I en demokrati behövs alternativ

Hur mycket demokrati har vi egentligen? Ja, förstås måste man först och främst definiera demokrati för att kunna svara på denna fråga. Demokrati handlar om folkstyre, om fria val och medborgarinflytande över beslut. Men på ett något djupare plan om att det också måste finnas resurser för politisk fördjupning.

Därför var studiebesöket på riksdagens utredningstjänst det intressantaste under mitt och två andra åländska partisekreterares studiebesök i riksdagen i Helsingfors i tisdags. I korta drag kan man säga att RUT, som den förkortas i Sverige, hjälper riksdagsledamöterna att utreda förslag och söka information kring frågor de behöver veta svaren på för att göra sitt uppdrag på bästa sätt. Och detta trots att varje finländsk riksdagsledamot dessutom har var sin personliga assistent (vilket lär vara mycket ovanligt i parlament omkring i världen).

Den allra största utredningstjänsten finns i USA och är först och främst till för att den politiska oppositionen ska kunna utreda en alternativ politik till den som regeringen för. Med den expertis som finns inom utredningstjänsten, i kombination med den expertis som den anlitar, kan RUT vara till stor nytta. I en demokrati måste det ju finnas alternativ, men av en politiker kan inte förväntas att de opartiskt kan analysera alla konsekvenser av sina förslag.

Partierna har ju resurser, säger ni, men partierna har mer och mer blivit valapparater, konstaterade vi när vi var i Helsingfors. Och det gäller ju i högsta grad även här på Åland, där de flesta har en partisekretare som både sköter partiet och lagtingsgruppens verksamhet och dessutom på deltid under de år när det inte är val. Tänk om ett åländskt oppositionsparti skulle lägga en riktig skuggbudget. Det klarar ju till och med "lilla" Vänsterpartiet av i vårt västra grannland.

Visst, Åland är litet, vi har begränsade resurser inom vår förvaltning. Frågan är väl först och främst om vi kan dra nytta av Finlands utredningstjänst som i sin tur finns med i ett europeiskt nätverk av utredningstjänster. Sveriges politiska utveckling är förstås också intressant för åländska politiker.

Här finns en hel del att tänka på inför framtiden när vi ska utveckla vår självstyrelse ytterligare.

Fusket dränerar vår välfärd

Klumpsumman är på rekordnivå, alltså borde allt vara frid och fröjd, skriver Ålandstidningens chefredaktör Niklas Lampi. D v s, landskapets uppgift är "att justera utgifterna något så att de ligger i fas med en årspeng som även i detta krisens år når nya höjder".

Ålands Radio uppfattar detta som "hård kritik" mot landskapsregeringen och finansminister Roger Nordlund (C) som till radion mycket riktigt konstaterar att "kostnaderna för välfärden har också stigit, därför är utgifterna större nu än för några år sen".

Kostnadsjakt är förstås viktigt, det finns mycket att omstrukturera och göra bättre. Men det som Lampi och hans marknadsliberala gelikar aldrig nämner är justeringarna på inkomstsidan.

Åland behöver nu spara många miljoner euro, konstateras det.

Nya Åland hade ett intressant uppslag i gårdagens tidning. Det handlade om skattefusk i Finland och på Åland. Tar man de finländska uppskattningar som finns och applicerar dem på Åland så går vi miste om mycket pengar. Den svarta ekonomin skulle enligt Statistikcentralen och ÅSUB motsvara 7,5 procent av Ålands BNP, som är på drygt 1 miljard euro. Det motsvarar 88 miljoner obeskattade euro.

Ja, ni förstår själva. Den så kallade krisen hade inte varit så djup med de pengarna. "Fuskarna dränerar vår välfärd" kunde ha varit rubriken på Lampis ledare. Men den kanske kommer....

Bra att lyfta katten på bordet

Den bristande jämställdheten har blivit aktuellt i den politiska debatten på Åland. För oss i socialdemokraterna började det med att vi reagerade på artiklar i Nya Åland där partiernas styrkor och svagheter analyserades. Och där fler unga män efterlystes hos oss. Vi svarade förstås att vi är det överlägset mest jämställda partiet på Åland ;)

Vi har bildat en jämställdhetsgrupp, det visar att vårt parti tar frågorna på stort allvar. Nyligen inledde vi vår höstkampanj med att påvisa hur fel det måste vara att 16 kommuner på Åland har manliga kommundirektörer, 0 har en kvinna som högsta tjänste"man".

Så kom dagens ledare i Nya Åland där Nina Fellman helt riktigt pekar på ojämställdheten i åländsk demokrati. Nummer ett är ju att synliggöra problemet och det lyckades hon ju med. Det har garanterat varit dagens "snackis" i fikarum och lunchmatsalar, det uppfattade i alla fall jag i lagtingets café.

Moderate kommande ministern Wille Valve, som jag tycker att verkar vara en modern ung man, skriver att det inte är något problem att Åland skickar sex herrar och noll kvinnor till Östersjöns parlamentariska konferens i Estland. Det är jag inte beredd att hålla med om, även om det är riktigt som han påpekar att tre kvinnliga ministrar här hemma har ansvar för externpolitiken. Men signalen, när Östersjöns parlamentariker träffas, är ändå att Åland inte har några viktiga kvinnor.

Grundproblemet är förstås den bedrövliga könsfördelningen i lagtinget. Den kommer sig av att det åländska folket i huvudsak röstar in män, så enkelt kan man ju beskriva det. Men nästa fråga måste ju bli varför? Är åländska kvinnor sämre, blygare, ointelligentare? Knappast. Ställer upp i val gör ju åtminstone rätt så många, men med några strålande undantag får de sedan inte de mest betydelsefulla posterna, speciellt inte i kommunpolitiken.

Detta är ett stort demokratiskt problem. De män som hejar på Valve när han inte ser problemen bakom symtomet, när det gäller just BSPC-delegationen, är några som i andra sammanhang t ex påpekar att det är för få från näringslivet (i huvudsak män det också) i politiken (....de blir diskriminerade av att det är så dåligt betalt att vara politiker, hm, ja jo, allt är ju som bekant relativt....).

Det är nog dags för oss män att inte känna sig så hotade av den feminism som pekar på de här problemen. Valve skriver ju på sin blogg hur otroligt lite makt kvinnor har över den ekonomiska politiken, vilket helt riktigt är en viktigare fråga än vem som åker till Estland. Men en förändring är inte möjlig förrän debatten hålls vid liv.

Så håll utkik efter socialdemokraternas jämställdhetskampanj i höst! Vi gör vad vi kan för att lyfta "katten på bordet".

Har vi nå´n Palme som kan starta en åländsk politikvecka?

Så här i Almedalstider lanserar Nya Åland en åländsk variant av den gotländska politikerveckan.

Jag håller med om att tanken är möjlig. Som partisekreterare för Ålands socialdemokrater vet jag att det finns ett intresse inom våra systerpartier för Åland och för idén.

Men det finns några men. Nummer ett är, det får vi vara ärliga med, att mediaintresset för åländsk politik utanför Åland inte lär vara så speciellt stort, hur vi än gör. Vi måste alltså locka hit de stora "elefanterna". Framför allt från Sverige. För är det inte rätt ointressant för finska politiker att sitta här och debattera? Och hur stor åländsk publik skulle det locka? Och då kommer men nummer två; Vi har ju Almedalen att konkurrera med. Så tidpunkten kan knappast vara i juni eller juli.

Nya Åland tycker att vi komma på ett gemensamt övergripande tema och bara köra. Jag håller med, det skulle vara kul att testa. Det föreslogs t ex språk- och minoritetsfrågor som tema och det låter ju intressant.

Vill vi skapa lite uppmärksamhet tycker jag att vi kunde ta tag i främlingsfientligheten i norden/Europa. Samla alla krafter som vill bekämpa utbredningen av rasismen inom våra demokratier.

"Börja i liten skala, med utvalda intresserade personer och partier. Det var ju så utvecklingen tog fart i Almedalen, med sossar som höll tal från lastbilsflak" skriver Nyan. Jo, "sossar" i all ära, men det var ju faktiskt OLOF PALME som stod på flaket. Vem med samma lyskraft har vi som har har sommarstuga på Åland?

Jag vill inte vara negativ till den här idén, men Nya Ålands ledare är lite naiv. Det finns inga pengar i överflöd inom de åländska partierna för att satsa på detta. Men jag är gärna med i diskussionen framöver.

Laddad för match ikväll :)

Ikväll är det match!

Jag vaknade tidigt. Resfeber.

Kom och tänka på alla bortamatcher jag har varit på och funderade (redan igår kväll) på varför det är så speciellt. Jo, man är ju nästan alltid "David mot Goliat" då. Man är en sammanhållen grupp med ett stort gemensamt intresse: Att det egna laget ska vinna. Det är en massupplevelse att få sjunga samma sånger, klä sig i liknande kläder, glädjas åt samma finter och mål.

Jag är egentligen inte någon människa som gillar att gå i flock. Men det finns nog ett grundläggande behov hos oss alla att höra till. Jag gillar den grönvita stilen. Det är glatt, humoristiskt och sångvänligt.

Alltså, nu pratar jag om publiken. Jag gillar den grönvita fotbollsfilosofin också, speciellt i år. Det är glad anfallsfotboll (fast försvaret har läckt lite väl mycket). Men hellre många mål både framåt och bakåt än tilltäppta händelsefattiga 1-0-matcher.

Jag tänker på min pappa när jag åker på bortamatch - det gjorde han och jag många gånger. Med GAIS-klacken har vi varit i Borås, Hässleholm, Karlstad, Skövde, Ljungskile, Myresjö, Hisingen, Gunnilse och Frölunda. På senare år har jag tagit mig från Åland till Gävle, Norrköping, Stockholm och Väsby. Det handlar om GAIS det, lag nummer 1 i mitt hjärta.

Men Mariehamn kommer på en klar andra plats. Ikväll är vi i Åbo. De gröna och vita ska vinna mot Inter, vi ska prata fotboll, äta och dricka gott och fira vinsten på båten hem. Det blir verkligen kul!

Starka kvinnor utesluter inte starka män

För en tid sedan gjorde Nya Åland en analys av partiernas styrkor och svagheter i samband med sin halvtidspejling av väljarnas sympatier. På minussidan för socialdemokraterna efterfrågades en starkare manlig representation och det påstods att vi har en brist på yngre män.

Tidningen nämnde våra äldsta manliga lagtingsledamöter, Karl-Johan Fogelström och Christian Beijar, men bortsåg i detta sammanhang från röstmagneten Igge Holmberg och Göte Winé.

I lagtingsvalet fick vårt parti in 3 kvinnor och 3 män i lagtinget. Våra två ersättare är en man och en kvinna. Vår ordförande är kvinna, vår vice ordförande och partisekreterare är män, vår andra vice ordförande är kvinna. Vår styrelse har en jämn könsfördelning. Vi har en jämställdhetsgrupp med lika många kvinnor som män i. Vi har lockat till oss nya, yngre män i medlemsledet.

Det är bra att tidningen lyfter fram våra starka kvinnliga ledare. Lantrådet Camilla Gunell och social- och miljöminster Carina Aaltonen har precis som Nya Åland skriver fått välförtjänt beröm. Det intressanta är att ett parti som företräds av starka kvinnor men som samtidigt satsat medvetet på jämn representation upplevs som kvinnodominerat. Skulle motsvarande ha skrivits om vi haft en manlig partiordförande?

Vårt problem är snarare att de andra partierna har så skev könsfördelning. Socialdemokraternas starka kvinnliga representation ger våra kvinnor möjlighet att få plats i utskott, kommittéer, styrelser etc, men det blir svårare för våra män att få plats i beredande arbete eftersom de andra partierna ofta lanserar manliga kandidater.

Under hösten kommer vårt parti att lansera en kampanj för att lyfta fram jämställdhetsfrågorna på den politiska agendan och inom vårt eget parti. Vi är övertygade om att män och kvinnor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter och att en jämnare könsfördelning i alla förtroendeorgan är en viktig framtidsfråga.

Ålands socialdemokraters jämställdhetsgrupp

Mia Hanström

Anders Hallbäck

Jessica Sundberg

Karl-Johan Nyholm

----------------------------

Tidningens chefredaktör Jonas Bladh svarar att det i deras artikel påtalades att lantrådet Gunell, tillsammans med minister Aaltonen och Barbro Sundback totalt dominerar bilden av socialdemokraterna utåt. Det är väl delvis sant och det har ju att göra med deras topp-positioner inom politiken, men att män skulle skrämmas bort från partiet på grund av detta verkar inte vara speciellt förankrat i verkligheten (se ovan). Inte heller att vi inte har några yngre män. Att socialdemokraterna drar till sig fler kvinnor än andra partier tror jag dessutom beror på att vi för en politik som inte bara koncentrerar sig kring traditionellt manliga områden. Vård, skola och omsorg säger sig alla värna om, men när frågorna ska debatteras är det ofta kvinnorna som är mest engagerade + de socialdemokratiska männen :)

Offentlig sektor bidrar visst till BNP

En infekterad debatt om jordbruket pågår mellan lantbrukarna och näringsministern. Utan att lägga mig i sakfrågorna desto närmare så handlar en del om Fredrik Karlströms uttalande i radion om att böderna "kunde bli ordentliga skattebetalare i framtiden".

I dagens Ålandstidning finns dock ett debattinlägg som jag inte kan låta bli att kommentera. Det är VDn för Tomtens Mjölk AB Leif Hagberg som menar att landskapets förvaltning ska klara av att om omorganisera sig och effektivisera. Och så slutklämmen: "Offentlig sektor bidrar ej till BNP, det gör det privata näringslivet".

Vad Hagberg inte tänker på är att samspelet mellan offentlig och privat sektor är viktigt. Utgifterna för kommunerna och landskapet inkluderar konsumtion av varor och tjänster, investeringar, transfereringar och räntor.

Precis som jordbrukarna är trötta på att stämplas som "tärande" så är jag trött på att offentligt anställda anses vara onödigt dyra. De gör viktiga insatser inom skola, vård och omsorg, samhällsplanering, trafik och miljöarbete, samt mycket annat.

Det är onödigt att i debatter sänka sig till den nivå som man kritiserar andra för att göra.