Höjda tomtpriser missgynnar unga familjer

Imorgon ska stadsfullmäktige diskutera nya regler för tomtutgivnng och prissättning av stadens tomter. Här nedan finns insändaren jag skrev förra veckan. Du som vill kan också lyssna på radiodebatten mellan mig och Petri Carlsson (M).

Stadens politiker vill öka inflyttningen av unga familjer. Det har fullmäktige i alla fall givit som vägkost tidigare. Men nu är förslaget från majoriteten i stadsstyrelsen att tomtpriserna ska höjas och att fler tomter ska ut på auktion, något som kommer att missgynna just unga familjer.

Om förslaget godkänns höjs tomtpriserna eftersom man nu ska inberäkna ett finländskt fastighetsprisindex när priserna tas fram. Detta har inte funnits tidigare. När priserna på stadens tomter stiger kan också privata tomtägare ta ut ett högre pris. Hur kommer detta att öka intresset från unga familjer att flytta till Mariehamn? Det har vi socialdemokrater frågat oss och därför har vi röstat emot detta.

Vi har sedan långt tid tillbaka tyckt att staden haft en bra tomtförsäljningspolitik, framför allt för att motverka att man får segregerade områden. Det har varit mycket sympatiskt att man genom lottningsförfarande har avgjort alla tomtförsäljningar. Det har inneburit att folk med mycket pengar inte fått någon förtur till de bästa tomterna.

I förslaget till nya regler, som ska avgöras i fullmäktige inom kort, för man in en tydlig skrivning att det är de mest attraktiva tomterna, de som genererar högst försäljningspris, som ska auktioneras ut. Dessutom ska varannan ny tomt bli föremål för budgivning, istället för var fjärde som det har varit de senaste tio åren. Den här ändrade politiken strider enligt min mening mot den likabehandling vi vill ge intresserade inflyttade.

Fullmäktige har också efterlyst regler för att motarbeta spekulation. Under den tid när enbart lottning avgjorde vem som fick en tomt har vi socialdemokrater inte erfarit att detta lett till spekulation. Nu ser vi däremot en risk att tomter bebyggs för att sedan säljas vidare på en marknad där tomtpriserna har stigit.

Visst ger ett ökat antal auktioner möjlighet till något ökade inkomster till stadens kassa. Men det får som sagt flera andra negativa konsekvenser och gynnar särintressen och de mest förmögna. Detta är till nackdel för de unga barnfamiljer som vi vill att ska välja Mariehamn som bostadsort. Det finns en uppenbar risk att de väljer att bygga bo på någon attraktiv tomt i någon annan kommun - om fullmäktige klubbar de nya reglerna.

Intressanta könsperspektiv på miljöpolitiken

Vilka är det som protesterar när man ifrågasätter att bilismen ökar, när man vill begränsa köttproduktionen? Jo, framför allt män.

Detta blev lite av en aha-upplevelse för mig när jag lyssnade på ett seminarium på (S)-kongressen om feministiska perspektiv på miljöpolitiken. Det är ju t ex inte direkt kvinnorna i stadsfullmäktige som har argumenterat mest för att Mariehamn ska nedrusta kollektivtrafiken som man nu gör.

Män kör mycket mer bil än kvinnor, i Sverige är till exempel 3 av 4 bilar registrerade på män. I internationell och lokal politik talar man om att den som förorenar är den som ska betala (polluter pays). Hur betalar då de män som detta handlar om för sin livsstil?

Vissa undrar kanske varför Ålands socialdemokrater är det enda partiet på Åland som har jämställd representation i landskapspolitiken och i staden. Jag tror att svaret är att vi har en politik som tilltalar kvinnor. Majoriteten kvinnor prioriterar ett bra liv och en god välfärd, inte överkonsumtion och sifferexercis i alla beslut.

”Är det vettigt att ha som mål att vi arbetar så mycket som möjligt för att konsumera så mycket som möjligt?”. Frågan ställdes på seminariet (som för övrigt arrangerades av (S)-kvinnorna). Och vem styr det tänkandet? Mäktiga män inom näringslivet som har bra kontakt med mäktiga män inom politiken.

I det borgerliga Sverige minskar den offentliga konsumtionen, medan den privata ökar. Är det en politik som kvinnor vill ha? Sämre resurser finns för vård, skola och omsorg, som alla säger sig värna.

Och till den offentliga konsumtionen hör de gröna investeringar som måste göras. Mats Engström, journalist, civilingenjör och författare till rapporten ”Jobben i det gröna folkhemmet” skriver i den att marknaden för gröna jobb (inom t ex energi-, vatten-, biogas-, avfallsteknisk sektor) växer med 3-9 % varje år och sysselsätter 3-4 miljoner europeer redan idag. USA, Kina och Japan satsar kraftigt på förnyelsebar energi.

Men gröna investeringar som man gör nu kostar och Engström ställde frågan om Sverige verkligen har råd att inte göra miljösatsningar som skapar nya jobb för att man envist håller fast vid att man ska minska statsskulden och inte höja skatterna?

Till slut en intressant iakttagelse som en svensk skolpolitiker informerade om på mötet om det gröna folkhemmet: Den borgerliga regeringen har satsat 25 miljoner extra till bildning i entreprenörskap i skolan. Till lärande om hållbar utveckling tilldelades 50.000. Man får bara hoppas att ungdomarna blir gröna entreprenörer i framtiden....

Med framtiden i fokus

Det är framtiden som är i fokus för (S)-kongressen i Sverige. Partiet lanserar ett framtidskontrakt, den nya slogan är Framtidspartiet och det talas framtid i vart och vartannat tal.

När partisekreteraren Carin Jämtin just hade blivit omvald förklarade hon i sitt tal hur viktigt det är att föra en framåtsyftande politik och inte som nu ha en regering som blickar bakåt: kristdemokrater som pläderar för 50-talets familjepolitik, folkpartiet som driver skolpolitik från 70-talet och centern och moderaterna som talar för 30-talets lönesänkningspolitik.

Visst, i opposition ska man kritisera och peka på det som är fel. I Sverige är arbetslösheten på väg uppåt, skolresultaten på väg nedåt (och som Jämtin hoppades, en regering som är på väg ut).'

Men folk vill inte bara höra hur eländigt det är. De vill veta vad det finns för möjligheter, hur man ska vända utvecklingen i skol- och jobbpolitiken.

Att de svenska socialdemokraterna satsar hårt på att få unga aktiva är väldigt tydligt (och sympatiskt). (S) i Sverige har redan 10.000 medlemmar under 35 år (ungefär 10 procent av deras totala medlemsantal). Men på kongressen ska man besluta att 25 % av alla förtroendevalda ska vara under 35 efter nästan val. En tydligt framtidsmarkering och en rejäl utmaning.

Att de unga socialdemokraterna har inflytande var tydligt igår när partiledningen böjde sig för kravet från ungdomsförbundet på en ungdomsgaranti för arbetslösa unga som ska få ett jobb, studie- eller praktikplats inom 90 dagar. Något som för övrigt redan finns i Finland och som har diskuterats på Åland också.

Ett framtidsparti ska, som Jämtin uttryckte det, ”lyssna på dem med få gråa hår men med många ljusa idéer”. Enkelt och lysande :)

Om man ser samhället som en familj....

Att Stefan Löfven skulle använda ”familjen” som tema genom hela sitt tal på (S)-kongressen i Sverige var kanske lite oväntat, men väldigt bra för att beskriva (S) ideologi.

I en familj gör varje individ sitt, men man hjälper varandra. Alla behandlas (förhoppningsvis) lika oavsett kön. Har någon familjemedlem en svaghet blir det hela familjens svaghet, men familjemedlemmarnas styrka blir en gemensam styrka.Översätter man ”familjen” med samhället får man grunden för socialdemokratisk politik.

Annars började Löfven med att förklara att han självklart är feminist. Det är stöld att kvinnor får lägre löner, sa han, och berättade om en uträkning som visat att den genomsnittliga mindre inkomst som en kvinna har under ett arbetsliv motsvarar vad en bra villa kostar i Göteborg....Vad nämnde han då för åtgärder för ett mer jämställt samhälle? Jo, att begränsa visstidsanställningarna, få bort de ofrivilliga deltidsjobben, arbetsmiljöarbete. Och så att ställa krav på att män och kvinnor delar lika på att ta hand om barn när de är små.

Antifeminism, rasism och homofobi har rädslan gemensamt. En stor rädsla är att förlora sina privilegier, men hot och hat får inte kuva oss, sa Löfven. Nej, kampen mot diskriminering måste intensifieras. ”Det finns inte något mer patriotiskt än att kämpa för ett samhälle för alla oss med tusen olika bakgrunder”. Och igen: Vi i Sverige ska vara som EN familj. (Budskapet är förstås lika gångbart på Åland).

I klimatfrågan lanserade Löfven ett nytt begrepp: ”Hållbar frihet”. Det handlar om friheten att arbeta, resa och bo fritt, men inom planetens begränsningar. Även det här kan vi ansluta oss till på Åland. Även våra företag, inom transport, turism eller vad det nu månde vara måste ta marknadsandelar inom den gröna teknologi. Det skapar jobb och det skapar framtidstro hos unga.

Socialdemokraterna i Sverige har en stark jobbpolitik. Den kan också ses ur familjeperspektivet: En familj har ju inte råd med unga vuxna som inte har någon sysselsättning. I en familj behövs allas insats. Så är det med den stora familjen också, alltså vårt samhälle.

Det blev kanske lite högtravande det här, men det är en konst att formulera en ideologi på ett enkelt och begripligt sätt. Det lyckades Löfven med idag.

Vi ska akta oss för att privatisera välfärdstjänster

Hälsningar från Göteborg! Det är ingen tvekan om vad media vill ska bli den stora konfliktfrågan på svenska (S)-kongressen. Det handlar om vinster i välfärden.

Det handlar om friskolor som drivs av rikskapitalister och som bekostas av skattebetalare, likadant med privatiserad äldreomsorg. Och något som är aktuellt i nyhetsförmedlingen just nu: jobbcoachningsbolag som gör mångmiljonvinster och som får sina inkomster från statliga arbetsförmedlingen – men vars verksamhet är ytterst sparsmakad och kritiserad.

I gårdagens Aktuellt berättade arbetslösa deltagare i sån här jobbcoachning hur de fick ägna sig åt fotbad (!) och att virka vid sidan om mer eller mindre meningslösa studiebesök. De som ska jobba med att hjälpa de arbetslösa är outbildade och alldeles för få. Det här skapar inte sysselsättning annat än för några få i jobbcoachningsbolagen. Det är sådana här saker debatten om vinster i välfärden handlar om. Kommunernas (S)-politiker säger nästan samfällt ja till förslaget att ”förbjuda vinstuttag i företag som producerar välfärdstjänster”.

Men riktigt så enkelt är det nog inte. Vem startar företag om man inte får göra vinst? Den ”rävsax” de svenska socialdemokraterna har hamnat i är att den här utvecklingen har gått så rasande snabbt under de sex åren med borgerliga regeringen. 160.000 svenska ungdomar går i friskola, 40 procent av alla vårdcentraler är privatägda, 60.000 barn går i privata förskolor osv osv. 180.000 anställda jobbar i privat välfärdssektor. Det är definitivt många verksamheter som kan kastas omkull om det blir ett förbud mot vinster.

Det är därför partiledningen tänker pragmatiskt. (S)-ledningen talar om skärpta krav på personaltäthet, vinstbegränsning och ökad kontroll av t ex friskolor. Jag tror att det är en klok väg i det läge som är – det finns många föräldrar, skolungdomar och anhöriga till äldre vars omsorg måste tryggas.

Men ett aber blir den kontrollapparat som krävs när man ska skärpa tillsynen. Det var inte direkt imponerande att höra hur arbetsförmedlingens generaldirektör var totalt ovetande om vad jobbcoachingsbolaget egentligen sysslade med.

Hemma på Åland ska vi vara oerhört försiktiga med att släppa utvecklingen så här långt. Det har vi inte gjort. Vi har fungerande offentliga skolor, äldreomsorg som är tillgänglig för fattig och rik och bra kommunal barnomsorg. Sverige kan vi ha som skräckexempel innan vi lockas att privatisera välfärden.