Den bristande jämställdheten har blivit aktuellt i den politiska debatten på Åland. För oss i socialdemokraterna började det med att vi reagerade på artiklar i Nya Åland där partiernas styrkor och svagheter analyserades. Och där fler unga män efterlystes hos oss. Vi svarade förstås att vi är det överlägset mest jämställda partiet på Åland ;)
Vi har bildat en jämställdhetsgrupp, det visar att vårt parti tar frågorna på stort allvar. Nyligen inledde vi vår höstkampanj med att påvisa hur fel det måste vara att 16 kommuner på Åland har manliga kommundirektörer, 0 har en kvinna som högsta tjänste"man".
Så kom dagens ledare i Nya Åland där Nina Fellman helt riktigt pekar på ojämställdheten i åländsk demokrati. Nummer ett är ju att synliggöra problemet och det lyckades hon ju med. Det har garanterat varit dagens "snackis" i fikarum och lunchmatsalar, det uppfattade i alla fall jag i lagtingets café.
Moderate kommande ministern Wille Valve, som jag tycker att verkar vara en modern ung man, skriver att det inte är något problem att Åland skickar sex herrar och noll kvinnor till Östersjöns parlamentariska konferens i Estland. Det är jag inte beredd att hålla med om, även om det är riktigt som han påpekar att tre kvinnliga ministrar här hemma har ansvar för externpolitiken. Men signalen, när Östersjöns parlamentariker träffas, är ändå att Åland inte har några viktiga kvinnor.
Grundproblemet är förstås den bedrövliga könsfördelningen i lagtinget. Den kommer sig av att det åländska folket i huvudsak röstar in män, så enkelt kan man ju beskriva det. Men nästa fråga måste ju bli varför? Är åländska kvinnor sämre, blygare, ointelligentare? Knappast. Ställer upp i val gör ju åtminstone rätt så många, men med några strålande undantag får de sedan inte de mest betydelsefulla posterna, speciellt inte i kommunpolitiken.
Detta är ett stort demokratiskt problem. De män som hejar på Valve när han inte ser problemen bakom symtomet, när det gäller just BSPC-delegationen, är några som i andra sammanhang t ex påpekar att det är för få från näringslivet (i huvudsak män det också) i politiken (....de blir diskriminerade av att det är så dåligt betalt att vara politiker, hm, ja jo, allt är ju som bekant relativt....).
Det är nog dags för oss män att inte känna sig så hotade av den feminism som pekar på de här problemen. Valve skriver ju på sin blogg hur otroligt lite makt kvinnor har över den ekonomiska politiken, vilket helt riktigt är en viktigare fråga än vem som åker till Estland. Men en förändring är inte möjlig förrän debatten hålls vid liv.
Så håll utkik efter socialdemokraternas jämställdhetskampanj i höst! Vi gör vad vi kan för att lyfta "katten på bordet".
