Kommunala bolag ska styras av folkvalda

Bolagisering av kommunal verksamhet är inget nytt i Mariehamn. Senast var det hamnen som blev ett bolag, vilket betyder att besluten nu fattas bakom en stängd styrelsedörr istället för att som tidigare styras av infrastrukturavdelningen och nämnden.

Det är förstås sist och slutligen budgetbeslut i stadsfullmäktige som avgör mycket, t ex om hamnbolaget skulle vilja låna pengar av staden för en stor investering. Men det blir betydligt mer ”hemligt” när verksamheter styrs i bolag.

Vem ska då sitta i styrelserna för våra samhällsägda bolag (även MCA, Mariehamns Elnät, Marstad etc)? Det diskuteras nu i de politiska grupperna, eftersom ett koncerndirektiv ska förnyas. I ett första utkast vill förvaltningen använda liknande principer som finns i landskapets bolag. En styrelsemedlem ska ha lämplig kompetens i affärsverksamhet och ekonomi, kunna marknaden väl och mycket om bolaget, så att hen kan göra självständiga bedömningar och inte behöva förlita sig bara på företagsledningen.

Styrelsens ordförande ska, enligt ett första förslag, få en större roll i att analysera vilken kompetens som finns inom styrelsen och vid behov rekrytera nya medlemmar inför bolagsstämmorna.

Vi vill hissa en varningens flagg! Det låter kanske bra med kravprofilen på styrelseledamöterna, men för oss är det viktigt att påpeka att offentligt ägda bolag inte driver vilken affärsverksamhet som helst. Vitsen med kommunala bolag är inte vara vinstdrivande. Det handlar om uppgifter i samhället som vi vill att ska komma alla medborgare till nytta, t ex erbjuda el till bra priser, ett fungerande TV-nät och hyresbostäder av god kvalitet och med rimliga hyror.

Det ligger många politiska värderingar bakom beslut som tas i styrelserna för dessa bolag. Därför är det viktigt att politiker, inte styrelseproffs, får den stora makten i dessa styrelser. Hur mycket inflytande partigrupperna får beror på hur folket röstar i val. Röstar många på socialdemokraterna får det betydelse för vilka beslut som tas i bolagen. Röstar fler på moderaterna tas kanske beslut som är annorlunda. Så ska det vara. Valet ska styra vilken politik som ska föras i TV-, hamn- och el-frågor.

Anders Hallbäck (S)

Sara Kemetter (S)

Maria Antman (S)

Karl-Johan Fogelström (S)

Suck, Benita, så var det med den lysande idén....

Kommunikationen måste bli bättre mellan politiker och medborgare. Det skriver Ålandstidningens ledarskribent Benita Mattsson-Eklund. Lösningen heter tydligen att man ska få möjlighet att göra kommentarer på kommunernas hemsidor kring beslut som tas i de kommunala organen.

Mattsson lyfter upp tidningens egna hemsida som ett föredömligt exempel. Därför är det lite kul att läsa vilka kommentarer hon själv fick kring nämnda ledare. Rubriken är "möte öga mot öga ger mer".

"Att diskutera politiska frågor öga mot öga på lunchen, fikapausen, i butikskön eller på släktkalaset ger mer utbyte än ytliga och anonyma inlägg på webben" kommenterar en anonym läsare. Tomas Lindmark svarar: "Acceptera läget som det är eller gör något åt det. Gnäll bara inte". Än så länge sakligt, men sen....tja, läs nedan. Det är direktcitat från en nätdiskussion, där alla utom Lindmark är anonyma (som väl INTE tillför demokratin så speciellt mycket glädjande?)

"...för att inte tala om hur bra TL är på att gnälla. Och som typiskt svenskt särdrag är han expert på ALLT"

"Ha, ha. Ja, det kom ju verkligen från rätt trut"

"Det går alldeles utmärkt bra att ha en psykiatrisk skada och samtidigt både vara utbildad, väl beläst och blixtrande intelligent."

"Tycks vara så att du drabbats av kronisk verbal inkontinens"

"Så märkvärdigt uttrycker sig bara en inbillsk jålskräppa".

Suck, Benita. Så var det med den lysande idén.

Opartisk eller subjektiv journalistik?

Ikväll var hustrun och jag och lyssnade till en diskussion om etik och moral, men eftersom kyrkoherde Kent Danielssons gäst var chefredaktören Nina Fellman så blev den att handla mycket om journalistik.
Nina målade upp en idealbild av den opartiska journalistiken som ställer frågor och låter alla komma till tals och som inte tar ställning på nyhetsplats.

Men finns det sådan journalistik i verkligheten? Nej, menar jag. Eller jo, det är klart att om det handlar om en överkörd katt så finns det inte så många etiska, moraliska eller politiska problem att ta ställning till.

Men visst har en journalist politiska preferenser, annat vore konstigt. Vad jag försökte säga i debatten så väljer journalisten alltid en vinkel (gör han eller hon inte det, blir det nämligen väldigt intetsägande). Han/hon ställer inte alla frågor, utan de relevanta. Men vilka frågor är relevanta? Jo, de som journalisten tycker att är relevanta utifrån vad de tänker, tycker och vet.

Nina Fellman hänvisade till att läsaren måste vara kritisk och det håller jag med om. Den läsare som är införstådd med att en journalist kan vara och är subjektiv, kan förstås tänka själv och förhålla sig till texten utifrån vad den kan, tycker och vet.

Ett konkret exempel, till sist:
Nya Åland gjorde en valpejling som visade hur de politiska partierna låg till då (i höstas tror jag att det var). Majoriteten av de som blev intervjuade var dock sådana som var ointresserade av politik och tyckte att politiker (i allmänhet) inte gick att lita på. Det var ett val journalisten gjorde. Det hade säkert gått att hitta människor som verkligen uppskattade någon/några politiker, men de fick inte komma till tals. Vinkeln? Att politiker mest gör bort sig och att det är fel på de som har makten.

En tänkande läsare förstår att detta inte blev representativt för befolkningen i stort, men den som bara blev serverad denna bild av verkligheten tror väl att det är så det ligger till....eller?