Anders Hallbäck

Lipponen talar för ökat samarbete med Sverige

2012-01-12T12:53:00.000-08:00

Kontakterna med Sverige får en allt större betydelse för Åland och ålänningarna. Därför är det glädjande att presidentkandidaten Paavo Lipponen så tydligt lyft fram Sveriges historiska betydelse för Finlands ekonomiska, politiska och kulturella utveckling.

När Lipponen gästade Åland i höstas betonade han att svenskheten och svenska språket är det som knyter ihop Finland med övriga Norden, vilket är viktigt för vår gemensamma framgång i en värld med stor global konkurrens.

Att Lipponen talar för både ett ökat samarbete med Sverige och samtidigt att man ska värna om Ålands och Finlands samhörighet är något som rimmar väl med den nya landskapsregeringens tankar kring en Ålandshavskommission för att utveckla samarbetet i våra regioner och mellan våra två länder.

Lipponen har dessutom tydligt tagit ställning mot Sannfinländarnas populism och fientlighet emot den svenskspråkiga minoriteten. Han har tagit upp kampen mot inskränktheten. Han har god kunskap om de nordiska ländernas gemensamma historia. Paavo Lipponen är internationalist och det behöver man vara om man ska vara en framgångsrik president.

Därför röstar jag på Lipponen i valet nästa söndag.

Offentlig sektor försörjer den privata - och vice versa

2011-12-29T09:06:00.000-08:00

I facebookgruppen Åland EKONOMI, som startats av några liberaler, pågår debatter om stort och smått.
Häromdagen handlade en "tråd" om hur stor andel av ålänningarna som jobbar i offentlig sektor. Färsk statistik från ÅSUB säger att det är 32 % av oss.
Flera av debattörerna reagerar med ryggmärgen: "Offentlig sektor är för stor" eller "två personer i den privata sektorn försörjer en i offentlig tjänst".

Det där med försörjning är ju dubbelt.

Det offentliga Åland försörjer också den privata sektorn. Utbildningsväsendet försörjer företagen med kompetent arbetskraft. Vägnätet försörjer företag som är beroende av bra transport. Sjukvården ser till att sjuka arbetstagare frisknar till så att de kan jobba igen. Barndagvården gör att fler (speciellt kvinnor) står till arbetsmarknadens förfogande. Lägg därtill offentliga investeringar som ger företagen uppdrag och entreprenader. Osv osv....

Röd Ungdoms Olov Hansson skriver det bra: "Nyckelordet är produktion, något som sker inom både det privata och det offentliga".

Ta t ex det landskapsägda spelbolaget PAF. De anställda där är någonstans mittemellan offentlig och privat sektor, men företaget drivs ju av det offentliga. Ett framgångsrikt PAF genererar ju massor med pengar till Åland - dessutom är de mesta speltjänsterna de säljer ju en exportvara, vilket är det allra bästa sett ur åländsk synvinkel. Posten är ett annat sådant exempel.

Så länge produktionen går med vinst (och inte konkurrerar med en privat aktör) brukar inte marknadsliberalerna klaga på dessa offentliganställda.

Nä, jag är riktigt trött på de här ständiga jämförelserna där vissa är tärande och vissa närande. Då ser man inte helheten i ett bra samhälle.

För övrigt anser jag att gruppen på facebook borde heta Ålands ekonomi. Det är viktigt att värna det svenska språket :-)

Skattepengar räcker till mycket

2011-12-19T22:37:00.000-08:00

En måttlig höjning av kommunalskatten i Mariehamn har varit uppe till debatt efter valet.
Vi socialdemokrater har motsatt oss besparingarna inom äldreomsorgen, där tjänster dras in, och inom barnomsorgen, där ett av de mindre daghemmen stängs, inga satsningar görs, samtidigt som maxtaxan höjs och möjligheten att ha en 80%-ig plats på dagis försvinner.

Det skulle räcka med en halv procents skattehöjning så skulle inga av dessa försämringar behöva göras. Stadens inkomster skulle öka med en miljon euro per år, har våra ledamöter i stadsstyrelsen räknat ut. Läs mer här.

I den intressanta rödgröna debattboken ”Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras” finns en del motsvarande intressanta beräkningar.
Redaktörerna för tidskriften Tvärdrag, Felix Antman Debels och Daniel Suhonen, skriver om den moderatledda svenska regeringens skattesänkningar förra året på 96 miljarder kronor.

Vad skulle de pengarna ha räckt till? 10 miljarder skulle behövas för att återställa ersättningsnivåerna för den som blivit arbetslös eller sjukskriven en längre tid. Gratis kollektivtrafik i hela landet skulle kosta 15 miljarder. Att anställa 250.000 personer inom offentlig sektor för att minska arbetslösheten skulle kosta 60 miljarder, men då har man inte räknat in hur mycket som kommer tillbaka till den offentliga kassan i form av ökade skatteintäkter, minskade socialbidrag och minskade bidrag till arbetslösa.

Någon ska ta smällen när skatterna ska hållas nere. Ju högre lön du har ju mer tjänar du på skattesänkningar. Men välfärden och den andel av befolkningen som har det svårast får ta smällarna.

Demokratiskt att låta valets vinnare styra

2011-12-02T04:42:00.000-08:00

Efter höstens kommunval i Mariehamn blev socialdemokraterna störst, med drygt 30 procent av väljarkåren bakom sig. Det är ingen ”liten minoritet”, som chefredaktör Niklas Lampi hävdar i sin ledare 1.12.

Faktiskt är det så att om man räknar i procent så stöds (S) och (Lib), som Lampi tar som exempel, av över 52 procent av väljarkåren i Mariehamn, även om utdelningen i mandat räknad bara blev 13 av 27.

I kommunpolitiken såväl som i landskapspolitiken hävdar man med rätta att det är demokratiskt att det skall visa sig i de styrande organen vem som vunnit valet och gått framåt mest. Efter valet i Mariehamn för fyra år sedan blev t ex moderaterna (som då hette FS) störst och det var naturligt att partiet då tog hand om ordförandeposten i stadsstyrelsen. Därför hävdar vi socialdemokrater att detsamma borde gälla nu när (S) blev störst.

Niklas Lampi har i flera ledare genom åren konstaterat att det inte finns några givna allianser i stadspolitiken. Partierna har hittat varandra i olika konstellationer beroende på vilka frågor man har kunnat komma överens om.

Det finns inte, och bör inte finnas, blockpolitik i staden. Samarbete och konsensuspolitik för stadens bästa bör vara ledstjärnan. Det är t ex inte otänkbart att en majoritet av stadsfullmäktige kommer att förstå behovet av att höja kommunalskatten, som (S) tydligt markerat att vi anser är nödvändigt för att stoppa nedmonteringen inom barn- och äldreomsorgen. Att (S) säger det nu och sa det redan före valet är inte ”kaxighet” utan tydlighet.

PS
Efter den här insändaren har Barbro Sundback skrivit en tydlig och klar förklaring till varför vi i (S) hävdar vår rätt i den här frågan. Läs här.

Delaktighet minskar stressen i arbetslivet.

2011-11-08T22:28:00.000-08:00

Träffade en av "mina" väljare idag. Det var kul :-) Hon hade röstat på mig och (S) för att vi/jag hade lyft fram stress i arbetslivet och utbrändhet i valrörelsen.
Vi enades om att förebyggande metoder alltid är att föredra.

Stresshantering är något som borde diskuteras på alla arbetsplatser.
Men för våra ungdomar måste dessa faror lyftas fram.
Vi får inte tro att stresshantering och livskunskap är något som kommer automatiskt. In med detta i läroplanerna.

Jag kan säga ärligt - att om jag vetat det jag vet idag om stress i arbetslivet - så hade jag kanske valt annorlunda i 20-årsåldern och funderat om i 30-årsåldern.

Visst är det en mognadsprocess och en del i självsutvecklingen - att våga och kunna säga nej.
Men med dagens arbetsmarknad och slimmade organisationer måste arbetstagarna vara på sin vakt och hävda sin rätt till att få tid att göra sina uppgifter väl. Och att få inflytande över sin situation. Det finns inget mer stressande än att inte få vara med och vara delaktig i beslutsprocessen vad gäller det egna arbetet. Tycker jag.

Idag ska vi för övrigt diskutera en omorganisering på mitt jobb. Det ser jag fram emot - eftersom jag får vara med och påverka!

Var är den historiska medvetenheten?

2011-11-01T03:38:00.000-07:00

Man kan se på de svenska moderaternas "förnyelse" på olika sätt: Vill man vara positivt lagd kan man hoppas att retoriken inte bara är retorik utan att M har gått rejält åt vänster när man nu pratar om jämlikhet, arbetareparti och rättvisa.

Historiskt har detta dock inte varit partiets starka sidor, verkligen snarare tvärtom. Och speciellt i utrikesfrågor finns mycket att invända i rättvisefrågan (i apartheidfrågan i synnerhet).

När jag var ledig förra veckan fick jag en bok om min hemkommun Lerum, som är skriven ur de "små" människornas perspektiv, d v s statarnas, torparnas och soldaternas Lerum.

Det fanns en liten stark överklass i bygden. Statarna och torparna hade få rättigheter och många skyldigheter gentemot överheten. De visste inte vad allmän pension eller semester var för något, men arbetarrörelsen kämpade för dem. Det är tack vare denna folkrörelse som ett välfärdsland med jämlika reformer byggdes upp.

Det var inte moderater som var med i den folkrörelsen, gott folk.

Klasskamp talade man om och det gjorde Palme så sent som i början av 80-talet. Men sedan dess har något hänt. Väljarnas medvetenhet har minskat. Och den moderata "förvandligen" har skett. Men den stora frågan är vad de ska göra med det utanförskap de säger sig vilja motarbeta. Sänkt skatt löser inte alla problem. Det ökar ojämlikhetsproblemen. Fina tillväxtsiffror är inte något som den arbetslöse eller sjukpensionerade eller ännu värre utförsäkrade har någon större glädje av.

Visst finns det klassklyfter anno 2011. Inte bara i Sverige, även på Åland, som annars visar fantastiska sysselsättningssiffror.

Slutligen: Vill varmt rekommendera Mikael Wiehes tal om den svenska politiska historien inför svenska valet i fjol. Tydligare kan det inte sägas.
"Varje reform som efter folkflertalets maktövertagande genomfördes till fromma för detta folkflertal motarbetades av det gamla högerpartiet, det gamla högerparti som nu har gett sig själv namnet nya moderaterna."

En första valanalys 24.10

2011-10-23T19:53:00.001-07:00

VILKEN VALSEGER!!!!

Socialdemokraterna återtog sina mandat och lagtingsgruppen blev lika stor som för sex år sedan. Det "låg i luften", det ska jag villigt erkänna att jag kände, men att vår partiordförande Camilla Gunell skulle göra ett jordskredsval - det hade vi faktiskt inte riktigt räknat med :-D

Redan efter ett par dagar kraxar förstås olyckskorparna: Hur ska vi få igenom vår politik tillsammans med en massa borgerliga partier? (Och det omvända: Har Åland blivit socialistiskt? Moderat farhåga....)

Jag tycker att Camilla har sagt det klokt under hela valrörelsen: I de tider som är nu krävs samarbete och breda uppgörelser.

Det behövs en stark vänster på det konservativa Åland. Det har vi nu. Den kan bli ännu starkare, men det här valet var en bra början. Igge Holmberg, som får betecknas höra till vänsterfalangen inom vårt parti, gjorde också ett succéval.

Mitten har tappat och vänster och höger (M, ÅF) går framåt. Vi känner igen det från vårt västra grannland. Där kan man med fog fråga sig om det ska behövas en massa borgerliga småpartier som ändå tvingas följa den moderata makten.

Och frågan kan ställas här på Åland också (fast då handlar det mer om center-makten). Här beror dock så otroligt mycket på personer och personernas förmåga att kunna samarbeta med varandra. Just detta faktum gör åländsk politik extra svajig. Politikerna svajar hit och dit - och väljarna därefter.

Jag har skrivit det förr: Tydlighet är något jag själv sätter högt på min önskelista över hur politiker ska vara. Det är därför tydliga sossar kan uppskatta tydliga moderater och tydliga Ålands Framtid-are trots diametralt olika synsätt på saker.

Som en av ersättarna i stadsfullmäktige (nr 4 i ordningen) ska jag satsa stenhårt på att vara tydlig om jag får tillfälle att hoppa in på något möte. Tack alla mina 28 väljare ;-) Och tack till lika många, 28, som ville att jag skulle sitta i lagtinget. Jag hade behövt 27 röster till för att det skulle ha lyckats....

De vanligaste samtalsämnena i valrörelsen - Hallbackspojken.com har hela listan ;-)

2011-10-15T09:50:00.000-07:00

Det är mötena som är de roliga med valkampanjer. Och då talar jag inte om styrelsemöten.
Nej möten mellan väljare och kandidat.

Ett av de bättre samtalen hade jag en kväll i Godby. Egentligen pratade vi mest om en annan kommun än den vi var i eller den jag ställer upp som kandidat i. Men ett rätt långt och kul samtal hade vi, cafébiträdet och jag.
Jag har pratat politik med mammor på dagis och inlagda på Gullåsen, med fotbollssupportrar och körsångare, med Ålands rikaste man, med sjukpensionärer, utlandsfödda och t o m med sju-åringar :-)

En modern politiker måste vara lyhörd. Att man som åländsk politiker måste vara ute på stan eller i byn och prata med folk, det vet nog de flesta. Den stora frågan är om man lyssnar och tar till sig.

Ibland är det svårt, det måste medges. Om man är så fast i sin övertygelse i en viss fråga och den man pratar med tycker tvärtom, då ska man vara skicklig.

Vad har då de väljare jag pratat med velat diskutera? Här kommer listan i turordning (vanligaste samtalsämnet först).
1) Allmän tandvård
2) Att det är dyrt på Åland och svårt att vara låginkomsttagare
3) Antalet kommuner på Åland
4) Sophantering
5) Stadsbussen och avgifter eller inte
6) Besparingar som drabbar kulturen

Jag hoppas att jag har lyssnat tillräckligt bra. Jag hoppas att du som läser detta går och röstar imorgon. För mig är det en självklarhet att nyttja sin demokratiska rätt. Den som inte röstar kan inte klaga på den förda politiken sen.

Trevlig söndag! För den som ska på valvaka så sitter jag (förstås) med socialdemokraterna och är på Alandica tillsammans med min fru Siv från kl 18.30.

Ingen högoddsare att tro på (S)-framgång

2011-10-14T07:17:00.000-07:00

Hur ska det gå på söndag? Ja, det är ju det många grunnar på nu, inte bara politiker utan många väljare.
Att tro på en socialdemokratisk framgång är inte nå´n högoddsare. Vi har haft vinden i ryggen länge. Våra politiska motståndare berömmer vår kampanj. Att vi har varit aktiva har synts i pressen och hörts i radio och TV.

Vi har haft en tydlig valkampanj. Vi har konkreta valfrågor: Jobb- och näringspolitiken, miljöpolitiken och den sociala rättvisan, t ex i tandvårdsfrågan.

I morse träffade jag center-kandidaten Erica Sjöström på Nygatan. Vi konstaterade att folk har varit ovanligt intresserade av att PRATA politik i den här valrörelsen. Vi kände inte alls igen oss i beskrivningen som funnits i medierna att valarbetet har varit lamt.

Och så har högerliberalen Olof Erland vaknat till så här i valspurten. Han har ju annars varit osynlig hittills. Men avogheten mot (S) måste han ju få utlopp för lite då och då.

Om tandvårdsdebatten igår, som jag skrev om i mitt förra blogginlägg, skriver han:
"Tack vare bland andra Obundna lagtingskandidaten Jessy Hartvik insikt i sakfrågan sprack sosssarnas ballong om ”allmän tandvård”. Problemet är knappast att åläningarna saknar tandvård eller att tandstatusen är sämre än på annat håll."

Ålänningar (jo, det stavas med två n) saknar tydligen inte tandvård, enligt Erland. Nähä. Då måste alla de pensionärer/ensamstående/låginkomstagare som vi socialdemokrater pratat med i stort sett varje dag under valrörelsen ha fel då. För de säger att de inte har råd att gå till tandläkare.

Två lästips så här i sluttampen av valrörelsen:

Camilla Gunells blogg där hon utmanar Harry Jansson och Viveka Eriksson

Intervjun med Camilla Gunell i Arbetarbladet

Den riktade välfärden

2011-10-13T12:49:00.000-07:00

Olof Erland, höger-liberalen, pratade ikväll om den "riktade välfärd" han förespråkar. Debatten handlade om tandvårdsfrågan. Erland är emot allmän tandvård. Han tycker att vi vuxna kan gå till privat tandläkare (av egen "fri vilja").
Problemet är att det inte är ett fritt val.
Den som är vuxen och inte hör till en utvald grupp som prioriterats får inte gå till den offentliga tandvården.
Det här tycker vi socialdemokrater är fel. Erland tycker att det är bra system.

Som Erland mycket riktigt påpekade - vi i (S) tror på generell välfärd.
Det är därför vi är för allmän sjukvård, barnbidrag till alla barn, kollektivtrafik, lika skola för alla.
Man undrar vad nästa steg blir för höger-liberalerna? Barnbidrag bara till fattiga föräldrars barn? Privata skolor för de rikas barn? Bussavgift för vissa men inte för andra?

Det allra intressantaste i tandvårdsdebatten på lycéet ikväll, var att socialminister Katrin Sjögren ju inte alls verkade hålla med Olof Erland. Hon lutar mer åt (S) i den här frågan, så som jag uppfattade det, men sa det inte rakt ut. Med så olika liberala uppfattningar om den generella välfärden är det inte lätt att vara väljare och rösta liberalt.

Då är det bättre med ett säkert välfärdsalternativ: Socialdemokraterna. Väljs jag in i lagtinget lovar jag att argumentera, sida vid sida med Barbro Sundback (som var utmärkt och tydlig i debatten ikväll) FÖR generell välfärd som inte gör skillnad på fattig och rik.

Inte konstigt att åka kollektivt

2011-10-10T20:53:00.000-07:00

Om politik är vi rätt så eniga där hemma, hustrun och jag. Siv har suttit i stadsfullmäktige de senaste fyra åren så jag har haft förmånen att få inblick i stadspolitiken från sidan. Efter valet får vi tro att det blir tvärtom. (Siv ställer inte upp i valet, eftersom hon prioriterar sina heltidsstudier och familjen).

Jag blir glad över att hon är så tydlig i dagens Ålandstidning när den kollektivtrafikkommitté som hon suttit med i gick ut med sitt "resultat". Det vill säga att busstrafiken är en fråga som stadens politiker INTE är överens om.

Jag åker själv stadsbuss ganska ofta. Som inflyttad från en större stad är det inget "konstigt" att åka kollektivt. Här på Åland är det tyvärr det. Nå´t slags bevis på att man är fattig eller har problem med hälsan så att man inte kan köra själv.

Jag tycker att vi måste ta ansvar för koldioxidutsläppen som vi på Åland står för. Jag försöker göra det. Åker jag till Göteborg tar jag definitivt tåget hellre än flyget. Jag paddlar hellre än att åka motorbåt. Jag cyklar så ofta jag kan. Jag spelar pingis istället för att köra dragracing ;-)

Jag vill ha en bra busstrafik i Mariehamn. Avgiftsfriheten är en morot för Dig och mig att bli mer miljövänliga. Det går dessutom snabbare med buss-rundorna utan avgifter och inga onödiga tjänster i form av kontrollanter behöver finnas. Inga dyra avgiftssystem behöver köpas in. För mig är detta självklart och för min fru också....Bra jobbat!

Framtiden ska avgöras av folket

2011-10-09T19:05:00.000-07:00

Självstyrelsen har stort värde. Det är viktigt att de beslut som berör vår vardag tas på hemmaplan och inte i Helsingfors, men åländsk välfärd ska inte halka efter. Ålänningar ska inte ha sämre sociala förmåner än i riket. Det är en viktig princip i vår självstyrelselag. Det är därför vi socialdemokrater reagerar när t ex tandvården och vuxenstudiestödet är sämre här.

(S) är för självstyrelseutveckling. Vi ska kräva vår rätt att få en rättmätig andel av skatteintäkterna, alltså att klumpsumman justeras, och vi ska hävda vår rätt att få bestämma om det som vi har intresse av att sköta själva. Det ska ske på ett demokratiskt sätt.

Det är folket som ska avgöra när vi är redo att ta över behörigheter, inte några särintressen. När det gäller ett övertagande av beskattningen är många ålänningar tveksamma. Det är därför en lång väg att vandra. Partierna måste redovisa vad man vill göra med egen beskattningsrätt.

Vad är det då som är avgörande för att Åland ska klara sig bra framöver? I ÅFs självstyrelsedebatt i tisdags tog jag upp två avgörande saker: Utbildning och arbetsmarknadspolitik.

Vi behöver kompetent arbetskraft till våra företag. Vi behöver nya företag med nya spännande idéer. Vi behöver ligga i framkant för att locka till oss välutbildad arbetskraft utifrån. Vi behöver utbilda åländska ungdomar och locka dem tillbaka när de varit på annan ort och studerat. Detta är aktiv arbetsmarknadspolitik.

Team Cajsa drar österut :)

2011-10-06T22:12:00.000-07:00

Team Cajsa drar österut mot TV-huset i Helsingfors. Teamet består av de stolta föräldrarna Siv och Anders (jag), storasyster Hanna med pojkvän Jimmy, småsystrarna Ebba, Maja och Vera, mormor Nina och morfar Kurt, Cecilia Rehn samt tre av Cajsas bästa kompisar.

Dags att leta fram de åländska flaggorna. Vi kommer att ha Cajsa-t-shirts på oss och vi kommer att hålla våra tummar så hårt vi bara orkar.

Cajsa kommer att klara det galant. Hon har scennärvaron, erfarenheten, viljan och framför allt glädjen.

Glöm inte att titta på direktsändningen i TV, i FST, imorgon lördag kl 18-19.30. Hur man röstar kan du läsa om här på YLEs text-tv.

Rikedom: Det goda livet!

2011-10-06T06:48:00.000-07:00

Vi tänker så lika, Carina Aaltonen och jag. Hon berömmer ett uttalande jag gjorde i Ålands Framtids partiledardebatt som citeras i Ålandstidningen idag.
- För att näringslivet ska utvecklas behöver vi människor som mår bra och att vi har en god välfärd.

Så sa jag och det var för att bankmannen Folke Husell hade pratat om pengar, pengar, pengar och åter pengar som det enda ålänningar skulle vara stolta över.
Men så är det ju inte.

Själv är jag stolt över vårt trygga Åland med låg kriminalitet, den fina miljön i staden Mariehamn, den vackra skärgården, den resursstarka skolan, det rika kultur- och idrottslivet.

Och som Carina skriver i sin blogg om vad som är viktigt:
"- Att vara frisk och att ens nära och kära är friska, att ha ett jobb man gillar, att veta att det finns en bra social trygghet, att leva i ett demokratiskt samhälle där vi värnar om naturen och miljön och varandra, att ha goda vänner man kan skatta tillsammans med och att kunna engagera sig i föreningsliv på fritiden."

Det är detta som socialdemokraterna sammanfattar i titeln på sin numera mycket eftertraktade kokbok: DET GODA LIVET.

Åland behöver arbetsmarknadspolitik!

2011-10-04T18:39:00.001-07:00

Jag fick göra ett intressant inhopp i Ålands Framtids debatt om "vad vi kan göra med mera behörighet och mera självtillit". Panelen bestod av fyra partiledare, veteranpolitikern Gunnar Jansson och så jag.
Först höll bankmannen Folke Husell ett brandtal för nytänkande inom finansvärlden och manade till bättre samarbete mellan näringslivet och politikerna när det gäller specifika åländska särlösningar.

Husell sa en hel del som jag inte håller med om, bland annat att åländska politiker behöver högre lön för att de som väljs in ska vara mer kompetenta. Det har jag kommenterat förr, och igår poängterade jag (igen) att det är relativt vad som är kompetens.

Visst behövs det kompetens inom den ekonomiska politiken och jag tycker att man ska vara ärlig och säga att vi som jobbar med politik har en del att lära av näringen där. Men det finns många andra kompetenser som en lagtingsledamot behöver. Man måste förstå helheter, se de ekonomiska besluten i relation till människorna, deras vardag, rättviseaspekter och demokrati.

En i publiken undrade hur politik och näringsliv ska närma sig varandra. Jag berättade hur vi gjorde när (S) hade kongress för ett knappt år sedan. Vi bjöd in folk från olika näringar, vi intervjuade Ålands Näringsliv men lade också stor vikt vid fackliga synpunkter, vi bollade frågorna med de mest intresserade i partiet. Sedan togs programmet upp på kongressen, som fick stöta och blöta innehållet utifrån olika perspektiv.
Resultatet blev ekonomiprogrammet "Rättvisa ideal kräver starka finanser".

Konstigt nog var jag den enda som lyfte fram utbildning och arbetsmarknadspolitik i partiledardebatten. Partiledarna från de övriga partierna var lite för upptagna med att käbbla med varandra om vem som varit bäst eller sämst på att komma med sparförslag under krisåren. Ungefär så här sa jag:

"Vad är det som är avgörande för att Åland ska klara sig bra framöver?
Det finns förstås många saker, men jag vill ta upp något som är viktigt och avgörande: Utbildning, utbildning och åter utbildning. Och arbetsmarknadspolitik.
Vi behöver kompetent arbetskraft till våra företag. Vi behöver nya företag med nya spännande idéer. Vi behöver ligga i framkant för att locka till oss välutbildad arbetskraft utifrån. Och vi behöver utbilda åländska ungdomar och locka dem tillbaka när de varit på annan ort och studerat.

Vi behöver analysera och kartlägga vilken arbetskraft vi behöver i framtiden!
Vi som representerar det politiska Åland kan och ska inte lägga oss i företagandet. Men Åland bör bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi kan skapa mer flexibla system som gör det möjligt för äldre att jobba längre. Och vi kan ha en närings- och utbildningsavdelning som aktivt arbetar med att se till att vi har rätt arbetskraft i förhållande till vad företagen behöver."

Ställ inte tandvårdspatienter mot varandra!

2011-10-02T20:19:00.000-07:00

ObS Jessy Hartvik angriper socialdemokraternas tandvårdsreform och oroar sig för kostsamma akuta besök. Det kallar vi skrämseltaktik. Hon ställer grupper mot varandra och tycker att de som har råd och möjlighet ska gå till privat tandläkare.

Socialdemokraterna är inte motståndare till privat tandvård – det är ett missförstånd. Precis som i resten av landet kommer fortfarande en del av kostnaden för privatbesök att ersättas av FPA om vi får bestämma. Vi är övertygade om att många är nöjda med den privata tandvård de får idag.

Den viktiga förebyggande tandvården för barn och unga ska förstås prioriteras . Den kan ske genom årliga besök till profylaxtandskötare eller tandhygienist, som sen kan ge tid till tandläkare om de upptäcker karies (hål i tänderna) eller annan problematik i munhålan. Men framför allt ska man betona det egna ansvaret för munhygienen och att man sköter om sina tänder.

Allmän tandvård är en rättvisereform och viktig hälsopolitik för de i vårt samhälle som har små inkomster. Men om vi skulle resonera som de obundna skulle vi även inom övriga vården bestämma att bara vissa utvalda grupper skulle ha rätt att besöka centralsjukhuset eller hälsocentralen, eftersom andra ”har råd” att gå till privat läkare. Vi tror inte att motivationen då ökar för att betala skatt och bidra till den generella välfärden.

lagtingskandidaterna
nr 9 Ann Eriksson (S), tandskötare
nr 19 Anders Hallbäck (S), partisekreterare

Jag ser att du är rädd....

2011-09-29T19:31:00.000-07:00

Allt är inte politik. Just nu kretsar mitt liv förstås mycket kring valet, men desto skönare att kunna "vila" med musik emellanåt. Ikväll sjunger jag i en konsert i St Görans k:a till förmån för cancerforskningen.

Eftersom den norske prästen Björn Eidsvågs text, som han skrev när han arbetade på ett mentalsjukhus som vårdare, är så bra, vill jag dela med mig av den. Den handlar om medmänsklighet. Du kan se när han framför låten tillsammans med en av mina favoritsångerskor, Lisa Nilsson, här.

Eg ser (Jag ser)

Eg ser at du er trøtt
Men eg kan ikkje gå alle skritta for deg
Du må gå de sjøl
Men eg ve gå de med deg
Eg ve gå de med deg

Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg

Eg ser du vil gi opp
Men eg kan ikkje leva livet for deg
Du må leva det sjøl
Men eg ve leva med deg
eg ve leva med deg

Eg ser at du er redd
Men eg kan ikkje gå i døden for deg
Du må smake han sjøl
Men eg gjer død til liv for deg
Eg gjer død til liv for deg
Eg har gjort død til liv for deg

Lagtingsloppet 2011

2011-09-27T01:22:00.000-07:00

Valkampanjen är som ett kanonlopp. Man går ut hårt - allt vad man orkar - och sedan ökar man hela tiden, som min far alltid sa.
Just nu är jag förkyld och därför nerbäddad i sängen. Men jag hoppas kunna vara i farten inom kort - för nu avlöser debatterna och evenemangen varandra.

Själv tänker jag mest på den konsert jag ska medverka i i St Görans kyrka på fredag kl 20.00. Den är till förmån för cancerforskning. Hoppas att jag har sångröst tills dess och att Du kommer dit och lyssnar på alla duktiga åländska sång- och musikförmågor!

Har lekt lite med Picasa....

2011-09-24T21:46:00.000-07:00

....och gjort ett bildspel. Mycket nöje :)

Språket och välfärden tema i Helsingfors

2011-09-23T19:36:00.001-07:00

Arbetsveckan avslutades med ett möte i Helsingfors med nordiska (S)-partisekreterare. Stämningen är god i (S)-familjen efter ett gott kommunval i Norge och ett regeringsskifte i Danmark.

Men tänk vad "lustigt" - av de fem nordiska länderna är det nu bara i Sverige (!) som socialdemokraterna inte är med i regeringen....Sverige, som ändå har varit ett av världens mest socialdemokratiska länder....

Den nordiska socialdemokratin tar nu krafttag för att möta utmaningarna som välfärdssamhället står inför. Och samtidigt satsar vi på forskning - ett stort gemensamt (S)-projekt är i startgroparna som du kan läsa om mer här.

På mötet konstaterade jag hur värdefullt det är för Ålands socialdemokrater att få vara med i de här nordiska sammanhangen. Jag passade för övrigt också på att diskutera hotet mot svenskan och den svensktalande befolkningen i Finland med SDPs partisekreterare Mikael Jungner.

Han är en av de SDP-politiker som hårdast bekämpat Sannfinländarna, så han förstod precis vad jag talade om när jag beskrev den oro som många ålänningar känner när det gäller den politiska utvecklingen på fastlandet.

Slöseri att ha 16 kommundirektörer

2011-09-21T14:58:00.000-07:00

”Hela den offentliga sektorn måste förändras. Man måste minska kostnaderna för administration”. Så skriver vi i (S) valprogram.

Kommunstrukturen på Åland kommer att förnyas – jag anser att det är oundvikligt.

För mig är det viktigt att vi lever i ett så jämlikt samhälle som möjligt. Alla människor är lika värda. Det låter kanske som en klyscha, men med så stor skillnad mellan fattig och rik kommun som vi har på Åland, så blir det skillnad på folk och folk.

Nya Åland lyfter upp ett konkret exempel i ledaren 20.9: att biblioteksservicen är så olika beroende på vilken kommun du bor i. En större fråga är äldreomsorgen, där servicenivån kan vara ganska olika.

Ett argument mot en kommunreform är att den nära servicen skulle försvinna. Frågan är bara vad som är nära och vad som är service. Att ha nära till en bra skola är naturligtvis en viktig prioritering. Men att behålla nuvarande kommuner är ingen garanti för att skolor ska få finnas kvar. Under senare år har flera små skolor ändå fått stänga, i Emkarby, på Enklinge och Lappo.

Med färre men starkare kommuner kunde ändå besluten fattas så nära som möjligt. I många större kommuner, t ex i Sverige, har man infört så kallade kommundelsnämnder. Ett utmärkt sätt att förankra själva utförandet av service lokalt – och som förhindrar toppstyrning.

Jag tror att centrala frågor som ekonomistyrning, långsiktig planering och stads- och markplanering blir bättre om det finns en samlad kompetens. Vi behöver inte 16 kommundirektörer på Åland – det är slöseri med resurser!

Kuwaitiska fans?

2011-09-21T11:19:00.000-07:00

Statistik kan vara väldigt intressant. Ibland kan man dock förundras över siffror och staplar.
Ikväll blev jag väldigt nyfiken: Vem följer min blogg från Kuwait???? Har nämligen SEXTON träffar därifrån på denna blogg, åtminstone enligt besöksstatistiken!

25 dagar kvar - se "Rakt på" på Å24!

2011-09-21T03:08:00.000-07:00

Igår kväll och i morse sändes Åland 24:s Rakt på, ett program som jag fick förmånen att bli kallad till.

Det var INTE min TV-debut, men nog första gången jag var gäst i en TV-soffa.

Det är mycket man skulle vilja ha fått sagt, men jag är nöjd med att jag kunde lyfta fram tandvårdsreformen, som är en socialdemokratisk hjärtefråga.

Förresten, kandidatnumren inför höstens val har kommit. I lagtingsvalet har jag (tur)-numret 19 ;-).

Och i valet till stadsfullmäktige är det lätt att tänka nedräkning: 543.
Förhandsröstningen börjar nästa lördag, 1 oktober.

Och det är 25 dagar kvar till den riktiga valdagen!

Titta på TV ikväll!

2011-09-20T05:12:00.001-07:00

Ikväll kan du se en intervju med mig och partikollegan Sara Kemetter i Tv-bolaget Åland24:s program Rakt på.
Det var kul att bli tillfrågad om att delta, som en av de nya lagtingskandidater som vill vara med och "lägga sig i....". Titta på Åland 24 ikväll på Ålandskanalen från klockan 18 och framåt, eller på nätet.

Valkampanjen rullar på bra, tycker jag. Det märks på sta´n och i e-postskörden att det är politisk högsäsong.

Igår morse hade jag besök av tre studerande från Ålands lyceum. De hade förberett sig med en mängd frågor om allt från homoäktenskap till beskattningsfrågor. Vi fick igång ett intressant samtal. (pst....och undrar du så är jag FÖR att homosexuella ska få gita sig).

Imorgon ska jag vara med och spela in radioreklam, men före det hjälper jag sosseseniorerna med ett brevutskick och efteråt kommer vår kandidat Sven Sjöblom från Brändö in för att hämta valmaterial. Och på fredag blir det en resa till Helsingfors för nordiskt partisekreterarmöte. Ja, det är resten av veckan i korthet :-)

Ålandskanalen och upprördheten

2011-09-16T18:55:00.000-07:00

Jag tittade på Ålandskanalen i fredags kväll. Först såg jag slutet av TVMax kulturprogram, sedan kom Åland 24:s program igång, något som inleddes med en reklamfilm för Roger Jansson (M). Efter nyheterna kom mer politisk reklam från (M). Det kom också reklam för att göra reklam i Nyan och Åland 24: i "en redaktionell miljö", säger speakerrösten.

Efter programmet om skördefesten igår kom Nyans s k text-TV som också blandades med stillbildsreklam för Obundna.

Detta sänds i den TV-kanal som Ålands radio/TV har att administrera. Public service-bolaget säljer programtid och distribuerar reklam-TV - också med politisk propaganda. Någon större politisk debatt om att detta skulle påverka radioredaktionens opartiskhet har det inte varit.

Men så kommer Ålands socialdemokrater på att man vill producera egna TV-program. Då går Nya Ålands VD i taket - liksom partiledarna för de andra partierna.

Ålandstidningens ledarskribent Niklas Lampi kommenterar skeendet i en utmärkt ledare i dagens tidning. Han sammanfattar frågan tydligt och klart.

Efter den här upprördheten i debatten ställer jag mig frågorna:
Vad ÄR Ålandskanalen? Är den en public service-kanal? Då vill åtminstone inte jag har reklam-TV i den.
Är den en TV-kanal för olika åländska TV-producenter? Om ja, varför är det okej att sända en reklamfilm med Roger Jansson som berättar för oss att hans erfarenhet och kunnande behövs i politiken, men så upprörande att socialdemokraterna tänker producera och sända TV-program UTAN sådan direktreklam för kandidater?

Maktskifte är en bra början

2011-09-15T19:45:00.000-07:00

Maktskiftet är en bra början. Det har varit val i Danmark och vänsterblocket har segrat. Helle Thorning-Schmidt blir statsminister.
Det är inte märkligt med vänstervågen som drar över Europa. I kristider litar fler på socialdemokraterna, verkar det. Så är det på Island, så har det varit ett bra tag nu i Norge, i Finland gjorde SDP ett bra val och nu blev det seger i Danmark. Next stop: Åland? Hoppas.

Här hemma diskuteras de borgerliga partiernas envisa försvar för nedskärningar inom sociala sektorn i Mariehamn. För dig som missade debatten (Argument) i förra veckan i Ålands Radio: Ta chansen att lyssna på den i efterhand på nätet.
Barbro Sundback, (S) stadsstyrelseledamot, är mycket tydlig med att säga att vi inte accepterar en sådan försämring av välfärden som föreslås. Och notera att Sune Alén (Lib) så småningom håller med om att en skattehöjning nog blir nödvändig om Mariehamn skall klara budgeten.

Ansvarsfullt?

Ska man summera hur debatten har gått kan man säga att Moderaterna anser att det är att vara ekonomiskt ansvarsfull när man skär i verksamheterna, medan socialdemokraterna anser att det är ekonomiskt ansvarsfullt att se till att inkomsterna räcker för att betala utgifterna.

Det måste bli en ändring på den förda stadspolitiken.

Maktskifte är en bra början.

Om jag får väljarnas förtroende....

2011-09-12T05:07:00.000-07:00

Niklas Lampi efterlyser tydligare politik i sin ledare i Ålandstidningen 9.9.

Om jag får väljarnas förtroende vill jag jobba för följande:

Välfärden skall komma alla till del. Vi betalar skatt för att få bra service i Mariehamn: i skolan och på fritiden, inom omsorgen, på dagis, för äldre och handikappade. Därför vill jag inte att vi skär ned i dessa viktiga verksamheter. Om det i sämre tider behövs en måttlig höjning av kommunalskatten, så är det vettigare än att göra nedskärningar och skylla på att ”ramarna” har blivit mindre.

Mariehamn (och Åland) behöver fler invånare. Vi lockar hit folk med god service och ett tryggt, öppet och demokratiskt samhälle. För att utveckla och få bättre kvalitet på de kommunala verksamheterna, anser jag att kommunsammanslagningar skulle gynna medborgarna.

Miljöfrågorna är viktiga i Mariehamn. Vi måste ta ansvar för den hållbara utvecklingen. Cykla mer, ta den avgiftsfria stadsbussen, sortera sopor och spara på samhällets energianvändning. Det går om vi vill!

För övrigt anser jag att allmän tandvård bör införas på Åland.

Folkets recensioner

2011-09-10T20:12:00.000-07:00

Vi är inne i den intensiva valrörelsen nu. Den här veckan har vi i socialdemokraterna ägnat oss åt att få valprogrammet färdigt och att få kandidatlistorna färdiga (imorgon ska de lämnas in!).
Vi är över femtio kandidater som ställer upp i lagtingsvalet!

Många har sett TV-inslaget med mig i Åland 24 och det är ju kul! (Måste bara lära mig att stå mer stilla när kameran rullar....)

Nyan-reportern Patrik Dahlblom som recenserade vallåtar i programmet hade en sval inställning till (S) kampanjsång "Åland tillhör dig och mig". Han menade bland annat att den inte går hem "bland 20-åringar" (vilket är lite intressant med tanke på att mina musiker är just i 20-årsåldern).

Jag tar inte så allvarligt på vad en recensent tycker. Jag tar åt mig av konstruktiv kritik förstås, men väljer också att lyssna på andra recensenter jag mött i veckan:
"Bra låt!" (LR-tjänsteman, 35-årsåldern)
"Fin text - och förresten, har inte Harry Belafonte sjungit den låten?" (kyrkligt anställd man, 60-årsåldern)
"Min dotter nynnar....Åland tillhör dig och mig...." (småbarnsmamma, 40-årsåldern)
"Kan man få texten till er sång?" (kvinna som besöker (S) valstuga)
"Vilken fin melodi" (snabbköpskassörska, 40-50-årsåldern)
"Tycker att Anders Hallbäck i sången och filmen lyckats fånga känslan i varför jag bor här och varför jag engagerar mig politiskt" (Mia Hanström, kandidat för S i lagtingsvalet)

Erland och budgetslitaget

2011-09-03T23:45:00.000-07:00

Liberalen Olof Erland har en förkärlek för att generalisera och skriver i en insändare i Ålandstidningen om socialdemokraternas syn på skatter och välfärd.
Han har hakat upp sig på att en (S)-bloggare skrivit "dela ut" istället för "fördela" eller "omfördela". De senare orden är förstås tydligare och bättre att använda för att beskriva hur välfärdstjänster ska finansieras.

Visst är det skillnad mellan socialdemokraternas och Erlands språkbruk: Han skriver om "budgetslitage" och om att skära i driftskostnader, medan vi i (S) talar om att prioritera de svagaste och beskatta de som har råd om så krävs.

Om man som Erland bara ser siffrorna i landskapets budget som slitage, kan man ju undra om man förstår att det är viktiga verksamheter man skär i....

Om det är att bedriva politik för särintressen (som Erland menar att (S) gör) att förespråka tillräckliga resurser till fattiga pensionärer och ensamstående som inte har råd att gå till tandläkaren, att förespråka avgiftsfri buss för att värna miljön eller att förespråka att skärgårdsbor skall ha en rimlig hälsovårdarberedskap - ja, det får väljarna avgöra.

Socialdemokraterna kallar det generell välfärd. Olof Erland kallar det budgetslitage.

Framgångsvåg i Norden för (S)

2011-09-03T09:29:00.000-07:00

Väl hemma från Palaver på Torget, det politiska jippo i Mariehamn som alla partier ordnar tillsammans.

Min viktigaste uppgift, förutom att organisera folk vid valstugan och prata med väljare och kandidater, var att leda allsång och hålla koll på "The Party Band" som vi plockade ihop speciellt för evenemanget.

I ärlighetens namn missade jag en hel del av vad som sas i blixtdebatterna. Men Jenny Jonstoij hörde jag debattera kultur och hon klarade sig galant! Kul att (S) har så starka unga representanter i årets val.

Väl uppvaknad efter en välbehövlig eftermiddagsvila läser jag i DN om det danska valet. Där går socialdemokraterna framåt - och det är ju speciellt glädjande med tanke på att det invandrarfientliga Danske Folkeparti haft allt för mycket att säga till om allt för länge. Dessutom ser man nu en trend: Norges Arbeiderparti står starkt, SDP i Finland är med i regeringen och fick finansministerposten och i Danmark ser det ljust ut. Och på Åland kunde vi nyss läsa att en glädjande opinionsmätning talar för en rejäl framgång för Ålands socialdemokrater....

Förklaringen till framgången för (S) i Danmark? Jo, allt fler väljare är trötta på att välfärden raseras och förstår att skattesänkningar har ett mänskligt pris och är kortsiktig politik....den borgerliga regeringen går till val på att försämra för förtidspensionerade och arbetslösa. Ja, det känner man ju igen....

Allsång på torget imorgon

2011-09-02T06:38:00.000-07:00

Strategi är något som diskuteras i korridorerna i självstyrelsegården så här i valtider. I Ålands radios reportage igår (som ligger ute på nätet) kan man höra hur vi inom de åländska partierna har lagt upp planerna inför kampanjen.

(PS....om du inte orkar lyssna på alla de andra så börjar jag prata efter 19.03)

Vi syns på stadsbussarna, det startas bloggar och sjungs om vem som är rappare och vem som går framåt, det talas om vem som har fler idéer och vem som bryr sig mer. Det skall delas ut kokhäften, bananer och ballonger och pennor (vilket väl är det bästa med valrörelsen: pennor tappar man ju alltid bort) :-)

För dig som vill bilda dig en egen uppfattning rekommenderar jag Palaver på Torget i Mariehamn imorgon kl 11 till 14. Förutom debatter och tävlingar får du chansen att sjunga med i allsången som leds av mig, Ove Andersson (ob), Martin Staf (lib) och Hasse Grönwall (vaktmästare i lagtinget).

Vi utlovar sväng och skönsång och bandet återkommer med jämna mellanrum, redan strax efter 11 är vi uppe på scenen. Och du, partierna bjuder på kaffe, äppeljuice och Ålandspannkaka....

Svar till John om "gratis" tandvård

2011-08-31T18:28:00.000-07:00

Hej, John! Tack för dina synpunkter.
(försökte svara på din kommentar direkt under förrförra inlägget, men det vill inte fungera, så därför blir det ett nytt inlägg istället).

Först och främst: Gratis och allmän tandvård är inte samma sak. Jag har aldrig sagt eller förespråkat att vi skall erbjuda gratis tandvård.

Grundavgiften per besök för kommunal tandvård på hälsovårdscentral i resten av Finland är
- högst 7,50 euro när vården ges av en munhygienist
- högst 9,60 euro när vården ges av en tandläkare
- högst 13,90 euro när vården ges av en specialisttandläkare

Utöver grundavgiften debiteras separata avgifter får behandlingar och undersökningar. Avgifterna varierar mellan 6,20 euro (till exempel grundundersökning av tänder) till över 100 euro (proteser).

Jag förespråkar en tandvårdstaxa som motsvarar den i Finland, eftersom jag anser att det är orättvist att vi skattebetalare på Åland får så mycket sämre service än på fastlandet. Det är det som vi i (S) kallar "minst samma välfärd som i riket".

Det fiffiga med skatter är att de som har mycket pengar hjälper till mer än de som är fattiga. När var och en betalar vad sådana här välfärdstjänster kostar blir det väldigt ojämlikt i samhället. Men det är mycket inom den gemensamma sektorn, som kunde göras annorlunda. Läs här nedan (i mitt nya inlägg, vad jag hellre prioriterar bort).

Tandvård hör till välfärden

2011-08-30T08:06:00.000-07:00

”Visste du att man kan bli dement om man inte sköter sina tänder?”. Det undrade min dotter en dag när hon kom hem från skolan.

Jag ska inte säga att jag visste mer än att tandhälsan kan påverka övriga sjukdomar. Men när jag sen läser Sveriges största tandvårdstidning, Dentalmagazinet, får jag veta att förlorade tänder, enligt japansk forskning, kan leda till förändringar i nerver och hjärna och därmed orsaka bl a demens.

Wille Valve (M) anser inte att tandvård hör till den generella välfärden.

Visst kommer en tandvårdsreform att kosta pengar, men hur mycket har inte nuvarande landskapsregering velat utreda. I en sådan utredning borde också framgå hur förebyggande tandvård kan löna sig i form av mindre vårdinsatser för följdsjukdomar (t ex demens).

Politik är att prioritera. Man kan lägga våra gemensamma pengar på en Föglötunnel eller på golfbanor. Eller, som (M) var så stolta över; ett lyxigt badhus i Mariehamn. För min del säger jag hellre nej till skrytbyggen och ja till rättvisa reformer för alla.

Wille Valve ställer sig skeptisk till att en landskapsanställd chef (med en meddellön på över 4.800 euro/mån) ska få nyttja allmän tandvård. Min motfråga: Ska denna person också betala sin cancerbehandling eller vad dagisplatsen eller skolgången för sitt barn kostar? Utan skattesubvention?

Finlands finansminister Jutta Urpilainen (socialdemokrat) flaggar för höjd skatt bl a på kapital, gåvor och arv, villket förstås kommer att påverka höginkomsttagare. Vi andra kan förhoppningsvis se fram emot en högre klumpsumma som kan användas till minst samma välfärd som i riket, exempelvis tandvård.

Vad menar M med jämlikhet?

2011-08-28T21:11:00.000-07:00

Moderaten Wille Valve angriper socialdemokraternas vision om att tandvården skall bli allmän på Åland, något som självstyrelsen enligt honom inte har råd med.

Valve menar att det är vettigast att den ”vuxna, arbetande befolkningen” även i fortsättningen hänvisas till privat tandvård.

Den vuxna arbetande befolkningen är inte en enhetlig grupp. Jämför t ex medelmånadslönen 2008 för en manlig landskapsanställd chef som var 4.808 euro med lönen för en kvinnlig statsanställd sekreterare som var 2.010 euro. (ÅSUB 2009:6).

Det finns många i samhället som får stora ekonomiska bekymmer med att betala tandvårdsräkningen. De mest utsatta grupperna är ensamförsörjande kvinnor, kvinnliga pensionärer samt sjukpensionerade ungdomar. En betydande andel av befolkningen (över 13 procent) låg under den relativa fattigdomsgränsen år 2004 (ÅSUB 2007:5).

Betänk också att tandvård inte är det enda som är dyrt på Åland. Höga boendekostnader, höga matpriser och dyr el kännetecknar ålänningens vardag.

Valves partikollega Anthonio Salminen anser att skärgårdstrafiken och busstrafiken ska avgiftsbeläggas på så sätt att inte skattebetalarna ska belastas för hårt och att barnomsorgsavgifterna ska höjas för lågavlönade men inte för högavlönade.

På moderaternas hemsida står att läsa att partiet tycker att: ”Jämlikhet har ett vidare perspektiv som betyder rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i vårt samhälle och utgår från att alla människor har lika värde”.

Meningen beskriver kärnan i S politik, men vad menar M med detta?

Utbildning är bra - men kompetens är viktigare

2011-08-26T06:26:00.000-07:00

Realkompetens tycker jag är ett bra ord. Det betyder ungefär "det man kan på riktigt".
En rektor jag hade för länge sedan sa alltid att det var realkompetensen som var avgörande för honom i arbetslivet. Men den inställningen är ju inte förhärskande.

I Niklas Lampis ledare, som jag ju redan skrivit en replik på, skriver han om kompetens som skulle komma in i lagtinget om arvodet höjdes.
Då får man förstå att han menar att högavlönade per definition är kompetenta, men det kan jag säga: det har jag personlig erfarenhet av att det inte nödvändigtvis är fallet.

Och tvärtom har jag också träffat oerhört kompetenta människor som kan saker de inte har papper på att de kan.

Jag menar inte att utbildning är av ondo, absolut inte. Men att någon armbågat sig fram till en hög position betyder inte att den är kompetentare än den som inte har gjort det. Visst, man ska kunna ta för sig, men de som är kompetenta kan också bli missförstådda och obekväma för chefer som inte är kompetenta....
Ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Därför blir jag lite irriterad när lagtingsledamot Anders Eriksson skriver på facebook (ett svar till Carina Aaltonen) att: "lagtingslönen är bra för arbetslösa och ungdomar som eran partisekretetare skrev, men det är ju riktigt det det handlar om". Eriksson väljer att läsa selektivt, för jag nämnde ju flera grupper, i vilka det kan finnas kompetenta människor, t ex egenföretagare, musiker och bibliotekarier. Men jag kan nämna fler: vaktmästare, sjuksköterskor, mentalvårdare, journalister....
Det beror på vilken kompetens man efterfrågar.

Kompetens är inte bara att kunna en massa. Det är att kunna omsätta det man kan i praktiken. Att kunna ta rätt beslut och att kunna lyssna. Det handlar om social kompetens, som är oerhört viktig i politiken.

Själv är jag väldigt bra på att spela piano på gehör - alltså komp-etent ;-)

Lagtingsarvodet räcker

2011-08-23T23:33:00.000-07:00

Åländsk politik chockvaknar inför valet, skriver Niklas Lampi i en ledare i Ålandstidningen 20.8.

Vi är många lagtingskandidater som nu ska framhäva oss. Den extrema personfixeringen inom åländsk politik är bra för välbärgade kandidater, som kan satsa mer pengar på reklam för sig själva. Med ett kraftigt höjt arvode för lagtingsarbetet, som Lampi förespråkar, skulle sittande ledamöter få ytterligare fördelar i valtider jämfört med de flesta av utmanarna.

Vi som inte kommer att ha råd med egna jätteannonser får hålla till godo med att försöka synas på debattsidorna, bloggar och facebook (de sociala mediernas betydelse för valet kan bli betydande, vilket är en liten demokratisk revolution i så fall).

Lampis skäl till att lagtingsledamöternas arvode borde höjas är att ”andra kompetenser och erfarenheter skulle komma in i lagtinget”. Månne tänker han att högavlönade inom den privata sektorn då skulle lockas till lagtinget? Motfrågan måste bli: Vilken kompetens är egentligen underrepresenterad?

För handen på hjärtat, hur många politiskt engagerade ungdomar, arbetslösa, städerskor, servitörer, frilansande musiker, bibliotekarier, partisekreterare eller enmansföretagare skulle tycka att lagtingsarbete för ca 3.500/mån + diverse förmåner är för dåligt?

Jag tycker i alla fall att lönen räcker.

Centerledaren Harry Jansson föreslog nyligen att LR-ministrarna borde få bättre stöd av politiska sekreterare, något som skulle öka det politiska inflytandet över beredningen av ärenden. En bra tanke, men lika viktigt vore att stärka partiernas möjligheter att göra grundläggande politiskt arbete, som att få resurser för ordentliga utredningar, att kunna utarbeta förslag i opposition och att kunna utbilda nytillkomna politiskt intresserade.

Låt partierna få mer pengar istället för att höja lagtingsarvodet!

Liberal realpolitik

2011-08-22T09:03:00.000-07:00

Han kallades "realpolitiskt ansvarstagande" i Nina Fellmans ledare i förra veckan, finansminister Mats Perämaa (lib).

Det blir allt tydligare vad realpolitiken går ut på.

Först med elkabeln, en investering som konsumenterna, fattiga, rika och företagare, skulle betala i stor utsträckning, när den statliga andelen inte blev så hög som lagtinget hade tänkt.

Nu med varningens ord i dagens Nya Åland om att förslaget från finansministeriet om skattehöjningar för de mest välbeställda, på kapitalinkomster och arv, inte är bra för Åland.

Att skatteintäkterna ökar=klumpsumman blir högre=mer pengar till den gemensamma sektorn på Åland är inget för liberalernas starke ekonom.

Det är i och för sig bra att det blir tydligt vem som står på höginkomsttagarnas sida. Men säg inte att (lib) med sina utspel är ett mittenparti. "Mer pengar i plånboken" har åtminstone inte jag märkt av med den liberala ekonomiska politiken, men däremot nedskärningar som kostar både direkt och indirekt.

Men kanske den strama budgeten för 2012 inte blir lika stram om vi får en del av de ökade skatteintäkterna? Eller vad tror du?

Hat och glädje i politiken

2011-08-19T19:31:00.000-07:00

På tisdag kommer generalsekreteraren för de nordiska socialdemokraternas samarbetskommitté, SAMAK, hit.
Vi har ordnat ett möte med rubriken "Ingen ska tysta oss - socialdemokrati som motvikt till högerextremism och främlingsfientlighet".
Det har talats och skrivits mycket om sverigedemokrater, sannfinländare och fremskrittspartister, efter det hemska dådet på Utöya. Men nog är fientligheten mot (S) mer utbredd, i alla fall i mitt gamla hemland Sverige.

Sossehat är inget nytt. Olof Palme var hatad, Mona Sahlin har hatats, Anna Lindh mördades. Och ålänningar har försökt förlöjliga Barbro Sundback (men hon är tuff och bra på att ge tillbaka).

Att det skojas om politiker har jag däremot inget emot. Mitt favorit-TV-program är Parlamentet som bland annat gjort det här roliga klippet med Göran Persson.

Sossecontainers och centerextremismen

Att Volvo 740 kallades för "sosse-container" - det kan jag leva med. Det är kul.
Det är ungefär som att golf kallas för "moderat-bandy". Humor i politiken är aldrig fel: En av de roligaste sketcherna är Hasse & Tages "Center-Extremisten", om centerpartisten som är EXTREMT i mitten, som alltid svarar ja OCH nej på alla frågor. Politiker måste tåla satir, jag har själv gjort sådan under min radiokarriär skojade jag i programmet "Jåländsk journal" med Barbro, men också Roger Jansson, Gunnar Jansson och inte minst Rolle Boman (det var de 4 som var roligast att skoja om) :-)

Det som blir roligast är när man skojar om sig själv samtidigt. Med distans till sig själv blir humorn rolig. Man behöver inte vara så präktig.

Bristande datorkunnande

Barbro och jag brukar skoja med varandra (vi sitter med skrivborden mitt emot varann). Hon tråkar mig (lite vänskapligt) för min ibland något sviktande hälsa och min oförmåga att hitta bland alla papper, medan jag skojar om hennes bristande datorkunnande och hennes ibland lite för hastiga tempo....

Tonen i valrörelsen är viktig, om vi ska behålla trovärdighet. Och att vi visar att politik är roligt också, inte bara seriöst hela tiden. Med mer underhållningsvärde skulle fler följa debatten.

Hoppas (och tror) verkligen att vi slipper kampanjer av typen "Hellre Död än Röd". Läs
Peter Perssons inlägg i Aktuellt i politiken.

"Nu är det dags att byta parti...."

2011-08-18T08:05:00.000-07:00

....sa en av besökarna till mig vid valstugan idag. Det var en kvinna som inte varit socialdemokrat förr, men som efterlyste mer "mänskliga värden" i politiken.
Kul med positivt intresse för vårt arbete :-)

Andra besökare är mer försiktiga, men ändå upplever jag en gryende valstämning och att folk gärna vill prata politik. Och till dig, åländsk väljare, som läser det här: Gör det! Prata med oss, kom med dina synpunkter, diskutera. Det är det som är demokrati. De som blir invalda ska representera sina väljare.

Om jag blir vald till stadsfullmäktige eller lagtinget vill jag jobba för de mänskliga värdena: För att den gemensamma sektorn inte skall raseras och för att den generella välfärden, d v s allas lika möjligheter till utbildning och omsorg, skall värnas, trots spartider.

Vi måste våga prioritera för att klara den utmaningen. Vi måste välja bort det onödiga, men skydda viktiga verksamheter som hotar att raseras när ekonomismen ska styra. En budget är inte bara siffror och investeringar, det är framför allt en drift av ett samhälle som måste och ska fungera.

Jag lovar att återkomma med min prioriteringslista inom kort. Det blir nog efter tisdag, för då får jag och alla andra intresserade mer input om hur den nordiska socialdemokratin skall arbeta med välfärdsfrågorna de kommande tjugo åren. Och med integrationspolitik för att motarbeta främlingsfientligheten, som växt sig stark. Ett öppet medlemsmöte som är i lagtingets auditorium, 23 augusti kl 18.30. Vem som helst kan alltså komma dit.

Men nu tänker jag inte tänka mer på politik, inte idag i alla fall. Nu ska jag ta det lugnt ikväll, slötitta på TV, spela lite på www.betapet.se (alfapet på nätet), dricka en kopp te och hitta på ännu en saga för min yngsta dotter.

(Förlåt om jag lurades lite med rubriken, ville ju förstås locka hit dig till min blogg ;-))

Dagens roligaste politiska händelse (för mig)

2011-08-16T06:02:00.001-07:00

Dagens roligaste politiska händelse var för mig att sitta på torget utanför valstugan i duggregnet och prata med två väldigt trevliga unga killar, som var nyfikna på socialdemokraterna (och definitivt sugna på kaffet som jag bjöd på).

Trodde först att det skulle bli en minuts småsnack och att de sedan skulle gå iväg, vilket de mycket riktigt gjorde, med lite valbroschyrer och varsin kopp i handen, men....sen kom de tillbaka.

De satte sig ner och vi pratade i nästan i en timme om deras studier, den nya gymnasiereformen, hembygdsrätten, värnplikt eller inte, skattepolitik, finanskrisen, fördelarna med den nordiska välfärden, EU-utbyten på universitetsnivå, brott och straff....ja, det var en hel del vi hann med.

Väl på väg hem stannade jag till och tittade in på Nya Ålands redaktion. Nyhetschefen frågade: När ska ni börja twittra? - Ja, svarade jag, inte vet jag. Jag har inte fastnat för det ännu.

Man kan inte utesluta att jag börjar twittra. Inte minst med tanke på att jag redan är en sådan facebookentusiast. Men sociala medier i all ära, ett samtal av den typen som jag fick vara med om idag, hade aldrig kunnat göras via dator. Och det är aldrig lika trevligt att dricka kaffet ensam framför datorskärmen....

Nyhetschefen berättade om den stora politiska händelsen idag: Att en liberal lagtingsledamot byter parti till moderaterna. För mig var inte det den stora händelsen.

Det var, som ni säkert förstår vid det här laget, att få sitta på en bänk på torget och snacka i lugn och ro med två unga, vetgiriga yrkesgymnasieelever om framtiden och livet.

Vi är i gång!

2011-08-13T04:52:00.000-07:00

Det har varit full fart på valkampanjen, sedan den startade igår, fredag kväll. Staden var ju fullproppad med människor på årets trevligaste arrangemang: Kulturnatten. Så det var mycket folk i rörelse.

Kokhäftet "Det Goda Livet" som socialdemokraterna fått färdigt i veckan, gick åt som smör i solsken. Och kampanjsången "Åland tillhör dig och mig", som jag skrivit texten till, ljöd över hela torget ett antal gånger - ackompanjemanget stod Kurt "Kutten" Lindbom och Anders Stenmark för.

Och sångförmågor har vi gott om i partiet: Isabella Sarling, Katarina Gäddnäs, Siv Hallbäck, Teddy Donobauer, Kjell Nyberg, Camilla Gunell....och många därtill.
Min gode vän Per-Arne Sondell kom och förstärkte sången också och fick välförtjänt beröm av publiken.

En lyckad kickoff med andra ord! Även Siv Ekström och Hattsson duo (på bilden Jan och Fredrik Mattsson) underhöll med härigt svängig musik och på lördagsförmiddagen var Röd Ungdom på plats och kokade kaffe och pratade med folk.

Vi är igång!

Sämre tandvård kostar också

2011-08-04T21:48:00.000-07:00

Ålands socialdemokrater har krävt att landskapet gör en ordentlig utredning för att vi ska få veta vad en tandvårdsreform skulle kosta.
Den utredning som har gjorts ger inga svar på det.

I utredningen måste man förstås också ställa motfrågan: Vad kostar det landskapet att INTE ha allmän tandvård? Det är känt att dåliga tänder skapar andra hälsoproblem som i sin tur kostar samhället resurser. Och icke att förglömma, det kostar ett oerhört lidande för den som blir drabbad.

I ett svar på mitt förra blogginlägg skriver en upprörd (?) Erik Schütten att (S) måste "lägga fram siffror och berätta rent ut på vilket sätt er politik skulle påverka ålänningarnas vardag."

I det här fallet är det ju relativt enkelt att svara: Ålänningens vardag skulle påverkas så att ett tandläkarbesök inte skulle kosta mer än ett läkarbesök. För höginkomsttagaren skulle inte detta ha en avgörande betydelse för dennes livskvalitet, men för den med liten eller medelstor inkomst skulle det garanterat betyda en förbättring. Erik Schütten kanske inte tror det, med det finns fattiga människor på Åland som inte har råd att få sina tänder lagade.

För den som har problem med tänderna skulle allmän tandvård ge ett rättvisare samhälle, där tandsjukdomar likställs med andra sjukdomar.

Man halkar lätt in på ämnet "självständighet" när man debatterar med ÅF. Det är ju förståeligt, eftersom det är partiets profilfråga.

Men det är faktiskt inte så att jag först och främst tänker argumentera mot ett självständigt Åland. Jag har faktiskt med intresse läst rapporten "Ett ramverk för ett självständigt Åland" (utgiven av ÅF, år 2000), även om det var länge sedan. Intressant är att det på s. 67 i rapporten finns en jämförelse mellan mikrostater och Åland: Vi ligger bland topp fem i rankingtabellen "bruttonationalprodukt per capita" - ungefär lika högt upp som Liechtenstein (åtminstone när rapporten gjordes).

Trots denna rikedom hävdar Erik Schütten att det inte går att ha samma välfärd här på Åland som i riket. Det som däremot är intressant är att Ålands Framtids styrelse nu har insett att det behövs en stor och stark offentlig sektor för att trygga välfärden på Åland (läs citat i mitt förra blogginlägg).
Det bådar gott att partiet gått åt vänster, trots Schüttens ivriga propaganda om "överstor personalstyrka" och talet om hur viktigt det är att Åland inte har procentuellt större offentlig sektor än t ex i Sverige.

"Visst, jag håller absolut med om att vi ska ha god välfärd" skriver han på sin blogg, samtidigt som han några meningar senare talar för nedskärningar och samtidigt som han tycker att det var modigt (?) av LR att avskaffa nivågarantilagen. Vad menar Schütten egentligen?

Skrattretande att hävda ålänningarnas rätt?

2011-08-01T20:05:00.000-07:00

Erik Schütten (ÅF) skrattar när han läser socialdemokraternas välfärdsprogram "Minst samma välfärd som i riket". När jag läser hans analys får jag skrattet i halsen.

Att hävda ålänningarnas rätt till t ex samma nivå på tandvård som resten av Finlands medborgare är tydligen skrattretande. Schütten skriver att detta bara är "köttben" och "valfläsk".

Här får vi klara och tydliga besked från ett av ÅFs språkrör: Självständighet/självstyrelse betyder alltså rätten att välja sämre service för medborgarna.

Schütten menar att det inte finns pengar för att nå samma välfärdsnivå som i resten av landet? Åland är alltså så fattigt? Och samtidigt ska vi sikta in oss på att bli en egen mikrostat?

Det som möjligtvis är aningen skrattretande är Schüttens oförmåga att vilja satsa skattemedel på tandvård och välfärdstjänster, generella förbättringar av folks liv, för att istället vilja lägga pengarna på självständighetsbyråkrater. De flesta förstår att självständighet kostar. T o m inom ÅF, vars styrelse skriver så här i en insändare (som egentligen handlar om kommunreformfrågan):

"I din insändare jämför du antalet offentliganställda i Sverige, Finland och på Åland. Men jämförelsen haltar då Åland, genom självstyrelseapparaten, har ett system som inte går att jämföra på det här sättet. Åland har verksamheter, t.ex. ÅHS, som alltid kommer att kräva betydligt mer resurser än i grannregionerna. För att få motsvarande siffror måste vi montera ned viktig samhällsservice. Särskilt inom vårdsektorn. Är det vad ni Moderater vill göra?" (Nya Åland 26 juli, svar till Lennart Isaksson (M))

Självstyrelse är alltså ett dyrt system och litenheten ett problem, precis som jag har påpekat tidigare, t ex i debatten om övertagande av beskattningen.

I samband med senaste budgetbehandlingen hade (S) ett antal sparförslag: Investeringsbidrag för golfbana: 1,5 miljoner euro. Sänkning av jordbruksanslag: ca 1,9 miljoner euro. (S) lagtingsgrupp krävde också i en finansmotion att "år 2011 kommer landskapsregeringen att i stöd av självstyrelselagen kräva att en justering görs av avräkningsgrunden och avräkningsbeloppet som beaktar den åländska befolkningsutvecklingen sedan 1993 och andra omständigheter som kan tänkas påverka avräkningsgrunden och beloppet."

Att Schütten tycker att storleken på klumpsumman är ointressant är anmärkningsvärt.

De små partierna, t ex ÅF och S, har inte, som i större sammanhang, resurser att göra en "skuggbudget". Det vore oerhört intressant om sådana gick att genomföra. Då skulle man se vad partierna i själva verket vill satsa våra gemensamma resurser på och vilken helhet de förespråkar.

(S) har det goda livet för alla som ledstjärna, ÅF har....självständighet från Finland, till varje pris?

Nu tappade jag lusten

2011-07-30T08:05:00.001-07:00

Det känns ELÄNDIGT.

Lördag eftermiddag, humöret på topp. Kommer hem från stranden (23 grader i vattnet). Ser fram emot en stunds allsvensk fotboll på TV. Svenska mästarna MFF mot "åländska" DIF.

Men när jag sätter på TVn har matchen just avbrutits på grund av fem knallskott som kastats från publikhåll. Ett "detonerade" i närheten av en TV-fotograf, ett mitt bland en massa supportrar.

Hela allsvenskan får lida av det här. Vem vill ta barnen med på allsvensk fotboll? När tappar fotbollsälskarna intresset?

Själv hade jag tänkt att det skulle vara kul att se en av GAIS bortamatcher i Stockholm (finns två och välja på).

För några år sedan stormade AIK-supportrar en GAIS-sektion på Gamla Ullevi. Djurgårdare har skämt ut sig många gånger i Göteborg - en gång blev jag själv "offer".

Nu tappade jag faktiskt lusten att fara till Stockholm....

Nä, det får bli IFK på WHA. Måtte vi aldrig få uppleva något liknande här.

Vi mötte Göran....

2011-07-29T21:33:00.000-07:00

Mycket kan sägas om Göran Persson, Sveriges förre statsminister/finansminister/skolminister. Kunnig - var det första ord jag kom och tänka på efter lagtingsgruppens träff med honom igår på Sveriges konsulat.
Han hade bra koll på Åland och åländsk politik och frågor som berör oss, som energi- och miljöfrågor.

Vi pratade om hur det var då, när Persson regerade, och nu när Reinfeldt gör det. Om socialdemokraternas framtid och borgerlighetens framgångsvåg i Europa och hur den ska stoppas....

Åländska kyrkor var anledningen till Perssons resa hit. Kunde inte låta bli att tänka på min gode far, som varje bilsemester stannade till vid en mängd stora och små kyrkor, något som intresserade honom mycket. Och på vår Gotlandssemester för några veckor sedan, vad gör jag? "Tvingar" in mina ungar i en medeltida kyrka där....men jag håller med Persson: Nog är det imponerande vad fattigt folk lyckades åstadkomma i form av ståtliga kyrkbyggnader! (Min favoritkyrka är f ö Hammarlands)....

Träffar f d statsminister idag

2011-07-28T22:08:00.000-07:00

Idag är vi åländska socialdemokrater inbjudna till Sveriges generalkonsulat för att träffa semestrande f d statsministern/finansministern/skolministern Göran Persson. Ska bli intressant. Återkommer med mera....

Kompetenta män

2011-07-26T22:38:00.000-07:00

Återigen får man läsa det i åländsk media: Att socialdemokraterna har svaga män. Det är Nina Smeds och Johan Bladh som skriver om detta när de spekulerar i hur nästa landskapsregering skall se ut (21.7). (S) har inga manliga ministerämnen, menar hon.

Därför publicerar nu hallbackspojken.blogspot.com stolt en lista på alla kompetenta män i partiet som kaniderar i höstens val:

Christian Beijar, Birger Dahlin, Kalle Fogelström, Mats Granesäter, Anders Hallbäck, Igge Holmberg, Fjalar Karlsson, Henrik Löthman, Daniel Macharia, Kjell Sjöblom, Henrik Lagerberg, Johan Stark, Lasse Westeson, Sven Sjöblom, Rolf Söderlund, Teddy Donobauer, Kristoffer Gottberg, Peter Karlsson, Anders Stenmark, Anders Ericson, Karl Fagerholm, Bill Flöjt, Leif Höglund, Dan Jansén, Kjell Nyberg, Jan T Mattsson, Martin Nilsson och Göte Winé.

Om Nina Smeds har koll på all vår kompetens låter jag vara osagt. Nu väntar vi med spänning på listan över Nya Ålands alla framstående kompetenta manliga reportrar....

Inte fel att uttrycka sin fasa

2011-07-25T22:14:00.001-07:00

Det finns en anledning till att tidningar i hela världen försöker förklara och förstå morden på de unga socialdemokraterna i Norge. Våra lokala tidningar är inget undantag.

Man ska kanske vänta med den djupgående analysen.

Men det är inte fel att uttrycka sin fasa och stå upp för mänskliga rättigheter.

Därför beklagar jag djupt att en del anser att min och Camilla Gunells insändare igår var för "politisk".

Är dock glad för att få stöd också: Läs Carina Aaltonens blogg med kommentarer.

Kristen....och främlingsfientlig????

2011-07-24T22:17:00.000-07:00

Det är förstås besvärande för Fremskrittspartiet, Norges motsvarighet till Sannfinländarna, att en av deras före detta medlemmar begår ett av de värsta terrordåden i europeisk historia.
Han kallar sig också ”kristen” fundamentalist.
Många höjer förstås på ögonbrynen: Kristen? Hur kan det gå ihop?

Som av en händelse har jag just läst Helle Kleins bok ”Längtan efter mening” - en mycket intressant analys av svenska Kristdemokraterna. Partiet hade en framgångsvåg under slutet av 1990-talet. Då hade f ö Ny Demokrati före dess haft sin uppgång och sitt fall.

Inom kristdemokraterna har motståndet mot andra kulturer varit starkt. En medlem i partistyrelsen ansåg t ex på 90-talet att ”minareter uttrycker något hotfullt” (till skillnad från kyrktorn). En kommunfullmäktigeledamot i Örebro varnar för att muslimerna ska ”ta över”. Det finns många fler exempel.

I början av Kristdemokraternas existens (1960-talet) var det ännu värre. Det varnades för ”icke-vita raser”. När Expressen avslöjade att en före detta nazist satt i partiledningen skulle en av partiets grundare, Lewi Pethrus, förklara sig:
”Nazismens aktivitet för att undanröja smutslitteratur och moralupplösande film med mera var det ju inte något ont uti. Det var ju snarare det som gjorde att även kristna stödde deras program”.

Detta handlar alltså om Kristdemokrater, inte Sverigedemokrater, märk väl.
Förhoppningsvis har KD blivit ett modernare, främlingsvänligare parti. Kanske extremisterna har flytt till SD.

Men det finns en reaktionär ”kristen” höger, kända även för t ex sin homofobi. Jag skriver kristen inom citationstecken, för för mig har inte de här åsikterna något med kristendom att göra. Jag blir också upprörd över att alla dessa främlingsfientliga partier har mage att kalla sig ”demokrater”.

Slutligen, jag vill starkt rekommendera Anders Lindbergs ledare i Aftonbladet. Han slår huvudet på spiken:

”Anders Behring Breivik är ensam ansvarig för sina handlingar. Men de kan inte förstås om man inte också förstår det politiska klimat i vilket de utförts, och som finns i både Norge och Sverige”.

Som Lindberg påpekar ansåg Lasermannen, som sköt ihjäl elva mörkhyade människor i Sverige, att han hade ett "politiskt stöd" från Ny Demokrati....

Politiskt dåd som skakar demokratin

2011-07-23T02:17:00.000-07:00

Det är svårt att förstå att det kunde hända: Att socialdemokratiska unga som samlats för bad, politiska diskussioner och lägerliv skjuts ned brutalt av en fascistisk galning som hatar det multikulturella samhället.

84 unga människor.

Detta är (ännu) en väckarklocka! Vi måste stoppa högerextremismen i alla dess former och det nu! De som odlar de här åsikterna och gör dem rumsrena måste också ställas till svars.

Frågan måste ställas: Har vi en riktig demokrati när unga politiskt aktiva blir mördade, skadade och trakasserade för sin åsikt?

Mina tankar går till alla drabbade, anhöriga och förstås till Arbeidernes Ungdomsfylking!

Välfärd = sänkt skatt och högre avgifter?

2011-07-11T20:07:00.000-07:00

Sänk skatten! Så ”stannar pengarna ute i samhället och hjulen snurrar på”. Det är receptet som Ålandstidningens chefredaktör Niklas Lampi bjuder på i en ledare om näringspolitik 8.7.
Det är tydligen kommunalskatten som ska sänkas så att företagare har råd att vara företagare. Åtminstone borde detta utredas, menar chefredaktören.

Det verkar ha undgått Lampi att många kommuner kämpar med ekonomin. Om kommunernas inkomster minskar så minskar utrymmet för den nordiska välfärd som de flesta av oss hyllar (t ex liberalernas socialminister Katrin Sjögren i samma tidning).

Och också Lampi, faktiskt. I en ledare i slutet av januari prisar han den nordiska välfärden: ”.... det är mot Norden blickarna nu riktas. Folkhemmet som både Finland och Åland importerat från Sverige har inte stått i vägen. Det har i stället visat sig förändringsbenäget och slagit många högljudda kritiker på fingrarna”.

Lampi hyllar svenska moderater och menar att de lyckats med konststycket att sänka skatterna och behålla välfärden. Många försämringar inom t ex skolväsendet och för arbetstagare, arbetslösa och långtidssjuka talar om det motsatta.´

Förstås måste man fråga sig vad högerpolitiker och debattörer menar med välfärd. Att företagen ska gå med så mycket vinst som möjligt?

Bidrag, som numera är ett skällsord, är inte per definition något felaktigt – det är ett sätt att fördela om resurser. Barnbidrag, handikappbidrag, hemvårdsstöd, arbetslöshetsunderstöd, bostadsbidrag, starta-eget-bidrag, avdrag för hushållsnära tjänster (också ett slags bidrag)....visst kan man fundera på om allt är nödvändigt och om nivåerna är rätta och rättvisa. Men många bidrag och sociala reformer kan vi med rätta vara riktigt stolta över! De är en del av den välfärd som också svenska moderater skryter om när de är utomlands!

Lampi har helt rätt i att bidragspolitiken skall ifrågasättas. Används skattemedlen som landskapets näringsavdelning förvaltar på rätt sätt? Det är jättebra att Ålandstidningen ligger på och ställer den frågan, om och om igen. Den som följer åländsk politik vet att socialdemokraterna, med Barbro Sundback och numera Camilla Gunell i spetsen, har drivit linjen om att förändra strukturen på näringsavdelningen hårt under många, många år.

Men sänka kommunalskatten? Det kan inte vara den enda saliggörande lösningen för att få ”pengarna ska stanna i samhället”. Här måste man ju också fråga sig: Vad är samhället? Är inte kommunen lika med alla vi medborgare i samhället, Niklas Lampi?
Och med minskade inkomster till kommunerna måste också fler följdfrågor komma: Vilken service ska försämras? Vilka avgifter skall höjas och vem drabbas av det? Vilka investeringar skall vi skjuta på? Vad av allt vårt gemensamma ska säljas ut?

Jag har skrivit det på min blogg förr, men exemplet tål att upprepas: Svenska riksdagens utredningstjänst räknade ut att den sänkta restaurangmomsen i Sverige sannolikt skapade 3.000 nya jobb. Med tanke på hur mycket mindre inkomster det gav till samhället, kostade varje nytt arbetstillfälle 1,5 miljon kronor. För den summan hade man kunnat anställa FYRA undersköterskor inom äldreomsorgen.

Politiken går alltså ut på att 1 jobb i privat sektor är bättre 4 jobb i offentlig sektor. Pengarna kanske stannar i Niklas Lampis s k ”samhälle”, men säg inte att den gemensamma välfärden gynnas.

Momsen ÄR visst platt

2011-06-30T22:00:00.000-07:00

Är det att ta "socialt ansvar" att vara emot en momshöjning på alkohol, tobak, godis m m? Ja, det kan man fråga sig när man läser svenska riksdagsgruppens generalsekreterare Björn Månssons krönika i gårdagens Hbl. Det blir så tungt för de som INTE minskar på sitt drickande och rökande....ja, men kanske det är det som är poängen? Piska och morot....

Nåja, huvudtemat i Månssons artikel är att den nya finska regeringen borde ha höjt momsen med en procent för att få in pengar till statskassan.
Moms är ju lika för alla - så fast Månsson anser att det är konstigt att beskriva den som en "plattskatt" så är det ju just det den är: en plattskatt.

Ta då och tänk dig in i den ensamstående lågavlönade kvinnans situation: Hon skall fortsättningsvis handla mat och kläder och skulle i och med en momshöjning betala in mera till statskassan. Och lika mycket mer för varje liter mjölk till sina barn, som höginkomsttagaren betalar för sitt kaffe, sin avec och sin cigarr.

Jo, jag vet vad några av er tänker nu: överdrivet och hårdvinklat. Men tydligt.

Att vänsterpartierna i den nya regeringen gick istället in för höjd kapitalinkomstskatt, höjda grundavdrag och större förvärvsavdrag som stärker låg- och medelinkomsttagarnas utkomst.

Målsättningen är förstås att utjämna skillnaderna mellan fattig och rik i Finland (inklusive Åland). Det är lika viktigt som att statsfinanserna behöver stärkas.

Principer för principens skull, utbrister Månsson. Principer för jämställdhetens skull, säger jag.

Och apropå den höjda momsen på "onyttigheter": Här sa Ålands riksdagsledamot Nauclér tydligt i valrörelsen här hemma att det tyckte hon var en bra idé. Så svenska riksdagsgruppen verkar oenig på den punkten.

Folkrörelsen (Ålands socialdemokrater)

2011-06-23T10:01:00.000-07:00

En massa härliga kloka människor som ställer upp i höstens val för socialdemokraterna!!!!

SEMESTER (ingen självklarhet för hundra år sedan)

2011-06-22T20:35:00.000-07:00

Det är lite stiltje i åländsk politik. Konstigt vore kanske annars. Det är ju midsommarafton imorgon och valrörelse i höst, så många behöver väl en paus.

Hur går det då i höstens val?
Ja, för (S) räkning ser åtminstone laguppställningen bra ut. Men det är ju som i fotboll; man vinner inga matcher på pappret.
Nu ska vi ut och berätta vad vi står för.

Många ålänningar som jag pratar med tycker att det är svårt att veta vad skillnaden är mellan partierna. De röstar bara på person. Till och med politiker tycker att partiväsendet är mindre viktigt.

Men jag tycker inte så (och skall väl inte göra det heller med tanke på att jag är partisekreterare). Jag tror att väljarna vill veta vilket alternativ vi kommer med.

Socialdemokraterna är det bästa alternativet för att:

- Vi tycker att alla individer skall ha samma chans till frihet att utvecklas och få ett bra liv och att vi därför behöver en stark gemensam välfärd.

- Vi tar ansvar för ekonomi och framtid. Vi tror på hållbarhet och menar att en omställning till ett grönare samhälle är självklart.

- Vi tror på demokratiskt inflytande och internationellt samarbete och solidaritet.

Ja, det finns förstås massor att förklara och förenkla, så att väljarna hänger med. Det ska jag jobba med från och med 25 juli.

Men nu skall jag ha SEMESTER (något som socialdemokraterna kämpade för att införa under tidigt 1900-tal, i strid med högern och kapitalisterna).

Glad midsommar!

Bra kontakt till finansministern

2011-06-19T20:04:00.000-07:00

Den åländska externpolitiken handlar om att lära känna sina vänner och utan att överdriva speciellt mycket är det ju i riket och i Helsingfors man skall ha dem.

Jag är rätt ny i politiken, som de flesta vet, men vid ett flertal tillfällen har jag fått förmånen att åka på möten med den Nordiska Samarbetskommittén inom socialdemokratin, SAMAK. Det har varit mycket givande att möta t ex Norges statsminister Jens Stoltenberg och topparna inom svenska socialdemokraterna.

När den finländska regeringen blev klar nu i helgen slog det mig: Jag träffade blivande finansminister Urpilainen tre gånger på ett år (senast i vintras på ett Ålandsseminarium i Åbo). Förra sommaren var Jutta här och gick på språkkurs på Medis (!) och hemma hos Barbro Sundback hade delar av Ålands socialdemokraters styrelse en intressant middag med politiska diskussioner, inte minst om självstyrelsens utveckling, med henne.

Ålands socialdemokrater har en bra kontakt till en av de mest centrala personerna i den nya regeringen. Vi har samma grundsyn på samhällsutvecklingen som henne: Bekämpa fattigdomen! Skapa jobb - skapa välfärd!

Riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta är sedan gammalt väl insatt i åländska frågor och bekant med många av oss sossar på Åland.
Och i helgen blev jag också kompis med utrikesminister Tuomioja (hoppas stavningen blev rätt nu :-)) på facebook. Ålands socialdemokrater har dessutom en väl utvecklad kontakt med Skärgårdens socialdemokrater i Väståboland.

Det blir väldigt intressant att följa SAMAKs fortsatta arbete: Inte minst med att definiera framtidens nordiska välfärdsmodell.

Alla är välkomna på ABF-kurs

2011-06-15T22:41:00.000-07:00

I ett indignerat inlägg på sin blogg, skriver Ålands Framtids Erik Schütten att Socialdemokraterna ertappats med "fingrarna i syltburken".

Det handlar om samarbetet (S) har med ABF (Arbetarnas Bildningsförbund) och de bidrag ABF får för att driva sin verksamhet.

Som Schütten skriver är ABF något som startats bl a av just Socialdemokraterna, så att många sossar är aktiva inom ABF är ju inte särledes märkligt. Att ABFs andra medlemsföreningar, t ex fackliga organisationer, har många sossar i leden är ju inte heller märkligt.

Schütten föreslår att alla bildningsbidrag skall gå till det andra förbundet, Ålands bildningsförbund. Jag är inte speciellt bekant med det, men går man in på hemsidan får man febrilt leta efter information om kurser....jag hittar inga, kanske beror det på att sommaren är här....

Men inget ont om ÅBF annars. Det behövs säkert 2 förbund. Valfrihet är bra. Schüttens problem, att aktiva socialdemokrater också är aktiva inom ABF, är som jag ser det snarare en demokratisk rättighet.

Så till konkret verklighet. Jag har själv hållit 2 kurstillfällen på ABF i år. Första gången var det en kurs i att skriva insändare, öppen för alla ålänningar. Till den kom både opolitiska och politiska deltagare, en av dem dessutom med, om jag inte misstar mig, koppling till Ålands Framtid :-).

Det andra tillfället var en träff inför valet med temat välfärd och socialpolitik. På den var det bara sossar. Men tänk vad mycket intressantare diskussionen hade blivit om företrädare för andra partier hade kommit! Som sagt: Öppet att anmäla sig för alla!

Det här kallar Schütten för fusk med skattemedel. Fusk är när man försöker dölja felaktigheter. ABFs samarbete med (S) har aldrig varit dolt. Socialdemokraternas medlemskap i ABF har aldrig varit hemligt (det vore ju löjligt, med tanke på att partiet var med och startade det).

Den enda skandalen jag kan komma på - det är att ABFs möteslokal inte är tillräckligt handikappanpassad. Det har jag påpekat för verksamhetsledaren.

Första valrörelsen på "andra sidan"

2011-06-14T05:53:00.000-07:00

Idag har jag jobbat med massor med information som skall ut till alla (s)-kandidater inför valrörelsen, som inleds för oss i mitten av augusti. Det är mycket som skall med i kalendern.

Det här blir min första valrörelse på "andra sidan". Med det menar jag att jag hittills varit väljare, men också journalist, och betraktat politiken från sidan. Nu får jag vara med och påverka.

Det skall skrivas valprogram, ordnas evenemang, filas på marknadsföring och information och så skall förstås medlemmarna "på banan". Vi skall ha kul!

Många frågar hur det är att ha bytt från journalistiken till politiken. Jag brukar svara att det är jätteskönt att ääääääntligen få säga och skriva vad man tycker! Med det inte alls sagt att journalistiken inte var och är synnerligen viktig i ett demokratiskt samhälle.

Det skall bli intressant att följa mediebevakningen från "andra sidan". Vad fokuserar medierna på? Vilka frågor blir hetast? Vad får genomslag? Vad glöms bort? Vad tror du?

Som jag skrivit tidigare så tycker jag att det vore på sin plats att lyfta upp klyftorna i samhället mellan fattig och rik, något som faktiskt är aktuellt här precis som i vår omvärld. (S) har ju i samband med matbanks-debatten redan gjort det, men det finns mer att säga....

Återkommer med det. Det kan finnas mycket annat som kommer att dominera diskussionerna: Antalet kommuner på Åland och den ojämna servicenivån beroende på var du bor, det skitiga havet vi har utanför stugknutarna, tandvården (S hjärtefråga), skärgårdstrafiken....you name it :)

Eriksson (ÅF) borde kolla fakta

2011-06-13T00:46:00.000-07:00

Ålands Framtids ordförande Anders Eriksson vill odla myten att socialdemokraterna och Nya Ålands ledarskribent Nina Fellman har ett nära samarbete (NÅ 8.6). Orsaken är att Fellman helt rätt påstått att (S) har lyckats bra med att ragga kandidater inför höstens val.

ÅF-basen kritiserar Fellman för att inte ha koll på hur många kandidater partiet har och konstaterar att de 29 ÅF-are som är klara ”kanske rent av är fler” än vad sossarna har.

Eriksson gör därmed precis det han kritiserar Fellman för: Struntar i att kolla fakta. Per dags dato har (S) femtio (50) klara kandidater, fördelade i 10 kommuner. Alltså precis som Fellman skrev ”en närapå full kandidatlista” med bra spridning.

Även Liberalernas ordförande, Viveka Eriksson, passar på att odla samma myt när hon skriver på sin blogg, om samma ledare, att ”den här gången förefaller det trots allt inte vara enbart sossarnas partiordförande som var bollplanket”. Man skall alltså förstå att det annars är så, men påståendet är taget ur luften.

Det är tvärtom så att Fellman inte tar ställning för (S) oftare än för något annat parti. Men konstigt vore ju om hon inte höll med oss ibland, precis som även kollegan Niklas Lampi gör titt som tätt i tidningen Åland. Att flera politiska partier är lite missnöjda med Nina Fellman tyder snarast på att hon gör ett bra jobb och håller sig oberoende.

"Jobba mindre" - funkar det som politiskt budskap?

2011-06-06T12:16:00.000-07:00

Det är så självklart egentligen - och ändå känns det som en extremt utvecklingsfientlig åsikt att motarbeta ekonomisk tillväxt.

Efter Christer Sannes föreläsning i lagtinget ikväll är det trots alla goda tankar lätt att bli pessimist, märker jag.

Samtidigt som vi matas med budskapet att vi skall skona vår natur är tillväxtbudskapet lika tydligt: Producera mera, konsumera mera!

Ingen ökad lycka

Detta trots att ännu mer ökad tillväxt enligt många studier INTE ökar vår lycka (då pratar vi om våra redan rika länder), INTE leder till ökad offentlig välfärd (eftersom det är den privata konsumtionen som ökar) och INTE ökar jämlikheten (skillnaden mellan rik och fattig har tvärtom ökat lavinartat de senaste trettio åren).

Ändå tjatas det om den ökade tillväxten som ett mått på lyckad politik. Och ändå ligger det mycket mer sanning i Christer Sannes budskap: Vi förbrukar för mycket resurser p g a för stor konsumtion p g a för stor produktion p g a att vi arbetar för mycket.

Hans slutsats: Jobba mindre och Rädda Världen! För att finansiera välfärden: Höj skatten. Offentlig konsumtion är inte bara bättre rent demokratiskt, den står för bara 10 % av utsläppen, mot den privata konsumtionens 90 %.

Varför så svårt?

Varför är jag då så pessimistisk? Ja, föreställ dig ett politiskt budskap, på Åland, med följande paroller:

Minska den privata konsumtionen! (På Åland hyllas ju privat sektor, vi lever på transporter och konsumtion i överflöd....)

Höj skatten! (På Åland hyllas ju privat sektor och det blir ett ramaskri när (s) föreslår att eventuellt höja skatten i Mariehamn med 0,5 %)

Minska bilismen! (i ett samhälle där många älskar bilen, vägarna, bilfärjorna och där kollektivtrafik bara är för de fattiga och de utan körkort)

Jobba mindre! (tja, kanske det här är det mest realistiska budskapet att försöka trumma in först - många i min generation har upplevt hur konsumtionshetsen leder till en karriärshets som i sin tur leder till personlig överbelastning och mänskligt lidande).

Men ändå? Hur vänder man på en så´n här skuta? Arbetar oförtrutet vidare?! Själv tror jag att det är i de etablerade politiska partierna man måste försöka förändra. Det finns många kloka människor i de politiska föreningarna och det är ändå i dem makthavarna är med.

Proteströrelser i all ära, men de stora förändringarna blir knappast av så länge de som talar för hållbar utveckling upplevs som "extremister". Det är därför miljöpartier behövs och finns de inte, som t ex här på Åland, måste de etablerade partierna bli miljöpartier på allvar. Eftersom kapitalism och miljöförstöring i mångt och mycket går hand i hand, måste SOCIALDEMORKATERNA gå i bräschen för detta nytänkande.

Åländsk politik för tråkig för invandrare?

2011-05-31T11:49:00.000-07:00

Ålands Framtid hade en intressant diskussion om integration och invandringspolitik ikväll, som jag var och lyssnade på och deltog i.
Nahid Broström och Ahmad Shafiei från Iran samt Alieu Kahn från Gambia deltog.

Jag frågade varför så få invandrare kommer med i de åländska politiska partierna. Ahmad svarade att i Iran är politik på liv och död och mycket ideologier, här är det mer vänskapligt och en massa kompromissande, något som tar tid att förstå och vänja sig vid.
Det kanske helt enkelt upplevs lite tråkigt med åländsk politik :-)
Dessutom finns en inbyggd misstro hos politiska flyktingar mot politiker som förstås är förståelig.

Här har vi i de politiska partierna en viktig uppgift att förklara för inflyttade från olika länder på olika språk hur politiken faktiskt fungerar i en civiliserad demokrati. (S) är bra på gång med sin internationella grupp (som har information på hemsidan på fyra språk förutom svenska)!

Panelen tog upp många viktiga saker: Som att det saknas integrationsplaner i de åländska kommunerna - och speciellt att Mariehamn, som har en hel del flyktingar, inte har en är ju en stor brist.
En sak som borde finnas med i en sådan plan är uppenbarligen att systemet med vänfamiljer, som funnits tidigare i Röda Korsets regi, borde återupptas och organiseras av någon. Både invandrare och ålänningar i publiken ställde sig frågande till varför systemet inte finns på Åland längre.

Diskussionen snuddade också vid ämnet hemspråksundervisning, men ingen hakade på. Men de iranska deltagarna verkade vara överens om att den är viktig "om det finns resurser" - speciellt för de vuxna, som annars märker att de får svårt att kommunicera med sina barn, som naturligt och fort blir mer åländska.

Det tycker jag att vi bör ha råd med, även om jag håller med Nahid Broström som konstaterade att det viktigaste av allt förstås är extra undervisning i svenska, nyckeln för att integreras och bli behandlad som fullvärdig ålänning!

Det finns klassklyftor på Åland, i Finland och definitivt i USA

2011-05-10T22:32:00.000-07:00

I samband med debatten om Matbanken har åsikten att det inte finns några fattiga på Åland faktiskt uttryckts på fullaste allvar. Det rimmar illa med den utredning som gjordes för några år sedan om att tretton procent av Ålands befolkning lever under den s k fattigdomsgränsen.

Magnus Marsdal, journalist från Norge, har i en intressant artikel i tidskriften Tvärdrag, SSUs debattpublikation, tagit upp det här med fattigdom i rika länder.
Han jämför högskatteländer (t ex Sverige, Finland och Norge) med lågskatteländer (t ex USA och Storbritanien).
Barnfattigdomen är fem gånger så hög i lågskatteländerna.
Spädbarnsdödligheten är nästan dubbelt så hög.
Produktiviteten, räknad i BNP/arbetad timme, är högre i högskatteländerna!

Och så det här med fattiga och rika:
I rika lågskatteländer, alltså t ex USA, är de 10 % rikaste TOLV GÅNGER så rika som den fattigaste andelen av befolkningen.
I våra länder är de "bara" SEX GÅNGER så rika.
Så säg inte att det inte finns klassklyftor. Och tänk på ovanstående när du hör flummet om att sänkta skatter och välfärd för alla kan gå ihop.

Jag tycker för övrigt att Ålands landskapsregering borde ge ÅSUB i uppdrag att kartlägga hur förhållandet mellan de rikaste och de fattigaste är på Åland. Så får vi veta hur verkligheten egentligen är.

1 jobb i privat sektor bättre än 4 i offentliga?

2011-05-03T08:43:00.001-07:00

Att låta privata entreprenörer sköta samhällets uppgifter är något som hyllas av borgerliga politiker. Men tänk så fel det kan bli....

Läser i den utmärkta tidskriften Tvärdrag om hur arbetslösa tvingas gå meningslösa kurser som anordnas av bemannings- och coachföretag - en av Sveriges snabbast växande branscher. Där ska de arbetslösa lära sig hitta egna projekt - och skulle de mot förmodan lyckas (de flesta får mest sitta och fördriva tiden) så tycker coachföretagen att de skall få del av intäkterna och rätten till de idéer som den arbetslöse eventuellt kommer på.

Politiken går alltså ut på att ge den arbetslöse sänkt ersättning, tvinga in honom eller henne i en åtgärd som upplevs som meningslös av många, och ersätta privata företag som sysslar med jobbcoachning med enorma summor. Pengarna hamnar i fickorna på rika företagare som visserligen förstått sig på att utnyttja systemet. Men för samhället blir det inte mycket vinst.

"Sänkta skatter ger fler jobb", upprepar högerpolitiker som ett mantra. Men Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens Tankesmedja, kommer med besvärande fakta i samma tidskrift (Tvärdrag): Riksdagens utredningstjänst har räknat ut att den sänkta restaurangmomsen i Sverige sannolikt skapade 3.000 nya jobb. Med tanke på hur mycket mindre inkomster det gav till samhället, kostade varje nytt arbetstillfälle 1,5 miljon kronor. För den summan hade man kunnat anställa FYRA undersköterskor inom äldreomsorgen.

Politiken går alltså ut på att 1 jobb i privat sektor är bättre 4 jobb i offentlig sektor. Restaurangägarna är säkert nöjda, kanske en och annan restauranggäst också, men samhället förlorar ju enormt på detta.

Helkorkat!

Inflyttade måste få inflytande

2011-04-19T00:17:00.000-07:00

Det är med fasa jag läser i Ålandstidningen (19.4) att Sverigedemokraten Jimmie Åkesson gratulerar Sannfinländarna till valframgången med argumentet att det är glädjande att kritiken mot massinvandringen fått ett sådant brett stöd från den finländska befolkningen.

För mig som nybliven finländsk medborgare är det en gåta att man kallar immigrationen till Finland för massinvandring.
Idag finns det 168.000 utländska medborgare i Finland (Hbl 4.4).
Det är knappt 3,5 procent av befolkningen.
Tillsammans med de svenskspråkiga i Finland utgör de ungefär 8,5 procent av de bosatta i Finland.

Vem i Finland hotas av oss?

Jan Saarela, docent i befolkningsekonomi vid Åbo Akademi, ser den motsatta möjligheten:

Immigrationen kan på sikt gynna samhällsekonomin genom en ökad utrikeshandel när informationsbarriärerna blir lägre eftersom invandrare har kunskaper om sina hemländer, vilket gynnar handelskontakterna.

Det vet många av oss inflyttade – att vi tar med oss information om hur saker och ting sköts på annat håll – och ofta har vi på Åland haft en god förmåga att ta till oss det bästa från den omkringliggande världen.

Att vinna på att kritisera invandring är tyvärr ett vinnande koncept i den europeiska politiken – det får man konstatera. Lyckligtvis tar de flesta åländska politiker avstånd från dessa yttringar. Och det är med glädje vi kan notera att det inte finns något främlingsfientligt parti på fredens öar.

Men diskriminering på vardagsnivå finns ändå på våra holmar.

28 %, vilket motsvarar 7.000 personer på Åland, svarade i ÅSUBs undersökning ”Upplevd diskriminering på Åland 2010” att de känt sig diskriminerade.
En femtedel av dem, alltså 1.400 boende på Åland, känner sig utsatta på grund av sitt språk. Ännu fler, över 1.800 personer, på grund av sitt ursprung.

Detta är inte acceptabelt och detta är det allt för tyst om, vilket är en diskriminering i sig.
Av dem med icke-nordiskt modersmål svarade 8 av 10 att de blivit diskriminerade på grund av sitt nationella eller etniska ursprung. Nästan varannan av dem på grund av hur de ser ut!

Ett sådant Åland vill jag inte ha. Åland behöver inflyttade representanter i lagtinget och kommunernas fullmäktige som vet hur det är för att dessa problem skall motarbetas mer aktivt. Det är ett demokratiproblem att det inte är så.

Det finns ingen statistik över hur många lagtingsledamöter, av alla någonsin, som inte varit födda på Åland. Men har någon varit född utanför Norden? Inte vad jag kommer på. Ett internationellt framgångsrikt Åland behöver inflyttade. Som tur är är vi många och vi har skyldigheter i samhället i likhet med alla andra. Men vi har också rätt till inflytande.

Klyftorna ökar i Finland - därför är en röst på (s)-kandidaten Beijar viktig

2011-04-15T00:08:00.000-07:00

På söndag är det val i Finland. Konstigt nog blir valdeltagandet förmodligen lågt på Åland. Ålänningar är tydligen måttligt intresserade av vad som bestäms i Helsingfors och måttligt intresserade av ideologier.

Riksdagsvalet är det mest ideologiska valet som ålänningar får delta i.
Här syns det tydligast var kandidaterna står när det gäller fördelningspolitik och socialpolitik.

Finländsk allmän välfärd har en relativt hög standard, men klyftorna ökar och har ökat men den borgerligt styrda regeringen.
Man kan tycka att en åländsk riksdagsledamot inte har så mycket inflytande. Men 1/200-del av riksdagen kan också påverka (det är i alla fall betydligt bättre inflytande än om Åland skulle ha en person i EU-parlamentet).

Christian Beijar är den som tydligast står upp för välfärdsstaten. Han kör inte med något borgerligt flum om att sänkta skatter skapar större välfärd. Vill man förklara det enkelt så är det som den intelligente rikssvenske nationalekonomen Johan Ehrenberg brukar påpeka: Sänkta inkomster till staten ger sämre möjlighet att betala för det gemensamma.

Det som ofta glöms bort är att det är viktigt att värna om arbetsplatserna i den offentliga sektorn. De som rationaliseras bort från den har inte fångats upp av den privata sektorn så som de borgerliga regeringarna i exempelvis Finland och Sverige har trott. Kom ihåg att offentligt anställda också betalar skatt och betalar för den gemensamma välfärd de också arbetar med! Det är ju knappast bättre att de bara går arbetslösa! Då blir de ju verkligen "tärande" för samhället och dessutom är det ett oerhört slöseri med mänskliga resurser.

Rösta för en kandidat från Åland som tror på den gemensamma sektorn, som har en vilja att hjälpa de 900.000 fattiga i landet och som har en stor insikt i hur viktig den sociala servicen är för folk som har det svårt.

Rösta på Christian Beijar! Det hade jag gjort om jag inte var för sent ute med att bli finsk medborgare, som jag blev igår....;-)

Vi säger nej till Sannfinländare i regeringen

2011-03-30T05:56:00.000-07:00

Ett uttalande från socialdemokraterna på Åland:

Vi åländska socialdemokrater ser med oro på utvecklingen inom den finländska politiken. De populistiska och främlingsfientliga Sannfinländarna får härja fritt i debatten och det vore skrämmande om de får möjlighet att delta i regeringsförhandlingarna efter valet.

Vi kan inte omfatta Sannfinländarnas värdegrund och motstånd mot svenska språket. Vi tror på ett mångkulturellt samhälle – inte ett nationalistiskt.
Därför behövs en tydlig markering från åländsk sida.

Vi ålänningar, som själva representerar en minoritet i Finland, måste väl om några stå på oss och hävda minoriteternas rätt och därmed ta avstånd från Sannfinländarna som eventuellt regeringsparti. Så gjorde samtliga svenska partier i riksdagen när det gällde Sverigedemokraterna inför det svenska valet i höstas. Alla deklarerade att de inte regerar med stöd från ett nationalistiskt parti.

Men i Finland gullas det med Sannfinländarnas ledare Timo Soini.
Därför kommer vår kandidat i riksdagsvalet, Christian Beijar, med sitt tydliga budskap: Om Sannfinländarna föreslås ingå i den finländska regeringen nästa mandatperiod, då skulle han som riksdagsledamot rösta emot.

plus och minus i måndagens valdebatt

2011-03-29T09:04:00.001-07:00

Här kommer några funderingar kring debatten i stadsbiblioteket igår kväll inför riksdagsvalet:

De tre allians-kandidaterna var alla positiva till kärnkraften och en utbyggnad av den. Alltså ska man rösta på den andra listan, Åländsk samling.

Var ska kärnkraftverket som skall ligga på Åland byggas, Johan Ehn? (OK, det var en hypotetisk fråga du fick, men du sa inte nej....)

De tre allians-kandidaterna trodde alla att skattesänkningar löser arbetslöshetsproblemen. Det har inte lyckats speciellt bra på annat håll. Rösta inte in någon med den ideologin. (här svarade Beijar och Nauclér klart bäst)

Christian Beijar är den ende som röstar nej till en regering där sannfinländare ingår. Principer är viktiga, därför ordentligt med pluspoäng till honom.

Axel Jonsson hejar på Sverige när det spelas hockey och Finland står för motståndet. Heja Axel! ;-)

De kandidater som inte kunde tänka sig att gå i en prideparad: Är inte människor lika värda oavsett sexuell läggning?

Från folklig kultur till finkultur

2011-03-25T21:52:00.000-07:00

"Kören Good News rivstartade med två svängiga gospelsånger. Energin lyste från scenen men spred sig inte längre än till de första raderna." Det är kulturjournalisten Benita Mattsson-Eklunds ord och beskriver invigningen av litteraturdagarna, där vi var med.

Kanske satt Benita med några tråkmånsar på rad fjorton?

Nåja, visst hade hon väl rätt, vi har mer entusiasm när publiken består av pingstvänner, så är det. Men bara för att folk är lite hämmade när det gäller att klappa med och leva sig in i musiken, behöver det ju inte betyda att de inte var entusiastiska. Vi fick mycket lovord efteråt av folk som bevisligen stod allra längst bak.

Idag ska jag lämna den folkliga kulturen därhän och bli finkulturell och gå och lyssna till Ann Heberlein (för andra gången i mitt liv). Hon skriver ärligt och rakt om sin psykiska sjukdom. Det är skrämmande och fascinerande samtidigt. Hon är verkligen värd att höra.

Varannan universitetsstuderande kallar sig fattig

2011-03-23T00:16:00.000-07:00

Riksdagskandidat Tony Asumaa (lib) förespråkar att studerande skall skynda på sina studier och på så sätt skall det finländska problemet med att fler äldre skall försörjas av allt färre unga lösas. Asumaas tanke är att unga skall utbilda sig snabbare. Hur riksdagen skall lagstifta kring detta framgår inte. Tvång att inleda högskolestudier vid 21 års ålder?

Jag har själv studerat 3,5 år på universitetsnivå. Det kan inte betecknas som speciellt länge om man siktar på ett kvalificerat arbete. Studierna höll högt tempo. Så här i efterhand kan jag konstatera att det var en stor fördel att jag hade tagit ett par sabbatsår, för militärtjänst och pröva-på-jobb, så att jag visste vad jag ville med studierna. För vad kostar det samhället att ungdomar hoppar på utbildningar i 20-årsåldern som de vid 25 års ålder inser att var ett felval?

Tidningen Hufvudstadsbladet rapporterade i november att var tredje universitetsstuderande i Finland inte har tillräckligt med pengar för att täcka sina utgifter. Studiestödet är så dåligt. Varannan student kallar sig fattig. Månne den andra hälften har rika föräldrar som finansierar studierna, men frågan är: skall det vara sådana klasskillnader i ett modernt välfärdssamhälle?

Asumaa har rätt i att lösningen för den offentliga ekonomin inte ligger i att höja pensionsåldern. Men sen attackerar han problemet på fel sätt. Enligt min mening borde man prioritera 1) att få bukt med arbetslösheten med kraftfullare åtgärder, 2) höja studiestödet för att motivera fler unga att välja högre utbildning, 3) öppna upp för arbetskraftsinvandring för att få fler att bidra till den offentliga ekonomin.

Suck, Benita, så var det med den lysande idén....

2011-03-17T05:29:00.000-07:00

Kommunikationen måste bli bättre mellan politiker och medborgare. Det skriver Ålandstidningens ledarskribent Benita Mattsson-Eklund. Lösningen heter tydligen att man ska få möjlighet att göra kommentarer på kommunernas hemsidor kring beslut som tas i de kommunala organen.

Mattsson lyfter upp tidningens egna hemsida som ett föredömligt exempel. Därför är det lite kul att läsa vilka kommentarer hon själv fick kring nämnda ledare. Rubriken är "möte öga mot öga ger mer".

"Att diskutera politiska frågor öga mot öga på lunchen, fikapausen, i butikskön eller på släktkalaset ger mer utbyte än ytliga och anonyma inlägg på webben" kommenterar en anonym läsare. Tomas Lindmark svarar: "Acceptera läget som det är eller gör något åt det. Gnäll bara inte". Än så länge sakligt, men sen....tja, läs nedan. Det är direktcitat från en nätdiskussion, där alla utom Lindmark är anonyma (som väl INTE tillför demokratin så speciellt mycket glädjande?)

"...för att inte tala om hur bra TL är på att gnälla. Och som typiskt svenskt särdrag är han expert på ALLT"

"Ha, ha. Ja, det kom ju verkligen från rätt trut"

"Det går alldeles utmärkt bra att ha en psykiatrisk skada och samtidigt både vara utbildad, väl beläst och blixtrande intelligent."

"Tycks vara så att du drabbats av kronisk verbal inkontinens"

"Så märkvärdigt uttrycker sig bara en inbillsk jålskräppa".

Suck, Benita. Så var det med den lysande idén.

Vilsen chefredaktör blickar västerut

2011-03-15T23:08:00.000-07:00

Ålandstidningens ledare 15.3 ägnas åt förändringen och förnyelsen av den svenska socialdemokratin.

Förslaget att Håkan Juholt skall bli nästa partiledare kommenteras med rubriken ”Vilsna sossar blickar bakåt”.
Niklas Lampi vill få oss att förstå att samhället och människors värderingar har förändrats och att socialdemokratin inte har hunnit med.
Juholt har tydligen sagt att han ”är så satans trött på dessa närmast religiösa utrop på förnyelse”.

Men förnyelse är ett relativt begrepp. Den borgerliga politiken i Sverige har gått ut på att sänka skatter, försämra för arbetslösa och privatisera offentlig verksamhet. Det är en förnyelse, jovisst, för den som tjänar på den politiken. En försämring för den som förlorar. Svenska moderaterna har förnyat retoriken men inte politiken, för den handlar precis som förr om att tillväxt går före människors lika möjligheter.

För mig som socialdemokrat är detta en återgång till ett sämre samhälle med större skillnad mellan fattig och rik. Moderaterna är måhända inte vilsna, men de blickar bakåt. Att förnya politiken kan alltså för en borgerlig debattör som Lampi betyda att det är fräscht att öka klassklyftorna. Den som vill reformera, demokratisera och arbeta för jämlikhet kallas bakåtsträvare.

Det är tragiskt om det är så enkelt att man bara byter namn från moderaterna till nya moderaterna och därmed får folk att tro att politiken förändrats.

Men allt går i cykler. Låt mig sväva ut och göra en parallell: I början av 80-talet fanns bara tidningen Åland. Så kom Nya Åland och många tyckte att det var en riktig förnyelse. Nyan blev det fräscha alternativet och tidningen Åland började kallas för Gamlan. Men nu, många år senare, är inte Nyan så ny längre och Ålandstidningen vinner terräng igen, med piggare journalistik än på många år.

Här är pudelns kärna: Precis som i tidningsvärlden gäller det för ett politiskt parti att vara piggt, alert, framåt, välgenomtänkt och attraktivt. Och, som Lampi noterar, en gnutta humor skadar definitivt inte.

Sällsynt utblick i världspolitiken

2011-03-14T20:47:00.000-07:00

Igår fick kandidaterna i riksdagsvalet information om finländsk utrikespolitik i framtiden. Utrikesfrågor är annars sällsynta i debatten på Åland, bortsett från den senaste tidens diskussion om en nordisk förbundsstat (något som f ö verkar vara en lysande idé, jag som har bott i tre nordiska länder stödjer den till fullo).

En central fråga när det gäller finländsk utrik$espolitik är: Hur mycket skall Finland agera på egen hand och hur mycket skall man påverka (eller överlåta till....) EU?
Visst, ensam är inte alltid stark. Så det diplomatiska svaret är: arbeta på båda plan.

Men eftersom informationen från utrikesministeriets tjänsteman var ett tydligt exempel på när en myndighet vill framhålla hur viktigt det är att även i fortsättningen få tillräckligt med resurser för sin verksamhet, måste man ändå ställa sig frågan: Blir det inte väldigt dyrt? Man ska ha egna ambassader och tjänstemän på plats i världen, samtidigt som man ska satsa enorma pengar på en EU-administration som också skall ha tjänstemän på plats i hela världen.

Men visst, ett Libyen eller ett Egypten lyssnar säkert mer på en diplomat eller minister som representerar hela EU än på en som bara kommer från lilla Finland.

Kan faktiskt ärligt säga att jag är väldigt tvehågsen (snyggt ord, förresten) i EU-frågan. Det är mycket "å ena sidan och å andra sidan". Visst är "fredsprojektet" i Europa en god fundamental tanke med samarbetet, men vi européer tänker inte alltid så lika.

Åtminstone studsade jag till när det från officiellt EU-håll mest pratades om "faran för en flyktingström" från Libyen i början av den krisen. Man borde väl ha pratat om "faran för att libyer tvingas fly", i alla fall om man tänker på en libyer som en människa med lika rätt till frihet och demokrati som en europé. Nu lät det som om faran mest handlade om att det skulle bli dyrt för Europa att hjälpa människor i absolut nöd.

Effektivt betyder inte alltid bra

2011-03-11T21:29:00.000-08:00

Dagen efter den fruktansvärda tsunamin i Japan känns det futtigt att diskutera åländsk politik. Men om Japan finns inte så mycket att ha åsikter om egentligen. Det är bara så hemskt....

Här hemma på Åland duggar de politiska evenemangen tätt. I torsdags var jag på kommunförbundets seminarium om den enkät som skickades ut till alla åländska hushåll om kommunal service och struktur som nyligen blev offentlig.

Det fanns en del intressant i undersökningen och folk är rätt nöjda med hur de har det, verkar det som. De VILL INTE ha sämre service, hellre betalar de mer i skatt.
Men fler män än kvinnor vill effektivisera.

Jag har skrivit om det ordet förr. En positiv tolkning av ordet effektivisera är att man vill ha ut så mycket och så bra service som möjligt för pengarna. Det låter ju bra i och för sig, men det måste ju gå att mäta.

Om t ex AMS inför ett bra datasystem som gör att det går snabbare att handlägga studiestöd, då vinner studenterna på det och de anställda på AMS får ett bättre redskap i sitt jobb. Det är bra effektivisering.

Men om t ex en hemvårdare tvingas hinna med ytterligare en klient under arbetsdagen, har samhället kanske effektiviserat, d v s kan på sikt ha lite mindre personal. Men servicen för den äldre blir sämre. Arbetet för den anställde blir stressigare. Här betyder effektivisering försämring.

Danne Sundman, obunden, som var med i samma grupparbete som mig sa ungefär att....som vi alla vet så kan vi inte höja skattetrycket utan vi får se på avgiftssidan istället om vi ska höja intäkterna.
Jag protesterade medsamma. För det första är jag allergisk mot uttrycket "som vi alla vet" när man ska presentera vad man själv tror sig veta. Och vad enkätundersökningen visar är ju att befolkningen har rätt stor förståelse för att skatter går till viktiga välfärdstjänster och att det kunde tas in mer skatt om pengarna inte räcker. Den ideologiska skillnaden mellan mig och Danne är att jag tror mer på skattefinansiering - eftersom man då gemensamt betalar för saker, medan man med högerns avgiftsfinansiering låter kostnaden falla på den enskilde. Enkelt förklarat.

Detta betyder INTE att man ska höja skatter hur som helst. Men i Mariehamn är det nu tydligt att just det händer som många medborgare tycker är på tok: Man (läs: lib och FS) håller envist fast vid att inte höja skatten, samtidigt som försämringar av servicen genomförs på en massa stort och smått.

Vi har råd med människor! Det är ett av (s) slagord i årets åländska valrörelse. Det är min förhoppning att vi når ut med det budskapet till alla de som svarat i enkäten att de vill ha god samhällsservice.

Ombytta roller för FS och lib i retoriken

2011-03-08T20:16:00.000-08:00

I gårdagens Nya Åland presenterades kandidaterna på FS-lib-listan inför riksdagsvalet. När man läser deras svar förstår man att de frisinnade är på väg att bli de nya moderaterna och liberalerna ska bli....de gamla frisinnade?

FS-ordföranden talar om välfärdstjänster till alla medborgare och att minska arbetslösheten, allt i god Reinfeldt-anda. Betyder det samma som i Sverige, så betyder det egentligen ökade klyftor, mer privatisering och att jobben skall uppstå tack vare att man försämrar villkoren för arbetslösa.

Men var Johan Ehns retorik kommer ifrån är ju lätt att lista ut.

Liberalerna går motsatt väg. De båda riksdagskandidaterna vill t ex ha högerledaren Jyrki Katainen som statsminister. Båda nämner att en av de viktigaste frågorna i valet handlar om att effektivisera offentlig serviceproduktion. Det tycker ju FS förstås också, men det är intressant med ordvalen här:
Ehns "möjligheter att även framledes erbjuda välfärdstjänster" låter ju onekligen mer positivt än Ekström-Andersens "den offentliga sektorn behöver effektiviseras" (läs: nedskärningar)

Skillnaden i ordval beror sannolikt på att Ehn trots att han är yngst i gänget är betydligt mer slipad än de andra på listan.

Men det finns förstås ljus i mörkret för oss sossar: Tony Asumaa tycker att det är bäst för Åland att socialdemokraterna finns med i regeringen. Lustigt nog nämner denne liberal inte Svenska Folkpartiet.

Nä, som jag ser det så gäller det nog att heja på Beijar i det här valet. Då vet man vad man får: En person som tror på den nordiska, socialdemokratiska välfärdsmodellen, som ser att det finns ett samband mellan skattesänkningar och nedskärningar och som vill kämpa mot den utbredda fattigdomen.

Religion och politik hör inte ihop, men gör det ändå

2011-03-03T02:59:00.000-08:00

Religion och politik - hör det ihop? Det är en spännande fråga med tanke på vad som händer i arabvärlden och vad som kan bli följden av upproren mot diktaturerna.
Jag är definitivt ingen utrikesexpert, så hur det kommer att bli vet jag inte, men en artikel i Aftonbladet som jag kan rekommendera kan du läsa här:
"Vänsterprassel med islam" är rubriken.
Den beskriver hur socialismen och religionsfriheten gått hand i hand.

Det betyder förstås INTE att man inte kan vara t ex socialdemokrat och religiös. Själv anser jag tvärtom att grundvärderingarna inom kristendomen är väldigt lika de socialdemokratiska: Värna om allas lika värde, ta hand om de svaga och utstötta....

Självaste Karl Marx lär ha sagt att religionen är ”hjärtat i en hjärtlös värld”. Men, som artikelförfattaren i Aftonbladet skriver: "....men den får inte tillåtas vara dess hjärna". Bra sammanfattning, tycker jag.

Därför hejar jag på Beijar

2011-02-28T19:54:00.000-08:00

Riksdagsvalet närmar sig. Igår presenterade sig fyra kandidater - som är på samma lista.
Jag har aldrig röstat i finländska riksdagsval (eftersom jag inte varit finsk medborgare). Som utlandssvensk väljare har jag oftast inte haft några namn att ta ställning till, bara ett parti, så jag har aldrig behövt bry mig om själva personvalet.
Men på den här listan är min favorit helt klart Christian Beijar.

Jag hade förmånen att få lära känna Beijar lite bättre på en resa till Åbo nu i helgen som var. Förutom sina formella meriter och långa erfarenhet är han nyfiken, intresserad av människor och socialt kompetent. Dessutom har en tydlig profil jämfört med de andra på listan: Han vill arbeta för ett rättvisare Finland - mot det klassamhälle som den borgerliga regeringen skapat.

När vi socialdemokrater skulle ta ställning till ett samarbete med andra partier, frågade sig säkert en och annan varför vi skulle stödja Elisabeth Nauclér. Igår sa hon det tydligt själv: Man stödjer ett valprogram, som samarbetsparterna tagit fram tillsammans. Sedan väljer man den på listan som är bäst lämpad för uppdraget.

Den mest erfarne politikern på listan är Christian Beijar. Ingen av de andra har t ex suttit elva år i lagtinget. Han är mogen uppdraget i riksdagen. Därför hejar jag på Beijar.

Opartisk eller subjektiv journalistik?

2011-02-14T10:52:00.001-08:00

Ikväll var hustrun och jag och lyssnade till en diskussion om etik och moral, men eftersom kyrkoherde Kent Danielssons gäst var chefredaktören Nina Fellman så blev den att handla mycket om journalistik.
Nina målade upp en idealbild av den opartiska journalistiken som ställer frågor och låter alla komma till tals och som inte tar ställning på nyhetsplats.

Men finns det sådan journalistik i verkligheten? Nej, menar jag. Eller jo, det är klart att om det handlar om en överkörd katt så finns det inte så många etiska, moraliska eller politiska problem att ta ställning till.

Men visst har en journalist politiska preferenser, annat vore konstigt. Vad jag försökte säga i debatten så väljer journalisten alltid en vinkel (gör han eller hon inte det, blir det nämligen väldigt intetsägande). Han/hon ställer inte alla frågor, utan de relevanta. Men vilka frågor är relevanta? Jo, de som journalisten tycker att är relevanta utifrån vad de tänker, tycker och vet.

Nina Fellman hänvisade till att läsaren måste vara kritisk och det håller jag med om. Den läsare som är införstådd med att en journalist kan vara och är subjektiv, kan förstås tänka själv och förhålla sig till texten utifrån vad den kan, tycker och vet.

Ett konkret exempel, till sist:
Nya Åland gjorde en valpejling som visade hur de politiska partierna låg till då (i höstas tror jag att det var). Majoriteten av de som blev intervjuade var dock sådana som var ointresserade av politik och tyckte att politiker (i allmänhet) inte gick att lita på. Det var ett val journalisten gjorde. Det hade säkert gått att hitta människor som verkligen uppskattade någon/några politiker, men de fick inte komma till tals. Vinkeln? Att politiker mest gör bort sig och att det är fel på de som har makten.

En tänkande läsare förstår att detta inte blev representativt för befolkningen i stort, men den som bara blev serverad denna bild av verkligheten tror väl att det är så det ligger till....eller?

Rättelse

2011-02-12T10:48:00.000-08:00

Jag rättar mig själv (från ett numera raderat inlägg). Ålandstidningen gjorde ett uppslag om finska melodifestivalen igår: alltså välförtjänt förhandsbevakning (även om det hade varit logiskt att ha detta i dagens tidning...).
Nyan hade en notis i TV-tidningen och en bild på dess förstasida.
Så den lokala schlagerbevakningen får väl betecknas som "godkänd".

Den duktiga generationens problem

2011-02-08T23:52:00.000-08:00

Ledarskribenterna på Nya Åland, Nina Smeds och Nina Fellman, tar upp det viktiga och komplexa samhällsproblemet stress i sina ledare 31.1 och 2.2. Därför är det så tråkigt att läsa kommentarerna på www.nyan.ax.

De handlar om hur ”irriterande” ämnet är, att ålänningar jobbar i servicebranschen som per definition ska (?) vara stressig, att det är bra att ha hög stresströskel och att det är fånigt att ta fasta på vad forskare säger (!)

Jag välkomnar den debatt kring förändringar i arbetslivet i vårt moderna och allt mer jämställda informations- och kunskapssamhälle som Fellman och Smeds bjuder in till. Den behövs.

Att stressjukdomar och depressioner, liksom dålig självkänsla, ökar katastrofalt är något som hela samhället får lida av. Det kostar förstås mest för den enskilde – men har också en väsentlig betydelse i reda pengar. Långa sjukskrivningar och förtidspensionering kostar, för både arbetsgivare och samhället i stort.

Samtidigt som gruppen äldre ökar går många i 30-40-årsåldern ”på knäna” i sina ambitioner att förverkliga sig, göra karriär, skaffa barn, köpa hus – och helst på en och samma gång. Vi har dessutom skaffat barn senare än generationerna före oss, men har utbildat oss under längre tid (höga studieskulder). De egna och andras förväntningar är skyhöga.

Som forskaren Giorgio Grossi på Stressmottagningen i Solna säger till Göteborgsposten (6.2):
- På 1950-talet jämförde man sig med grannen – nu jämför vi oss med megastjärnorna i Hollywood.

Inte konstigt att många blir överskuldsatta. (Nyan 3.2)

Lägg därtill att många av oss som är födda på 70-talet, den så kallade Generation Duktig, söker konsensus snarare än konflikt och att vi samtidigt förväntas vara flexibla arbetstagare som helst är nåbara överallt. Och så förväntar sig arbetsgivarna att vi, som Nina Smeds påpekar, skall tåla stress. Vi 70-talister tål förmodligen stress till en viss gräns, frågan är varför så många når den eller går över den.

I ett bra samhälle ser vi till att skapa förutsättningar för alla, stresståliga såväl som stresskadade, och framför allt ser vi till att förebygga problemen. Några förslag:

- Gör en stressanalys innan nedskärningar görs i den offentliga sektorn.

- Ekonomiskt stöd till arbetsmiljöutbildning med betoning på ett hållbart arbetsliv både i offentlig och privat sektor.

- Inför stresshantering som en kurs för gymnasie- och högskolestudenter på Åland.

Sänkt skatt - mindre pengar till välfärd

2011-02-07T10:22:00.000-08:00

Vad menar vi när vi pratar om den nordiska välfärdsmodellen? Ja, det avhandlades i början av förra veckan när nordiska (s)- och LO-toppar möttes för att diskutera framtidens politik.

I sitt inledningsanförande talade Norges statsminister, Arbeiderpartiets ordförande Jens Stoltenberg, om den nordiska välfärdsmodellen som ideologi.

-Det finns inte en nordisk välfärdsmodell, utan flera, anpassade efter vart och ett lands förutsättningar. Den nordiska välfärdsmodellen går inte att kopiera, men man kan gärna inspireras av den, sa Stoltenberg, som med glädje konstaterade att det numera finns en stor förståelse för offentlig sektor och välfärdsbygget på den konservativa och borgerliga sidan i mellan-Europa.

När den socialdemokratiska nordiska välfärdsmodellen skall definieras pekade Stoltenberg på tre huvudområden:

Ekonomi och rättvis fördelning

-Vi måste påminna om att kraven på sänkta skatter innebär mindre pengar till välfärden. Vi socialdemokrater är också för s k motkonjunkturpolitik - staten måste bygga upp resurser i goda tider för att kunna ta ett ansvar för ekonomi och välfärd i kristider.
Stoltenberg uttryckte sin förvåning över hur borgerliga regeringar i Norden kan säga att "vi har klarat oss gott genom finanskrisen" med en arbetslöshet på åtta procent eller mer.

Trygg arbetsmarknad

Arbetsmarknaden är inte vilken marknad som helst. Det är en marknad där människor skall känna trygghet. Vi skall vara arbetarnas parti och då måste vi värna om arbetsmarknadslagstifningen och ett välorganiserat arbetsliv.

Jämlikhet

Föräldraledighet, barnomsorgstjänster och pappaledighet är reformer som socialdemokraterna kämpat för - från högersidan skall man enligt argumentationen helst klara sig själv. Vi satsar på utbyggd och bibehållen service istället för pengar åt enskilda. Och vi tror på att utjämnade löneskillnader är bra för människors drivkraft, inte ökade klasskillnader. För att få produktiva och dynamiska samhällen krävs en tro på en trygg och jämställd politik.

Gröna Jobb

Socialdemokraterna måste definiera vad som är gröna jobb.
- Och vi måste ta ned diskussionen på en vardagsnivå, som folk kan ta till sig, sa Sveriges avgående (s)-ordförande Mona Sahlin.
- Och vinsten för samhällsekonomin måste framhållas.

Maarit Feldt-Ranta, riksdagsledamot i Finland, ansåg att knäckfrågan är vem som skall betala för klimatomställningen. En höjd energibeskattning drabbar alla, rika som fattiga.

- Man måste våga tänka visionärt för att få ett hållbart samhälle. För vem skall betala om vi inte gör något, frågade jag och lyfte fram Ålands beroende av kommunikationer och möjligheten att konkurrera med miljövänliga transporter och hållbar turism.
- Konsumenterna/turisterna är väldigt medvetna idag: färjerederier och flygbolag, alla tävlar om vem som är miljövänligast.

I regioner som är beroende av tung energikrävande industri finns en oro för problemen med att den globala konkurrensen om vi i Norden klimatanpassar oss och våra energipriser går i taket, samtidigt som företag i andra delar av världen inte gör det. Det är viktigt att se att hela klimatanpassningen av industrin är ett arbete som måste göras internationellt.

En programledare ska vara opartisk

2011-02-04T02:56:00.000-08:00

"Vi har det för bra" med "en gigantisk offentlig sektor". Det var inte någon högerpolitiker som sa detta i Ålands Radio, utan programledaren (min gamle gode vän och kollega Tony Wikström). Tony, du är en alldeles utmärkt programledare och diskussionen med ungdomspolitikerna var bra, men just där lät du inte opartisk.

Har alla det bra? Är offentlig sektor generellt för stor? Det är jag inte alls säker på. Eller rättare sagt, så är det inte. Den offentliga sektorn behöver förändras och förbättras, men att den är gigantisk är ett påfund från marknadsliberaler som vill montera ned den gemensamma välfärden.

Skulle en programledare på Ålands Radio kunna säga "Vi betalar alldeles för lite i skatt" eller "Landskapet borde överta privata företag". Nej, knappast. Fast det skulle kunna vara lite fräscht som omväxling :-)

Program utan idéer

2011-01-27T20:20:00.000-08:00

Det är inga små krav som ställs på Ålands Radio & TV i det massmediepolitiska program som centern och liberalerna tagit fram.
"Utifrån tillgängliga ekonomiska resurser" skall högkvalitativa program produceras som beaktar (alla?) olika ålders- och intressekategorier.

Idag finns det ett enormt radioutbud. Själv gillar jag radio på internet. Först och främst har vi Sveriges Radio, med ett tjugotal olika kanaler på webben samt 25 lokala P4-kanaler, + förstås (och inte minst) en massa arkiverade program och direktsänd sport som sänds bara på nätet.
Egentligen räcker det med Sveriges Radio för att förstå hur lätt det är att svika Ålands Radio för att det finns mycket annat att välja på.
Lägg därtill hur många kommersiella stationer som helst på nätet + de tre vi har här på hemmaplan + Rundradions kanaler österifrån.

I ett sådant läge måste man välja vad man vill konkurrera med. Det är inte musikprogram, knappast barnprogram, inte kultur-, sport- eller underhållningsprogram som är Ålands Radios starka sida. Det är förstås lokala nyheter och aktualiteter.

I utredningen föreslås att den dagliga sändningstiden för radio minskas. Det skall vara kvalitet istället för kvantitet.
Här saknar jag samtidigt en målsättning och framför allt en idé hur detta skall bli bra.

Säg att ÅR skulle sända bara på eftermiddagarna, vilket var fullt realistiskt för 18 år sedan när jag började jobba där. Hur många lyssnare blir det kvar till ÅR om det är tyst/alternativt bara spelas pausmusik i kanalen under större delen av dygnet? Hur beaktas då alla intressen? Vi har olika tider som passar oss bäst för radiolyssnande.

Det absolut vettigaste för att få bra lokal radiojournalistik med de resurser man har, är definitivt att slå ihop Ålands Radio med större aktörer. Varför inte satsa på Ålands Radio-program i två kanaler, som övriga tider sänder P4 eller P3 respektive Vega eller Extrem?

Sätt igång och förhandla fram en sådan lösning, vd Rothberg-Olofsson.

Lägg sedan ut i princip alla nyheter och reportage på webben. Som det är nu är det mycket som saknas där. Man skall inte behöva söka i en tablå eller än mindre sitta och vänta vid radioapparaten för att få veta vad man kan förvänta sig för reportage just idag. Så var det förr, inte nu.

Medieavgift för radio & TV en het potatis

2011-01-23T03:37:00.000-08:00

Hur Ålands Radio & TV ska finansieras skall finansieras har varit en het potatis i veckan som gått. Ett mediapolitiskt program har presenterats och en ny s k medieavgift har lanserats: Räkningen skickas ut till alla hushåll och de som inte har TV får anmäla det, annars skall man betala. Den "omvända bevisföringen", att du får en räkning som du måste bestrida om du inte "köpt varan", har kritiserats, men i praktiken lär det inte beröra många.

Protesterna handlar i stora drag mest om att "jag lyssnar aldrig på Ålands Radio, dit merparten av pengarna går", alltså samma argument som används tidigare för att smita från TV-licensen.
Problematiken, såsom jag ser den är ju att:
- Det bor så få människor på Åland att licenspengarna/medieavgiften inte räcker till den kvalitets-heldagsradio som politikerna vill ha. Speciellt inte om tusentals hushåll inte betalar.
- Att så liten andel av avgiften går till SVT, SR mm beror ju på att vi delar kostnaderna med 9 miljoner svenskar.

Jag är förstås partisk i sammanhanget som före detta anställd, men jag tycker att Ålands Radio gör utmärkt public service-radio i förhållande till bolagets resurser och att jag som licensbetalare får ovanligt mycket för pengarna: SVTs alla kanaler, SRs alla kanaler (både i radion och på nätet), YLEs kanaler i radio och TV och TV4.
SVT Play borde förstås ingå i paketet, men annars är jag nöjd.

För övrigt anser jag att jag fick utmärkt valuta för licensen i fredags: Father Mckenzie, med ålänningen Jochum Juslin, tog sig till final i finska Eurovisionsuttagningen. Familjen lade 5 euro extra på att rösta på deras bidrag. Något för Ålands Radios ledning att fundera mer på: Hur får man in mer pengar än licensen/medieavgiften från lyssnarna?

För dumma frågor finns inte

2011-01-21T00:15:00.001-08:00

Debatten i kölvattnet av den ungdomspolitiska debatten, med ungdomar närvarande i lagtinget, fortsätter.
Det är Nya Ålands chefredaktör Nina Fellman som retat upp ungdomar i en spalt på ledarsidan.
Hur kunniga frågor politikerna fick eller inte av de unga åhörarna råder det tydligen delade meningar om.
När jag jobbade som journalist lärde jag mig att det inte fanns några för dumma frågor att ställa till makthavare. Ibland förstod man inte själv vad de sa när man intervjuade dem - och då var man kanske ändå någorlunda insatt i ämnet. Bättre en dum fråga för mycket än ingen alls! Radioreporterns jobb var ju att få så många som möjligt att förstå.
Visst är det ju skillnad på hur insatta åländska medborgare är, men att vissa är "lyckligt omedvetna" - det gäller absolut inte bara ungdomar. Många äldre vet väldigt lite om hur samhället fungerar och det är förstås medias och politikernas roll att vara pedagoger oavsett ålder på mottagaren av budskapet.
Kanske Röd Ungdom kan hjälpa till att få bukt med det här? Här har vi en nyvaknad vänsterrörelse med alerta ungdomar, som tror på ett solidariskt och jämlikt samhälle! Ett friskt initiativ!
Lånar ett citat från Röd Ungdoms facebooksida: "Det är dags att människan hamnar i första rummet igen och inte pengarna. Det är dags att välja vänster!"

Ny hem(s)ida!

2011-01-12T23:21:00.000-08:00

Socialdemokraternas nya hemsida finns nu ute på nätet. Förnyelsen av vår webbplats har varit ett intressant och spännande arbete tillsammans med Mats Lundberg och Maria Jonsson. Det är mycket man skall tänka på när man skall modernisera sig på webben som är i ständig utveckling.

Vad har vi då förändrat (förhoppningsvis förbättrat)? Ja, först och främst utseendet: Vår gamla sida var mer lik kvällstidningarnas - nu är utseendet mera stilrent och seriöst, tycker jag. Vi har inspirerats av många bra politiska hemsidor, inte minst norska Arbeiderpartiets. Och i Norge går det ju alldeles utmärkt för socialdemokraterna :-)

Länkarna till våra produktiva och aktivaste bloggare, t ex Mia Hanström, Göte Winé och Carina Aaltonen, har precis som videoklippen från den s k "sossetuben" har fått en framträdande plats på förstasidan.
Vi har förbättrat sökmöjligheterna med hjälp av Googles sökverktyg och det finns också ett bättre nyhetsarkiv.
Och så skall det förstås vara lättare att hitta kontaktuppgifter och våra aktuella politiska program.

Men viktigast av allt är ju att vara aktuell. Ingen återkommer till hemsidor som uppdateras för sällan. Så det gäller att arbeta på här på partikansliet, i sitt "anletes svett", som det så vackert heter.

Kom gärna med synpunkter på hemsidan!

Populärt med populism i åländsk politik

2010-12-22T20:59:00.000-08:00

Återigen blir socialdemokraterna utmålade som populistiska i en insändare undertecknad av majoriteten av partierna i stadsfullmäktige.

Det här med populism eller inte har jag fastnat för av någon anledning. Det tål att tänkas på om man är populist eller inte för alla i politikens värld.
Wikipedia, som jag har använt mig tidigare av när jag funderat kring ämnet, ger en bra sammanfattning av begreppet här.

Den populism (s) har ägnat sig åt, enligt de andra partierna, är att vi ifrågasätter orimliga lönevillkor för en blivande stadsdirektör: Först och främst bonusen/löneutvecklingen som kunde ha höjt hans lön med 50 % på sju år. Och i andra skedet även grundlönens storlek och "någon semesterdag" (i själva verket betald tjänstledighet i ca en och en halv månad, enligt liberalen Folke Sjölunds och fs-aren Johan Ehns förslag). Visst ställer vissa av oss detta i relation till vilka villkor andra anställda i staden får. I den meningen "vädjar vi till folket och angriper en social och politisk elit" (Wikipedia). Med all rätt, tycker jag.

Högerpopulismen

Låt oss fundera över högerpopulism: Enligt wikipedia är det att "ha en liberal agenda med lägre skatter och minskad statlig inblandning i ekonomi och familjeliv." Det känner vi igen i t ex Frisinnad Samverkans partiprogram:
"Vår politik utgår från den enskilda människan och tron på varje människas rätt att bestämma över sitt eget liv. Nyckeln till ett socialt och ekonomiskt välmående samhälle ligger i människors livsglädje och företagsamhet. Människa och näringsliv har därför centrala positioner inom alla våra politikområden".
Även här angrips en politisk elit - de som vill använda politiken som en motvikt till marknadskrafterna. Vi som inte tror att privatiseringar och skattesänkningar gör alla löntagare lika lyckliga tycker att detta är populism.

Centern, ÅF, Obundna....

Och så har vi centerns populism: Rikta ekonomiskt stöd åt landsbygden och bönderna!
Ålands Framtids populism: Åland kommer att bli förfinskat om vi inte frigör oss!
Obunden populism: Homosexuella föräldrar är onaturligt....

Det kanske finns en inneboende populist i alla av oss?
Partierna/politikerna vänder sig till sina väljargrupper med det som går hem hos dem, speciellt när det börjar närma sig val. Konstigare är det nog inte.

God Jul! (och förresten....var inte Jesus populist när han angrep fariséerna, den sociala eliten på den tiden?)

Långt till rättvisa i tandvårdsfrågan

2010-12-20T04:31:00.001-08:00

Jan-Erik Mattsson (c), ordförande i finansutskottet, berörde idag kort tandvårdsfrågan i presentationen av utskottets betänkande om landskapsbudgeten för 2011.
Vilka grupper som skall prioriteras, alltså få allmän tandvård på Åland, bör enligt utskottet utredas. Om man kan införa tandvårdschecker enligt modell från Sverige, bör utredas.
Eller som det står i betänkandet:
"Ett system med tandvårdscheckar bör utredas och i första hand riktas till någon av de prioriterade grupperna".
Det är alltså bara vissa grupper som skall få allmän tandvård - skillnaden blir bara att det kan bli andra grupper än de som prioriteras idag.

Det låter otroligt långt ifrån den allmänna tandvård som (s) vill införa.

Och en utredning har ju redan gjorts. Som jag tidigare har påpekat så gjordes inte några ekonomiska beräkningar i den, vilket betyder att det är svårt att ta ställning till vad en tandvårdsreform skulle kosta. Och nu låter det som om nästa utredning inte heller kommer att välja en inriktning mot en rättvis tandvård på Åland.

Enda positiva i sammanhanget: Utskottet tycker att det är önskvärt med en ambulerande tandvårdsvagn i skärgården, om "ÅHS bedömer det möjligt". Skärgårdsbornas problem med att inte behöva ta ledigt hela dagar från jobbet för att åka på tandläkarbesök på fasta Åland var ju något som Sven Sjöblom (s) lyfte upp på agendan nyligen. Hoppas att ÅHS bedömer att möjligheten finns.

En blivande stadsdirektör som inte kan räkna procent?

2010-12-16T00:09:00.000-08:00

I dagens Ålandstidning fortsätter skriverierna om vad blivande stadsdirektören skulle ha tjänat om han fått en bonus på fem procent varje år under sitt sjuåriga förordnande. Om han ”lägger manken till” och uppvisar goda resultat av sitt arbete.

Det är inte lätt med matematik.
Edgar Vickström själv tror, enligt tidningen, att man bara multiplicerar med 6 år gånger 5 och att höjningen då blir 30 %.
Då har han missat något under lektionerna i procenträkning i skolan. Efter första året blir höjningen 5 %. Om vi utgår från förslaget om en utgångslön på 9.000 euro blir det 9.450. Följande blir 5 % på det: 9.922 osv. Ålandstidningen räknar idag helt rätt: Det blir en höjning på 34 %.

Men som reportern Tone Nordling mycket riktigt påpekar: Om man sedan lägger till en tvåprocentig löneförhöjning enligt kollektivavtalet så måste man multiplicera med 1,07 för varje år. Gör man det är lönen uppe i 13.506 euro det sista av de sju år som stadsdirektörens förordnande gäller.
Det blir en löneökning på 50 % (inte 44 procent som Ålandstidningen skriver).

Hursomhelst, det är en kolossal löneökning i jämförelse med vad andra stadsanställda får. Tänk er att alla de skulle ha samma löneutveckling! (eller bonus, som det väl sist och slutligen handlar om). Vad skulle då driftskostnaderna bli för den tungt skuldsatta staden? Det kunde vara nästa uppgift för procenträkningskunniga journalister att räkna ut....

Öppenhet att föredra så att folk kan reagera

2010-12-15T02:34:00.000-08:00

Vad jag har förstått så har öppenheten i media varit uppe till debatt när det gäller besluten i stadens högsta organ om valet av stadsdirektör.
Jag tycker att det är mest renhårigt av politiker att säga vad de tycker på förhand. Tidningarna har skött sig bra och försökt få veta på förhand vad fullmäktigegrupperna tycker och vem som tyckte vad i stadsstyrelsen. Barbro Sundback (s) gick ut samma dag i tidningarna med en insändare som klargjorde vad hon tyckte.

En sak som dock blev oklart före var om den nu föreslagne blivande stadsdirektören krävde att få en bonus. Det säger han i Ålands Radio idag att han inte gjorde. Det var alltså någon annan som kom på den idén. Stadsstyrelsens ordförande? Ja, i alla fall var han (Johan Ehn) den som tydligast talade för bonusen i tidningsartiklarna inför fullmäktiges debatt.

Har man nu en beslutsprocess som innebär att stadsfullmäktige skall välja vem som förordas som stadens högsta tjänsteman, så får man räkna med att
1) Det kan råda delade meningar
2) Att om man är kandidat till jobbet, så får man räkna med offentlighet kring de lönekrav man har ställt (här är det intressant vad motkandidaten hade för lönekrav....?)
3) Att ens kompetens för arbetet diskuteras inför och på fullmäktigemötet.

Öppenhet är en viktig ingrediens i demokratin. Skall medborgarna/skattebetalarna ha en chans att reagera innan besluten tas, måste viktiga frågor upp på bordet. Som att stadsdirektören erbjudits en bonus om han "lägger manken till" och uppnår resultat. Det röstades bort av en majoritet av fullmäktige, på förslag från socialdemokraterna.

Bonus till anställda hellre än till direktör

2010-12-14T00:53:00.000-08:00

Ikväll är det tillsättandet av stadsdirektör som är på tapeten i stadens fullmäktige. Detta ägnas stor uppmärksamhet i lokaltidningarna. Stadsstyrelsens ordförande Johan Ehn (fs) säger enligt Ålandstidningen att en stadsdirektör behöver en bonus för att "lägga manken till". Verkligen tveksamt. Speciellt om han skall ha en ordinarie lön på 9.000 euro i månaden.

Vad är det då han skall jobba extra mycket med? Till exempel att lyckas "få ner sjukfrånvaron och öka produktiviteten" (Ehn i Nya Åland). FS-ordförandens uttalanden andas fördomar mot offentligt anställda.

Lite elakt skulle han lika gärna kunna ha sagt att stadsdirektören "kunde se till att de anställda går på jobb, istället för att vara hemma när de är sjuka".

Nej, om nu produktiviteten ökar: Betala ut bonusen åt de anställda. Hemsjukvårdarna, skolstäderskorna och dagis- och eftispersonalen har större behov en sådan än en direktör som ändå tjänar 9.000.

Lovande uttalanden, Harry Jansson

2010-11-29T22:38:00.000-08:00

Det är med intresse jag läser om "striden" inom centern. Det första man tänker är: Gud så skönt att det är så stabilt inom vårt parti, socialdemokraterna. I dagens moderna (s) är ordet "falang" i princip okänt, i centern strids det för öppen ridå.

Annars tycker jag att det är svårt att ha synpunkter på vem som är bäst som partiledare, Harry Jansson eller Veronica Thörnroos. När jag arbetade som radioreporter måste jag erkänna att jag alltid imponerades över Harry Janssons retoriska förmåga och hans kunnande i EU-frågor. Därför var han i början av 90-talet en flitigt anlitad "EU-expert" i radions program.

Lovande argumentation

I dagens Ålandstidning kommer en del lovande uttalanden från den nye centerledaren: Enligt tidningen efterlyser Harry en "aktivare näringspolitik" och att han anser att "det är märkligt att det finns en enda sjöfartsansvarig tjänsteman på näringsavdelningen". Som hämtat direkt från (s) argumentation under många år.

Sedan skriver tidningen att Harry anser att "det är en myt att den offentliga sektorn är överstor". Inte undra på att han inte drog jämnt med Anders Eriksson i Ålands Framtid....
"Vi måste omstrukturera och samarbeta parlamentariskt om hur förvaltningen ser ut", säger Harry. Som hämtat direkt från (s) argumentation under många år.

Och sedan den alternativa energin som skall bli en ny viktig näring och som kan bli varumärke för Åland....ja, Harry, om du bara lägger till "minst samma välfärd som i riket" och förstår vikten av att omstrukturera även kommunsystemet, så blir du en utmärkt medlem i socialdemokraterna ;-)

Finländska siffror som tydligt visar på klassamhället

2010-11-25T03:28:00.000-08:00

Det förekommer utslagning i det finländska samhället. Och det är stor skillnad på folk och folk. Läser idag i Hufvudstadsbladet om att antalet människor som sjukpensionerats och som är under 30 år som har mer än fördubblats under 2000-talet. En av de vanligaste sjukdomsorsakerna är depression.
"Glappet mellan välmående och marginaliserade unga har vuxit", förklarar man från ungdomsorganisationen Allians rf.
Långvarig arbetslöshet anges som en orsak till det dåliga psykiska måendet. Lägg till det bristande resurser för psykvård - och situationen ser mörk ut.
I samma tidning står det att läsa om universitetsstuderande unga i Finland. Studiestödet är så dåligt att var tredje student inte har tillräckligt med pengar för att täcka sina utgifter. Varannan student kallar sig fattig. Månne den andra hälften har rika föräldrar som finansierar studierna, men frågan är: skall det vara sådana klasskillnader i ett modernt välfärdssamhälle?
Tidningens ledarskribent hoppas att det faktum att finländsk utbildning på universitetsnivå är avgiftsfri skall leda till att utländska studenter lockas till Finland. Det är bra, i fall de stannar kvar sedan och blir goda finländska skattebetalare.
Men det ena utesluter ju inte det andra. Ungdomar från hem som inte har så god ekonomi får inga jobb, klarar inte av att studera, blir deprimerade och så småningom sjukpensionärer. Vill de försöka studera på högre nivå får de vara fattiga i många år innan investeringen lönar sig.
Så visst kan man tala om klassamhälle.

Avgiftsfri kollektivtrafik på hela Åland?

2010-11-18T00:14:00.000-08:00

Det är inte lätt att motivera ålänningar att resa kollektivt. Och inte blir det lättare när systemen som finns inte fungerar. Trafikminister Veronica Thörnroos (c) sa i dag i lagtingets budgetdebatt att turlistorna för skärgårdstrafiken ändrats fem gånger på kort tid vilket förstås skapar problem för skärgårdsbor som vill ta bussen vidare från färjorna. För busstiderna har tydligen inte följt med färjetidtabellerna. Man frågar sig varför stora bussar skall avgå från hamnar dit anslutande skärgårdsfärja inte har anlänt....

Kollektivtrafiken engagerar mig. Jag hoppas verkligen att lagtinget funderar över (s)-motionen om att landskapet bör stödja även stadsbussen, vilket är rimligt sett ur rättvisesynpunkt. Många har blandat ihop denna fråga med att stadsbussen är avgiftsfri, vilket ju är en fråga först och främst för stadspolitikerna.

Men tänk så här:
En pensionär vill åka från sitt hem på Simskäla till sta´n. Matartrafiken som hon tar till Vårdöby, där Ålandstrafikens buss går, är avgiftsfri och bekostas till 80 procent av landskapet.
En annan pensionär vill åka från sitt hem i Östernäs till Vårdöby. Hon kan ta stadsbussen, som inte stöds alls av landskapet, till bussplan för vidare färd norrut. En stadsbuss som en del dessutom vill sätta avgift på. Vem missgynnas? Mariehamns stad! (och i fall man tar avgift på stadsbussen, pensionären i Östernäs).

Det riktigt radikala vore ju att låta även landsbygdens kollektivtrafik vara avgiftsfri. Det skulle sporra resandet och ge ett miljö-PR-värde för hela Åland som heter duga. Att resa med skärgårdsfärjorna som passagerare har ju varit gratis och bör ju så förbli (även om det nu finns en diskussion om att införa avgifter). Och skärgårdstrafiken är ju hästlängder mycket dyrare än busstrafiken för landskapet.

Färjorna är ju skärgårdsbornas "buss", så jämförelsen är ju hållbar.

Som före detta Vårdöbo måste jag hålla med de som tycker att en bro mellan Prästö och Töftö verkar vettigt. Töftöfärjan är om jag inte är felunderrättad den mest trafikerade färjan som landskapet har. Att pendla med buss från Vårdö till staden är fullt tänkbart (jag har själv gjort det). Slipper man färjpasset blir pendlingstiden ännu kortare.

-----

För övrigt måste man ha missat något igår när den 180-åriga champagnen provsmakades. TV4:s vinexpert Bengt Frithiofsson konstaterade (enligt Nya Åland) att smaken var som "en vacker flicka i högklackat som hoppar på stäpper". Tänk att få smaka på en sådan (champagne)! :-)

Vilken välfärd är onödig?

2010-11-17T00:37:00.000-08:00

Gun Carlson (c) tog upp välfärden i dagens budgetdebatt i lagtinget. Om jag förstod poängen rätt, så var det att välfärden kostar för mycket för kommunerna och att välfärdssystemet blivit för utvecklat, vilket gör att folk inte tar "egna initiativ". Åtminstone fyllde Danne Sundman (ob) på med en kommentar som innebar något liknande.
Visst skall välfärdssystemet granskas. Det finns säkert "onödig" välfärd. Men vad det är som Gun Carlson tycker är onödigt fick jag inte klart för mig.

Socialdemokraterna har ett nyantaget välfärdsprogram: "Minst samma välfärd som i riket". Där pekar vi på bristerna i den åländska välfärdspolitiken: Att det saknas lagstiftning för att garantera att ålänningar har samma rättigheter som övriga finländare.

Det är mer angeläget att ålänningar når upp till samma standard på välfärd som i övriga landet (t ex vad gäller tandvård och vårdgaranti) än att diskutera hur man kan försämra välfärden så att kommunerna klarar av sina åtaganden. Och gör de inte det, så är det bara ytterligare ett bevis på att det behövs en kommunref....förlåt, samhällsreform var det ju det hette....

Särintresse eller allmänintresse

2010-11-16T11:25:00.000-08:00

Man känner igen sig i frågorna som de olika partierna tar upp i debatten om landskapsbudgeten. För hur mångte gången i ordningen pratar Fredrik Karlström om TV-licensen (som om den skulle vara så hemsk för folk, det är ju ett system som används i hela övriga norden)? För hur mångte gången skall vi höra om den åländska profileringen av polisen? Måste säga att detta känns som väldigt marginella frågor när man tänker på den totala landskapsbudgeten.
Socialdemokraterna följer upp besluten från höstens kongress om "minst samma välfärd" för ålänningar som för finländare i övrigt. En generell fråga som påverkar många, inte minst bristen på allmän tandvård.
S motionerar också om en förändring av näringsavdelningen (och det pratar i och för sig andra oppositionspartier om också). Och S har en del att komma med vad gäller miljöfrågorna.
I den svenska valrörelsen pratades det mycket om särintressen kontra allmänintressen. Där tycker jag att det viktigt att åländska (s) håller fanan högt: Visst kan man motionera i små frågor, men de stora linjerna måste handla om vilken politik man vill bedriva för att det skall gagna hela Åland så mycket som möjligt. Att vara emot TV-licensen och själv äga en kommersiell radiostation luktar, tyvärr Fredrik Karlström, särintresse. Att jobba för ålänningars rätt till social service med samma villkor som i riket är däremot av allmänintresse. Tycker jag.
För övrigt tackar jag Erik Schütten för snabb åtgärd vad gällde Nyans löjliga twittrande som överbelastade www.politik.ax. Kul att du läser min blogg, Erik!

Onödigt twittrande och förvillande ord

2010-11-15T08:08:00.001-08:00

Idag inleddes budgetdebatten i lagtinget och den har jag försökt följa med lite grann, trots att jag varit "indisponibel", d v s i sjuksängen.
Fastnade till exempel i replikerna efter Harry Janssons (c) inlägg, där han bestämt och tydligt beskrev hur mycket centern är EMOT sammanslagningar av kommunerna. Här är ju (s) och (fs) motpolerna. Obundna vet inte vad de vill och liberalerna, de pratar om att man skall kalla det "samhällsreform", kanske för att förvilla väljarna så att de inte skall tro att det handlar om en kommunreform.

Glädjande att Ulla-Britt Dahl (lib) gick upp och höll med om att allmän tandvård borde införas på Åland. Men, men....sedan var det nog för dyrt, trodde hon....Landskapsregeringen kom ju nyligen med en utredning om läget inom åländsk tandvård, med bra jämförelser med hur det är t ex i riket, men det som saknades var förstås kostnadskalkyler: Vad skulle det kosta att införa allmän tandvård, som i resten av landet? Hade utredaren från början fått veta att målsättningen är att införa allmän tandvård, så hade det ju varit det man hade velat veta. Med andra ord: Gör en ny utredning, där vi får svar!

För övrigt anser jag att www.politik.ax är ett väldigt bra initiativ, men: Varför, Erik Schütten, skall Nyans politwittrande vara med och ta upp plats på förstasidan? Hur skapar man intresse för politik med att skriva: "Roger Janssons (FS) slips är mörk" och "Ulla-Britt Dahl (Lib) envisas med att kalla Barbro Sundback (S) för ledamot Sundman". För mig är det bara ett brus av helt onödig information, som dessutom upptar nästan hela politik.ax-förstasidan under tiden debatten pågår.

Upp till bevis om stadsbussen i lagtinget

2010-11-11T20:29:00.000-08:00

Insändare 12.11.2010

Ett stort tack till majoriteten i stadsfullmäktige som i onsdags röstade emot införandet av avgifter för stadsbussen. Ni har uppenbarligen förstått värdet av att stadsbor väljer att resa kollektivt istället för med var sin bil och vilket miljöpolitiskt PR-värde det ger staden att vi erbjuder fri buss.

Glädjande är det också att (s) förslag om att staden skall begära ett ekonomiskt stöd av landskapet för trafiken röstades igenom enhälligt. Det är ju inte mer än rätt att landskapet stöder stadsbussen precis som görs när det gäller landsbygdstrafiken.

Socialdemokraterna lämnar nu in en finansmotion till lagtinget där vi kräver att den regionala rättvisan beaktas, så att stödet till kollektivtrafik i fortsättningen inte bara gäller linjetrafiken på landet och den avgiftsfria ”matartrafiken” som tillhandahålls av kommunerna på landet, men som till 80 % finansieras av landskapet.

Två regeringsledamöter sitter i stadsfullmäktige, Britt Lundberg (centern) och Katrin Sjögren (liberalerna). Sjögren är ju dessutom miljöminister och bör därmed arbeta för att stimulera ålänningarnas resande med kollektivtrafiken. Nu gäller de för dem att övertyga sina respektive lagtingsgrupper om att stadsborna inte skall förfördelas i den här frågan. Upp till bevis!

Landskapet borde stödja stadsbussen

2010-11-04T08:35:00.000-07:00

I debatten om stadens ekonomi tas återigen kostnaderna för stadsbussen upp som något man måste drar ned på.
FS, obundna och Mariehamns framtid aviserar t ex att staden med hjälp av avgifter skall få in 200.000 euro av bussresenärerna. Det pratas även i andra partier om att ”rationalisera” busstrafiken.

Sedan Mariehamn gick in för avgiftsfri buss har resandet med kollektivtrafiken ökat avsevärt. Medan det togs ut en avgift av passagerarna uppgick antalet resor med stadsbussarna till ca 100.000 per år. Därefter har antalet resor per år varit i genomsnitt ca 300.000, alltså tre gånger så många.

Som jämförelse kan nämnas att antalet resor på de regionala bussarna varit ungefär lika många, runt 300.000. Den trafiken beräknas kosta landskapet ca 1,5 miljon euro nästa år.

Men det riktigt intressanta är att det i landskapsregeringens budgetförslag för nästa år står att läsa om den s k ”matartrafik” som landsbygdskommunerna står för – alltså kommunal kollektivtrafik som tar passagerarna till de regionala bussarna: ”Inga avgifter ska tas för denna trafik med tanke på den fastställda maxtaxan för linjetrafiken”.

Blir då det här en stor utgift för dessa kommuner? Ånej, för till denna avgiftsfria kollektivtrafik finns ett anslag i landskapsbudgeten på 100.000 euro! Av de totala kostnaderna för den kommunala matartrafiken betalar kommunerna endast 20 % av kostnaderna.

Uppdraget för stadens politiker borde alltså bli: Kräv av landskapet att invånare i staden behandlas lika som invånare på landet. Begär att kostnaderna för stadens kollektivtrafik stöds av landskapet!

All uppmuntran att få fler att välja att åka kollektivt istället för att sitta i var sin bil är bra. Det är möjligt att landskapets stöd för den kommunala trafiken på landet är väl generöst, men det är troligen en förutsättning för att små kommuner skall kunna erbjuda t ex äldre utan bil att kunna ta sig fram.

Summa summarum betyder detta att kollektivtrafiken i Mariehamn blir förfördelad jämfört med motsvarande trafik på landet. Det råder ingen regional rättvisa – och det borde både landskapsregeringen och stadsfullmäktige ha i åtanke innan det sparas in på busstrafiken i staden.

Sång förstärker vårt bud(s)kap

2010-10-23T22:32:00.001-07:00

Vad vore väl livet utan sång?
Vissa är talare - andra är sångare - och vissa är både och.
Ålands socialdemokrater har en del riktigt skickliga talare (med Barbro Sundback i spetsen, igår på kongressen var hon verkligen i sitt "esse"). Här har vi ju emellertid konkurrens bland de andra partierna.
Men sångmässigt tror jag att vi saknar motstycke på Åland.
Vi värmde upp lite försiktigt på kongressdagen med både Internationalen och Ålänningens Sång, sedan fortsatte vi med iver på kvällens middag, med Bellman, Wiehe, Tove Jansson, Ewert Taube....
Vi har en sjungande ordförande, en sjungande f d ordförande, en sjungande gruppledare i stadsfullmäktige, en sjungande skolnämndsledamot, en sjungande partisekreterare och flera sjungande styrelsemedlemmar.

Visst var de politiska diskussionerna det som var mest i fokus under gårdagens kongressdag. Det var diskussioner om bl a hälsovården i skärgården, hur man uppmuntrar fler att skaffa barn, hur världsekonomin har drabbat landskapets ekonomi, varför ordet "vegetariskt" väcker sådana känslor, hur länge man skall jobba när man blir äldre och hur mycket man skall jobba när man studerar.

För mig (som ju också är gospelsångare och dirigent) är sången en kraftfull möjlighet att nå ut med budskap. För att nå fram med åsikten att vi kunde minska något på köttätandet föreslog jag den här gamla slagdängan:
"Jag är en vegetarian, jag käkar strå´n och bla´n och dill och astrakan,
gräslök och vitlök och banan, dessutom smackar jag persilja,
om en påse korinter, ner i magsäcken slinter, så blir jag pigg som en sprinter, som om jag käkat banan,
och är du tjocken och feten, så sätt igång med dieten, och släng ifrån dig kotleten, så blir du mager som geten!"

Vi måste ställa krav även på självstyrelsen

2010-10-19T23:38:00.000-07:00

En av socialdemokraternas valfrågor är att vi vill kämpa för att allmän tandvård införs på Åland. Reaktionen som vi får emot oss är att det blir för dyrt. Det anser t ex den sittande landskapsregeringen.

När landskapet ställer krav på staten att ålänningar skall ha samma rättigheter som övriga finländare, som exempel kan nämnas stödet för vindkraftssatsningar som nu är aktuellt, då frågar ingen ledarskribent eller ledande politiker ”hur skall staten finansiera det?”.

När landskapet kräver att ålänningar och andra svensktalande har språkliga rättigheter, att det är självklart att alla skall ha rätt att göra sig förstådda på svenska gentemot myndigheter och fackförbund – då hävdar alla åländska politiker med alla rätt att ålänningar skall ha samma service som alla andra medborgare i Finland. Ingen frågar ”hur skall staten finansiera det?”.

Men när vi på Åland har sämre sociala rättigheter, till exempel saknar rätt till allmän tandvård, då hummar landskapsregeringen och säger att vi har "brist på resurser" när vi uppenbarligen har sämre social service än i riket därför att lagstiftningen är bristfällig.

Vi betalar ju samma skatter som övriga i Finland, och så länge vi gör det, bör vi ha rätt till samma välfärd som övriga finländare.

Landskapet Åland ställer rättmätiga krav på staten om att ålänningar har rätt att behandlas lika. Men vi måste också ställa krav på självstyrelsen. Annars måste ju frågan ställas: Kostar själva självstyrelsen så mycket i administration att vi inte har råd att låta medborgarna få det minst lika bra här som i övriga landet? Landskapets politiker måste visa att de klarar av det Åland har behörighet att sköta själv.

Tandvård för alla - en rättvisefråga!

2010-10-17T11:39:00.000-07:00

insändare 7 oktober 2010

Vi socialdemokrater anser att rätten till välfärd skall vara generell, alltså gälla alla medborgare. Alla skall behandlas lika i välfärdssystemet. Därför är det synnerligen orättvist att skattebetalarna på Åland på många områden har sämre förmåner och rättigheter än medborgare i övriga Finland.

Ett tydligt exempel på när ålänningar har det sämre än i riket är att vi saknar rätt till allmän tandvård.

Denna rättighet tillförsäkras alla övriga finländare i en folkhälsolag som saknar motsvarighet på Åland. Enligt denna lag är kommunerna skyldiga att se till att det finns tandvård för alla. Detta gäller undersökningar och behandlingar av munsjukdomar samt förebyggande vård hos tandhygienister.

Grupper prioriteras

På Åland finns en begränsad offentlig tandvård som är tillgänglig för barn och ungdomar upp till 26 år och för medborgare i alla åldrar som behöver akutvård. Utöver det tas en del prioriterade grupper emot, som till exempel gravida, diabetiker, reumapatienter och personer med neurologiska sjukdomar. Det har också funnits en praxis att en del av de anställda inom Ålands hälso- och sjukvård haft tillgång till den offentliga tandvården, något som socialdemokraterna tidigare påpekat är en mycket märklig prioritering gentemot andra grupper i samhället, framför allt mot dem som måste välja bort dyra privattandläkarbesök helt enkelt för att de inte har råd.

Bristande resurser

Landskapsregeringens förklaring till att ÅHS inte erbjuder tandvård till alla, utan bara till prioriterade grupper, är att det råder resursbrist, att befolkningen har vuxit och att landskapet därför ”rationellt utnyttjar begränsade resurser”.

Socialdemokraterna anser att denna organisering av tandvården är diskriminerande och att den står i strid med principen om att alla ålänningar skall ha minst samma sociala förmåner som i riket. Här krävs lagstiftning för att garantera rätten till allmän tandvård. Att munsjukdomar bagatelliseras och att ÅHS prioriterat ned just denna del av den allmänna vården är oförsvarligt.

Vårt krav

Därför kräver vi att allmän tandvård införs på Åland, så att alla ålänningar oavsett ålder och boendeort får samma rätt till undersökningar, behandling och förebyggande vård som medborgarna i riket. Privat tandvård kan fortsätta att fungera som förut och komplettera den offentliga tandvården i och med att en del av kostnaderna för den privata vården ersätts via sjukförsäkringen.

Anders Hallbäck

Camilla Gunell

Henrik Löthman

Eva Ringwall

Barbro Sundback

Rolf Söderlund

Kalle Fogelström

Hillevi Ahlbeck

Carina Aaltonen

Martin Nilsson

Mia Hanström