Dags att tänka lite ekonomi, centern?

Morgonen inleddes med läsning av Centern-aktuellt, en Harry Jansson-produkt som tydligen delas ut till alla hushåll. Det är ramlag, ramlag, ramlag (läs: egen beskattning) som skall säljas in. Min gamle teaterkompis Janke har intervjuat Maiken från Färöarna, som förstås (?) anser att Åland skall följa Färöarnas strävanden till självständighet.

Intressant att läsa, eftersom (s) igår diskuterade ämnet med Kristian Törnroos, ålänning som arbetar som ekonom på den färiska skatteförvaltningen TAKS.

Han berättade om ett "land" med en enorm offentlig förvaltning, varav 126 personer (ja, de har just sparat in några tjänster....) sysslade med löneskatter, tull och moms m m på hans arbetsplats. Kristian arbetar med IT och förklarade hur komplicerade IT-system som krävs för en egen skatteförvaltning som skall vara så smidigt och enkelt det går.

Vad det skulle kosta för Åland att överta beskattningen i ren administration är svårt att sätta en exakt prislapp på, men på en direkt fråga ansåg han att det inte är troligt att ett åländskt skattesystem skulle vara billigare att bygga upp än det färiska. Eftersom färingarna är nästan dubbelt så många som oss, kan man lätt räkna ut att det blir en ännu dyrare "självständighet" för oss.

Och är man sedan då "självständig", när man sitter med sin nya svindyra skatteförvaltning? Ja, kanske. Men är vi beredda på att betala detta kalas? Hela anledningen till att Harry Jansson och de andra vill att vi skall övertygas är ju att Finland blivit så finskspråkigt att vi inte kan leva som enspråkiga i detta land utan problem. Vi är, som Harry skriver, "Stateless People" (pst, inte jag, Harry, jag har mitt moderland i väster att falla tillbaka på om jag skulle tröttna på Åland).

Hur skall vi då summera dessa rätt olika ståndpunkter när vi jämför oss med Färöarna? Tja, vad väljer vi?
Nuvarande system (som går att utveckla): Ekonomisk trygghet och garantier vid kriser, fungerande skattesystem om än med låg möjlighet att påverka den förda skattepolitiken, språkproblem, ständig uppvaktning i Helsingfors för att få rikspolitikerna att förstå de åländska frågorna
Färiskt system: Höga skatter (uppemot femtio procent för vanliga löntagare!) för att kunna bibehålla välfärd, byråkrati, stor sårbarhet vid kriser, isolering, men med rätt att bestämma själv?

Att tänka efter före är kanske en sliten kliché, men här är det motiverat att gå efter det mottot.

Självklart intressant med mer självstyrelse

Jag gillar debatten om åländskt skatteövertagande. Den är intressant och socialdemokraterna har en bra, vettig hållning. Självklart låter det intressant med mer självbestämmande och personligen är jag helt enig med de som säger att åländsk politik blir mer intressant om man också kan besluta över inkomstsidan av budgeten....Detta har jag skrivit om förr. Idag publicerades en ny insändare skriven av mig i ämnet:

Viktigt att vara lyhörd mot väljarna

Ålands Framtids Rolf Granlund m fl ägnar en stor del av en insändare (16.3) åt att analysera Socialdemokraternas politik ifråga om egen beskattning. S ägnar sig enligt ÅF ”för stor lyhördhet”. Vi tackar för berömmet. Lyhördhet blir allt viktigare för moderna politiker.

Socialdemokraternas ekonomiska politik innebär inte alls någon ”tillbakagång” som det har sagts och tyckts. Det är ju framgång vi är ute efter på Åland - och framgångsreceptet vi kommer med bygger på realistiska förslag som båda parter i den här politiska utvecklingsprocessen, Åland och Finland, kan tänkas gå med på.

Det har talats om någon slags ”kovändning”, senast i Niklas Lampis ledare (16.3). Det är ett sätt att nedvärdera oss, men ett felaktigt sådant: Förre (s)-ordföranden Barbro Sundback skrev i höstas i sitt förslag till ekonomiskt program, ”Egna Pengar i Börsen”, på följande sätt:
”Det långsiktiga målet är att Åland skall ha egen beskattning fullt ut. För att nå dit krävs acceptens av den åländska befolkningen och av Finlands riksdag och regering. Det nuvarande motståndet mot egen beskattning är stort både bland den åländska allmänheten och de politiska makthavarna i Finland”.

Nu, efter den så kallade kovändningen, sa Socialdemokraternas nya ordförande Camilla Gunell i lagtingsdebatten nyligen: ”Ökad behörighet skulle stimulera till en mer aktiv och ansvarsfull ekonomisk politik och med ökat ansvar kommer också mognad och kompetens. Problemet är att folk inte vill ha egen beskattning. De flesta tycker att systemet i dag fungerar bra. De flesta värderar tryggheten högre. De har heller inte tilltro till att åländska politiker klarar av en egen beskattning. Man är rädd för svågerpolitik och att förvaltningen inte klarar skatteadministrationen. Det är en oro som vi måste ta på allvar.”

Så, vi är alltså för utvecklad självstyrelse, men vi vill följa folkviljan och vill vi skynda långsamt. I båda uttalandena finns mycket av det som är (s) ledstjärnor: folkstyre, demokrati, trygghet, ansvar, kompetens. Socialdemokraterna vill låta frågan mogna och tar ansvar i välfärdsfrågor. Det är en raklinjig och långsiktig politik, tycker vi.

Vera: Hej, du där!

Egentligen tänkte jag att den här bloggen skulle vara en politisk blogg. Men eftersom den här bilden var så bra så gör jag ett undantag. Vera, 3,5, är en tjej som vet vad hon vill (lite för mycket ibland tycker mamma och pappa)....

Vem är egentligen udda?

Tonen hårdnar mellan landskapsregeringen och media. Läser i landskapets personal"tidning" Intranytt att förvaltningschefen Arne Selander tycker att "udda personer" med avvikande uppfattningar får stort utrymme i de åländska medierna. Vilka som är "udda" får vi inte veta i denna "ledare". Är det tjänstemän som inte borde yttra sig som de gör? Är det landskapsregeringens kritiker? Är det Stornäsets vänner? Eller är det socialdemokrater? Selander fortsätter med att konstatera att ambitiösa tjänstemän inte är tillräckligt "sexiga" för journalisterna. Jag har själv arbetat som journalist på Åland i ungefär femton år. Några problem med att tjänstemännen varit för osexiga har jag inte haft :-) Som jag ser det är det inget större problem med den åländska journalistkåren i det här fallet. De allra flesta är kompetenta nog att söka reda på fakta och ställa relevanta och kritiska frågor till både tjänstemän och politiker. Några av de som får mediautrymme är säkert "udda", men vilka som är det och vilka som inte är det bedömer nog intelligenta läsare och lyssnare, inte förvaltningschefen.

Kanske man kunde bli senator från Dalbo?

Tidningen "Vision Åland 2017" har kommit hem i brevlådorna (eller postlådorna som ålänningar säger).
Tankesmedjan kommer med många bra förslag, men....
....så kommer sidan 8 med rubriken: "Förenkla och rationalisera - inför en senat för hela Åland".
Jag brukar på skoj säga att jag bor i "United Islands of Åland", men det här verkar på allvar.
Istället för vårt nuvarande valsystem skall vi alltså gå över till att ha en senat istället för ett lagting.
Tydligen finns det risk för att "delstaterna" på Åland; Geta, Sund och Kökar och de andra, blir förfördelade om Åland skulle bli en enhet.
Men hallå - är det Åland vi pratar om eller?
Visst, förenkla gärna den gamla, alldeles för småskaliga kommunstrukturen, det är jag helt med på. Men cementera då inte den åländska bypolitiken genom att hävda att vi har en massa olika regioner på Åland.
För en inflyttad som mig är det svårt att se Åland som något annat än ETT landskap.
Men....blir det nu som i "Vision Åland 2017" så lovar jag att kandidera i senatsvalet i Dalbo. Vi är väl minst lika många invånare där som i Lumparland? :-)

Min syn på ROTavdrag och dagisdebatt

Igår var det (som vanligt) en intressant Debatt i SVT. Diskussionen om den journalistiska bevakningen av kronprinsessans bröllop i all ära, men det var debatten om avdragen för hushållsnära tjänster, som finns både i Sverige och Finland, som var intressantast.
Gudrun Schyman sopade som vanligt banan och var överlägsen med sina analyser. Själva frågan om avdraget är ju inte någon stor sak i den stora statsbudgeten, men det är en ideologisk symbolfråga.
Varför städning, snöskottning, häckklippning och barnpassning som man låter ett privat företag sköta inte skall vara något som jämställs med vilken annan tjänst som helst är svårt att förstå.
Kan inte låta bli att göra en jämförelse med debatten om den nya barnomsorgslagen på Åland. Åsikten att "har du skaffat barn, skall du väl orka med dem också och inte kräva att samhället skall betala" har inte varit helt ovanlig. Detta har alltså handlat om barn under tre år som får ett syskon och därför inte behöver gå på dagis, enligt lagförslaget.
Här menas det från höger-håll att samhället alltså inte skall stötta den växande barnfamiljen, om den så önskar, med att det äldre barnet skall ha möjlighet att gå på dagis. Däremot kan samhället subventionera att föräldern anlitar en granne som kommer och passar barnet varje dag - för då kan föräldern göra avdrag för det i beskattningen....
Varför säger inte då samma debattörer som de gör när det gäller dagisdebatten: "Har man skaffat hus, trädgård, barn och stort hem så skall man väl orka med det också"?