. Offentlig sektor skall drivas smart och rationellt och tjäna medborgarnas behov. Tack vare en stark privat sektor kan det offentliga stå för mycket service som vi vanliga medel- och låginkomsttagare aldrig skulle ha råd att betala för själva: Dyra operationer på sjukhus, vägbyggen, barndagvård, skola. Det är det som är så fiffigt med det som kallas blandekonomi.

I större delen av den offentligt drivna verksamheten på Åland är jag övertygad att det är svårt för folk att förstå vad Schütten menar med ”överstor personalstyrka”. Är det på AMS, där personalen kämpar med studiestöd och arbetslösa, som de är för många? Är det de sjuksköterskor, som redan drabbats av permitteringar, som skall få sparken? Är det skolpsykologerna som han menar är onödiga? Eller skall vi privatisera vägnätet? Listan kunde göras oändligt lång på viktiga samhällsfunktioner inom offentlig sektor.

En nedmontering av det offentliga skulle dessutom drabba kvinnor betydligt hårdare än män, eftersom andelen kvinnliga offentliganställda är betydligt högre.

Ett övergångssystem

Schütten skyller det mesta på klumpsummeekonomin och en del på landskapsregeringens tilläggsbudgetar. Att klumpsummesystemet har nackdelar är riktigt och det är därför socialdemokraternas förre partiordförande föreslagit ett övergångssystem som skulle göra att vi kunde ta hand om våra egna skatteinkomster, utan att för den skull ta onödiga risker och tvingas bygga upp en kostsam byråkrati à la Färöarna.

”I ett ekonomiskt välfungerande samhälle arbetar majoriteten i det privata näringslivet”, skriver Schütten. Att den offentliga verksamheten skall bantas är för övrigt något som också Obunden samling upprepar. (Vad är det förresten för skillnad på ÅF och ObS egentligen?).
Den senast kända statistiken, för år 2007 (ÅSUB), visar att 64 % av de sysselsatta är privatanställda eller egna företagare. Andelen är ännu högre om man räknar med icke-åländsk arbetskraft i åländska företag (t ex på färjorna). LRs nedskärningar i krisens spår har förmodligen minskat den offentliga andelen av arbetskraften ytterligare. Varför så oroliga, när ca 2/3 av arbetskraften arbetar inom de privata näringarna?

Välfärd lockar till inflyttning

Den nuvarande ekonomiska krisen, eller jobbkrisen om man så vill, har drabbat både privat och offentlig sektor hårt. Men Åland står ändå starkt tack vare framgångsrika företag och tack vare att den offentliga sektorn är väl utbyggd och att den åländska välfärden i och med det lockar till inflyttning. Vi har, trots en hel del brister, överlag bra skolor, fina dagis, värdig äldreomsorg och ett bra socialt skyddsnät. Det skall vi komma ihåg när företrädare från Ålands Framtid talar om den överstora personalen inom offentlig verksamhet. Raserar vi den, tror jag inte på Ålands framtid.

snyggt, va?

Varsågod och svälj, Erland

Politik är att välja, inte bara att svälja, skriver Olof Erland (lib) som svar i Ålandstidningen på min replik till honom angående valet i Sverige.

Det är mycket "klapp på huvudet" från Erland: Hallbäck har inga "hållbara argument", "tycks se allt i rött" och "sväljer rödgrön röra". Erlands argumentationsteknik är att förringa motståndaren, det är uppenbart.

Det jag tyckte haltade i hans argumentation var framför allt att han påpekade hur viktiga och bra miljöpartiet är, samtidigt som hans slutsats var att en alliansseger är bra för Åland. Eftersom mp går till val på den motsatta sidan blir detta aningen svårt att få ihop.

Den inrikes stabilitet, ekonomiska tillväxt och tryggade välfärd som Erland menar att alliansen står för får han ju förstås tro att blir bättre med moderaterna vid makten. Jag tror något annat. Om man läser på min blogg här så förstår man nog varför jag INTE tycker att moderaterna står för t ex "tryggad välfärd" och "inrikes stabilitet".

Miljöfrågorna är viktiga för mig. Östersjöns miljö är en ödesfråga för många, inte minst på Åland. Därför finns de frågorna högt på min prioriteteringslista när jag gör mitt val.

Den prioriteringen gör inte Olof Erland. Han föredrar en helhetsmeny där minskade skatteintäkter (=sämre välfärd) är huvudrätten.
Varsågod och svälj, Erland, medan vi andra väljer rödgrönt.

Rödgrön seger bäst för Östersjön

Nästa vecka inleds förhandsröstningen för oss närmare tusen personer på Åland som har rösträtt i det svenska valet. Hur valet kommer att gå är ovisst, eftersom många bestämmer sig in i det sista och eftersom opinionsmätningar och slutliga valresultat ofta kan visa väldigt olika.

I Ålandstidningen 26.8.2010 försöker Olof Erland (lib) leda i bevis att en alliansseger skulle vara bättre för Åland. Moderaterna har ”genomgått en radikal förändring”, menar han, men det har vi sett lite av de senaste fyra åren. Det har varit samma skattesänkningar åt de välbärgade som prioriterats nu som förr. De arbetslösa och sjukskrivna har fått ta smällen, precis som tidigare. Lägg därtill den ”suddiga profilen i klimat- och miljöfrågor” som Erland själv skriver om. Det är bara retoriskt som moderaterna har förändrats.

Nyckelroll

Jag håller med om att Maria Wetterstrand och miljöpartiet har en nyckelroll i detta val. Mp, som enligt Erland är liberalernas bundsförvanter, har valt sida. Partiet stödjer Mona Sahlin, inte Fredrik Reinfeldt.

Om Sverigedemokraterna skulle bli vågmästare, vilket tyvärr är möjligt, ”kommer det största mittenpartiet att kunna ta initiativ till en minoritetsregering”, menar Erland.
De största mittenpartierna kommer sannolikt att vara (s) och (mp) och det bästa i ett sådant (oönskat) läge är förstås att de rödgröna (v, s och mp) bildar majoritet med t ex centern, som tidigare haft samarbete med (s) och som av både (s) och (mp) anses vara det parti på den borgerliga sidan som har en politik som mest liknar deras.

Okontrollerad tillväxt

Erland argumenterar för en moderatledd regering som för en otydlig klimat- och miljöpolitik utan att närmare konstatera vad det kan innebära för Östersjöns framtid. Detta samma vecka som Världsnaturfonden, WWF, spår en dyster framtid för vårt gemensamma innanhav. Problemet är enligt WWF en okontrollerad tillväxt och dåligt samarbete mellan de olika aktörerna i området. En av de viktigaste aktörerna är naturligtvis Sverige, som måste gå i bräschen i kampen mot övergödningen. Då imponerar inte en borgerlig regering som t ex avskaffar skatten på handelsgödsel.

Så visst, Olof Erland, miljöpartiet har en nyckelroll. Mp går till val på tuffa klimatomställningar i ett samarbete med Mona Sahlin (s) som statsministerkandidat. Vänsterpartiet är enligt svenska Naturskyddsföreningen näst bäst på miljöområdet (DN 25.8.2010). Socialdemokraterna i Sverige har med sina rödgröna bundsförvanter förändrats i grönare riktning. Därför rekommenderar jag alla röstberättigade på Åland att rösta rödgrönt!

Valet - en ideologisk kraftmätning

Ett poltiskt mastodontjippo full med utspel från höger och vänster. Så kan Almedalsveckan i Visby 2010 sammanfattas.
Det var mycket intressant att följa PR-livet i Sverige under upptakten till valrörelsen. Under veckan duggade utspelen tätt och det är ett historiskt val i vårt västra grannland när vi för första gången har två block, två allianser som ställs mot varandra.
Av naturliga orsaker följde jag mest de rödgrönas insatser.
Mona Sahlin, som själv är övertygad om att hon blir Sveriges första kvinnliga statsminister, gjorde enligt min mening en mycket stark insats i sitt tal under torsdagskvällen. Hon behövde vara på hugget, för dels hade moderatledaren Fredrik Reinfeldt fått väldigt goda vitsord efter att han inledde veckan och dels ligger de rödgröna något efter i de senaste opinionsmätningarna. Sahlin lockade flest åhörare under veckan, 4.300 personer enligt Gotlands kommuns uppskattningar. Totalt beräknas 19.000 ha rest till Gotland för att delta i politikveckan.

Utspel och kamp om mediafokus

Enligt många bedömare var dock tisdagseftermiddagens rödgröna överenskommelse om skolpolitiken den viktigaste pusselbiten. Jag var där precis efter en mycket välbesökt presskonferens och kunde konstatera att (s) därmed tog udden av folkpartiledaren Jan Björklunds tal senare samma dag.
Utspelen och försöken att stjäla uppmärksamhet av varandra på varandras dagar under Almedalen var ett intressant skådespel. Den borgerliga alliansen svarade förstås med samma mynt och kallade till regeringssammanträde under socialdemokraternas dag, torsdagen.

Hög ungdomsarbetslöshet

Under mina dagar i Visby hann jag delta i ett antal seminarier, varav flera handlade om den mycket höga ungdomsarbetslösheten i Sverige. Det finns säkert flera skäl till varför den är bland de högsta i Europa, närmare 25 %, men från rödgrönt håll anser man att regeringens arbetsmarknadsåtgärder är för få och för mycket inriktade på coachning och för lite på vidareutbildning och praktik. S anser också att det är skrämmande med det ökade socialbidragsberoendet som de allt fler utförsäkrade hamnar i och vill därför förbättra socialförsäkringen.

Hoppas på ett regeringsskifte

Valrörelsen 2010 blir en ideologisk kamp. Från rödgrön sida gäller det att mobilisera väljarna, få fram den gröna tillväxtpolitiken allt tydligare och att visa upp enighet i sitt nya trepartisamarbete. Det gäller att agendan handlar om de rödgrönas hjärtefrågor helt enkelt. Då kan vi förhoppningsvis få uppleva ett regeringsskifte i Sverige, något som jag hoppas får en psykologisk betydelse i valen på Åland och i Finland nästa år.

Ålands socialdemokraters Mats Granesäter kommer att göra "praktik" i Sverige under valrörelsen och förstås finns vår ordförande Camilla Gunell med under den svenska valvakan. Då träffas också de nordiska socialdemokratiska partisekreterarna i Stockholm, alltså deltar jag i detta möte 19 september.