fredag 25 januari 2013

Emmaus och eventuell kommunsammanslagning

Två stora frågor togs upp på stadsstyrelsens möte i torsdags:

Om vi börjar med Emmaus, så fanns det inget annat rimligt beslut att fatta än att godkänna den försäljning av ÅCA-huset som varit så omskriven.

Läste Nina Fellmans snyftiga krönika i Nya Åland igår och håller naturligtvis med om beskrivningen. Mina första minnen av ÅCA-huset var när jag som nybliven invånare i staden värvades till teatergruppen Mimers Brunn som spelade två rosade pjäser i huset: "Gustava Johansdotter" och "Bred dina vida vingar". Vi var ett alternativ till stora dominerande teaterföreningen och ville göra något nytt. Succé.

Kulturnatten: Folkligt och festligt. Och förstås återvinningsverksamheten, solidaritetsarbetet och arbetsplatserna för de som har svårt att få ett annat jobb. Men Emmaus försvinner inte. Entusiasmen verkar inte ha mattats.

Jag röstade för en förlängning av hyresavtalet och talade emot en försäljning av ÅCA-huset. Jag, Sara Kemetter, Folke Sjölund och Katrin Sjögren blev dock nedröstade. Resten har beskrivits väl i tidningarna. Moderaternas kompromissförslag som inte Emmaus var intresserade av och sen budgivningen.

Hoppas nu att Emmaus kan se framåt! Jag är övertygad om att deras verksamhet bara kommer att utvecklas ännu mer.

Det är synd att vi förlorar ett kulturhus. Men livet måste gå vidare ändå.

Och så fråga 2: Erica Sjöströms utmärkta förslag i stadsstyrelsen att Mariehamn inleder diskussioner med Jomala om en eventuell kommunsammanslagning :) Det där har jag väntat på. Mariehamn och Jomala är tätt sammanknutna kommuner redan och det är svårt att inte se samordningsvinster inom kultur, utbildning, tekniska sektorn, kollektivtrafiken, planering, sociala omsorgen....ja, i princip det mesta.

Hoppas att debatten blir konstruktiv och utvecklingsfrämjande. Kanske man hamnar utanför den kommande kommunstyrelsen, men det är smällar man får ta....

torsdag 24 januari 2013

Vad bottnar rädslan i?

Det är inte utan stolthet jag noterar att Ålandstidningen bildsatte sin ledare (21.1) om kampen mot främlingsfientlighet med ett foto från socialdemokraternas 1 maj-firande i fjol.

Då manifesterade vi vår samhörighet med den norska befolkningen och de politiskt engagerade ungdomar som stod offer för en ofattbar massaker - terrordådet på Utöya för drygt ett och ett halvt år sedan. Om gärningsmannen finns mycket att säga, huruvida han är psykiskt frisk eller inte tvistar de lärde om. Men att han påverkats kraftigt av debatten mot invandringen är ställt utom allt rimligt tvivel.

Motreaktionerna mot ledartexten i måndags är dock ett bevis på att frågan i allra högsta grad fortfarande är viktig att driva. Med anonym avsändaradress skriver signaturen ”Janne” att rädslan för främlingsfientlighet är mycket befogad eftersom ålänningen är lite rädd för andra, eftersom Saltvikare inte gillar Mariehamnare, eftersom man blir stämplad som rasist om man säger att ”ålänningar är bäst”....

Jag är naiv nog och tror att ”Janne” har fel, men har han rätt är det dags att debattera vad rädslan bottnar i. Jag hoppas i alla fall att denna extrema knutpatriotism snart är ett minne blott på det moderna Åland.

I vår partitidning ”Socialdemokraten” som utkom i höstas lyfte vi fram den skriande brist på arbetskraft som kommer att bli ett faktum när befolkningen åldras. En skev ålderspyramid måste man försöka motarbeta. Åland behöver inflyttade. Vi vill ha ett livskraftigt samhälle som utvecklas och mångkulturalismen har många berikande effekter, inte bara ekonomiska.

De invandrare, vid sidan om mig, som jag lärt känna under mina snart 20 år på Åland, har alla bidragit till det åländska samhället: Det är ett par från Litauen, tjejen jobbade på posten och hennes pojkvän var programmerare, det är en kenyan som jobbar med äldreomsorg, det är en ryss som hjälper mig på kontoret, det är iranier med egna företag. För att inte tala om alla välutbildade och arbetsamma finnar och svenskar.

Ledarskribenten Fredrik Rosenqvist slår huvudet på spiken: Det är ojämlikhet som skapar motsättningar, skillnaden mellan fattig och rik och på den som har arbete och den som är arbetslös. Det är där kampen ska föras, inte mot de människor som ”Janne” och Jack Sjölund är rädda för.

torsdag 17 januari 2013

Orosmoln trots nöjda medborgare

Några dagar in på det nya året fick vi resultatet av den medborgarundersökning som gjorts. Det är glädjande att stadsborna är mycket nöjda eller nöjda med det mesta.

Kulturen får allra högst betyg, alltså biblioteket och Medis. Det medborgarna vill att staden prioriterar högst framöver är skola och ungdomsaktiviteter, gator och trafik.

Om vi börjar med kulturen, så är det därför med viss oro jag kan konstatera att fullmäktige snart ska ta ställning till ett nytt förslag till bidragsregler för stadens föreningar, som skulle försämra bidragstilldelningen till våra kulturföreningar. Vi (S)-ledamöter i stadsstyrelsen var emot förslaget tillsammans med liberalerna.

När det gäller skolan/biblioteket så ledde majoritetens beslut i budgetbehandlingen till ett stort sparbeting för bildningsnämnden i budgeten för i år. (S) röstade emot. Och medborgarna vill alltså ha en satsning på skolan istället.

Att förbättra gator och trafiklösningar är bra och vi behöver en hållbar miljö, tycker folket. Jo, men att investera i detta är dyrt och ekonomin är stram. För mig är den rätta prioriteringen att bibehålla den fungerande kollektivtrafiken och gärna utveckla den samt att förbättra cykel- och gångvägar ännu mer. Målet är förstås att minska biltrafiken, för med minskad bilism får vi en trevligare miljö, bättre trafiksäkerhet och behovet av dyra lösningar för biltrafiken torde minska något. (Därmed inte sagt att det inte finns gator som behöver förbättras, i synnerhet Ålandsvägen).

Moderaternas ledamöter i stadsstyrelsen skriver i onsdagens tidningar att fullmäktige brukar vara ense om att ”rätta munnen efter matsäcken”. Men man kan behöva ha en större matsäck för att mätta alla munnar. Det är därför (S) har föreslagit en måttlig skattehöjning, utan att få gehör. Den ”effektivering” som nu ska ske drabbar kulturen, skolan, trafiken och miljön. Det går inte hand i hand med medborgarnas önskemål.

Det är glädjande att Mariehamnarna är nöjda med avfallshanteringen. Efter den infekterade debatt som pågått i alla år i denna fråga och det missnöje som fått så stor medial uppmärksamhet känns det bra att socialdemokraterna drivit linjen att det kommunala sophanteringsförbundet Ålands miljöservice ska få fortsätta förbättra sin verksamhet snarare än att läggas ner. Det finns saker som måste göras bättre, men betyget från stadsborna lovar gott.