Årets modeord är slakt

Slakten av välfärden fortsätter. Det är liberalerna som siktar in sig på slopandet av sjukdomskostnadsavdraget. (Helt väntat för övrigt). Slakt är ett hårt ord, det har jag kommenterat tidigare här på hallbackspojken.com. Retoriken är överdriven. I riket har t ex sjukdomskostnadsavdraget tagits bort för länge, länge sen. Däremot har man gjort en tandvårdsreform, för tandvård är något som kostar skjortan och som ålänningar kunnat dra av i beskattningen. I en värld där det finns hur mycket pengar som helst skulle man väl gärna bjuda på avdrag, eller varför inte lägre skatt, men så ser inte samhällsekonomin ut. Landskapsregeringen måste fatta impopulära beslut. Att ta bort en förmån som har funnits är naturligtvis impopulärt, men inte någon slakt. När Igge Holmberg talade om slakt i stadspolitiken så håller jag med honom på en punkt: Stadsbussen kommer att slaktas om inte (S) får gehör. Är det då välfärd med kollektivtrafik? Ja, det tycker jag. Intressant är att busstrafiken kostar ungefär så mycket som sjukdomskostnadsavdraget kommer att kosta Mariehamn om det får finnas kvar. Med liberal politik skulle infrastrukturdirektör Kai Söderlund få slita sitt hår ännu mer för att få budgeten att gå ihop.

Spara 600.000 till, stadsliberaler?

Nu omstartar debatten om regeringens omställningsbudget. Blir intressant att höra vad den spretiga oppositionen, Ålands framtid och liberalerna, har att säga. De lär bli nedröstade av regeringsmajoriteten. Intressantast blir förmodligen debatten om sjukdomskostnadsavdraget, ett unikt avdrag på Åland. Den liberala linjen här är svår att greppa. Man protesterar mot slopandet av avdraget, men vill inte kompensera kommunerna. Konsekvensen är att kommunernas skatteinkomster minskar, vilket leder till nedskärningar eller skattehöjningar. Ett slopande av avdraget kommer enligt beräkningarna ge kommunerna ett tillskott på 1,5 miljoner euro, något som är mycket betydelsefullt. Ta bara debatten i Mariehamn och tänk ut vilka problem vi skulle få med ett sparbeting på ytterligare 600.000 euro, att lägga till de 2,3 miljoner euro som majoriteten var för igår kväll. Vad skulle de oroliga liberaler, som redan nu är nervösa över nedskärningarna i bildningssektorn, göra då? Skattehöjning ligger nära till hands. Faktum är ju att skillnaden mellan avdrag och bidrag är hårfin. Problemet med sådana här generella avdrag är att de slår väldigt snett fördelningspolitiskt. Statistiken visar att högavlönade har tjänat mest på sjukdomskostnadsavdraget. Vår lösning är att skydda låginkomsttagare och sjuka med andra åtgärder. Det är landskapets ansvar och ska inte drabba kommunerna.

"Den socialdemokratiska mardrömmen"

Johan Ehn (M) uppmanade ikväll stadsfullmäktiges ledamöter att "vägra bli en del av den socialdemokratiska mardrömmen". Ehn menade att (S) inte skall sätta hårt mot hårt i stadspolitiken, d v s vara tydliga med vilka försämringar som väntar nu när fullmäktige specificerat budgetramarna för nästa år. (-2,3 miljoner euro). Han anklagade (S) för att vara konservativa medan (M) är för utveckling. Problemet är att staden "utvecklas" åt fel håll. Och ändå ska (S) tydligen inte sätta ner foten. Det ska vara konsensuspolitik, men samförståndet ska uppenbarligen gå ut på att (S) ska förstå att (M) har rätt. Någon utsträckt hand ifråga om budgetprognostiseringen för nästa år har vi inte sett röken av. "Det är inte ens fel att två träter" fick man lära sig redan som liten. Men här är det tydligen ett partis fel. Jag kan hålla med om en sak: retoriken kan bli övertydlig ibland. "Slakt" låter värre än "försämringar" och själv föredrar jag det senare ordet, som jag använde på det stadsstyrelsemöte där jag röstade emot nedskärningarna. Två andra uttalanden på fullmäktige etsar sig fast i minnet: Rauli Lehtinen (lib) som undrade "varför (S) inte ville kompromissa i stadsstyrelsen och komma halvvägs emot?". Skillnaden mellan (S) förslag och stadsdirektörens var 2,3 miljoner. Mellan (S) och (lib)s förslag var skillnaden ca 2 miljoner. Hälften av 2,3 miljoner är inte 300.000, käre Rauli. Och så var det Britt Lundberg (C) som sa: "Ingen som är anställd av Mariehamns stad kommer att bli av med sitt jobb". Hoppas nu att tjänstemännen och nämnderna kan trolla så att detta blir sant. Så att jag slipper drömma mardrömmar.

Jag är mycket nöjd :-)

Dags att jämföra mina listor med resultatet i Eurovision song contest. Så här såg min tippning ut: 1) Party For Everybody - Buranovskiye Babushki, Ryssland - blev 2:a 2) Euphoria, Loreen, Sverige - vann! 3) Stay, Tooji, Norge - kom sist! 4) La La Love, Iva Adamou, Cypern, 15:e plats 5) Love Me Back, Can Bonomo, Turkiet - kom 7:a 6) L´amore E´ Femmina, Nina Zili, Italien - kom 9:a 7) Nije Ljubav Stvar, Zeljko Joksimovic, Serbien - kom 3:a 8) Lautar, Pasha Parfeny, Moldavien, 11:e plats 9) Zaleilah, Mandinga, Rumänien, 13:e plats 10) Be My Guest, Gaitana, Ukraina, 16:e plats. Med andra ord, inte någon större utdelning.... Men sen hade jag ju en lista som visade hur jag ville att det skulle gå: Där prickade jag in Loreens vinst för Sverige och Zeljkos tredjeplats till Serbien. Så jag är mycket nöjd :-)

Så går det i Eurovision Song Contest

Eftersom jag ska vara med i radio idag och diskutera årets Eurovision song contest, ESC, så kände jag mig manad att göra en förväntad topplista: 1) Party For Everybody - Buranovskiye Babushki, Ryssland, 2) Euphoria, Loreen, Sverige, 3) Stay, Tooji, Norge, 4) La La Love, Iva Adamou, Cypern, 5) Love Me Back, Can Bonomo, Turkiet, 6) L´amore E´ Femmina, Nina Zili, Italien, 7) Nije Ljubav Stvar, Zeljko Joksimovic, Serbien, 8) Lautar, Pasha Parfeny, Moldavien, 9)Zaleilah, Mandinga, Rumänien, 10) Be My Guest, Gaitana, Ukraina. Det här är som jag tippar med hjärnan. Med hjärtat skulle det bli 1) Loreen, Sverige 2) Anggun, Frankrike, 3) Zeljko, Serbien, 4) Ott Lepland, Estland 5) Iva Adamou, Cypern Hoppas att hjärtat vinner över hjärnan!

Kreativitet och ansvar=försämrad service

Mariehamnsliberalen Folke Sjölund förespråkar ansvarstagande för staden. Hans partigrupp vill ”säkra den välfärd vi har idag”. Båda våra tidningar har på ett tydligt sätt beskrivit hur nedskärningarna i budgetramarna kommer att slå: Inbesparingarna kommer med största sannolikhet drabba Medis, kortare öppettider på biblioteket och på fritidsanläggningarna och inte minst kollektivtrafiken. Även skolan är i skottgluggen, även om ledande liberaler konstaterat att den inte borde få röras. I årets budget, som majoriteten hela tiden hänvisar till när besparingarna för nästa år ska motiveras, står följande: ”Att effektivera skiljer sig dramatiskt från att göra nedskärningar i verksamheterna”. För mig är det en gåta hur minskade lektioner på Medis, dramatiskt försämrad busstrafik och minskade öppettider på till exempel Mariebad, inte skulle vara en nedskärning. För mig är texten ovan, mot bakgrund av verkligheten, bara en tom fras. I förra veckan förklarade Centern, Obundna och Ålands framtid i Mariehamn att nedskärningarna inför nästa år handlar om ”kreativa lösningar”. Partiernas företrädare är väldigt tydliga på en punkt: Det spelar ingen roll om ekonomin kommer att gå bättre (som vi socialdemokrater tror) eller om stadsdirektörens dystra prognos visar sig stämma. Med andra ord kunde de ha skrivit: I Mariehamn har vi det för bra. Staden har för bra service, speciellt inom kultur- och fritidssektorn och inom den tekniska sektorn. Vi ska vara ansvarsfulla, skriver Sjölund. Jag vill vara med och ta ansvar för servicen och är emot dessa s k ”kreativa” försämringar. Därför röstade jag emot dem vid förra veckans stadsstyrelsemöte.

Om verklighetsförankring

Tillbaka till stadspolitiken, efter några inlägg om schlageryran i Europa. Lennart Isaksson (M) skriver idag om hur Mariehamn som Ålands "huvudstad" ska klara konkurrens med Jomala. Ja, inte tror jag att det är genom att bygga köpcentrum här också. Jomala har andra förutsättningar för köpcentrum och följer en modell som finns i snart sett varenda stad i Norden. Skillnaden mot hur det är på andra håll är att stormarknaderna utanför städerna ligger i samma kommun som städerna. Här går gränsen strax norr om Dalbo och väster om Svibyviken. Det är det som är det dumma. Om skatteintäktsberäkningarna inför nästa år skriver Isaksson: "Det går inför budgetdebatten också att göra en mer verklighetsförankrad prognos över skatteintäkterna"....vilket då kan tolkas som att den prognos som finns inte är verklighetsförankrad. Precis som (S) har hävdat. Det är inte lätt att följa logiken....

Loreen, du är bäst

Det gick, som vanligt, inte riktigt som jag hade tänkt i Eurovisionssemifinal 1 igår kväll, men tre av mina fem favoriter gick vidare. Finland och Schweiz klarade det inte och i Pernilla Karlssons fall berodde det på ett svagt live-framträdande, tyvärr. Nervositeten tog överhanden. De bidrag som överträffade mina förväntningar var i tur och ordning: Cypern, Island och Moldavien, tre länders sånger som fungerade väl på scen. Nå, huvudintrycket från den här showen blir följande: 1) Programledare med timing som i en sämre amatörteaterpjäs. 2) Bra ljud! Måste man skriva för det har inte alltid varit fallet. 3) Gina med G. Måste säga att jag tycker att både humorn och Sundsvallsdialekten är sköna. 4) Ryska tanter. Hör till storfavoriterna. 5) Österrike hade kanske den sämsta låten i Eurovision song contest genom tiderna. Vad har vi då att se fram emot imorgon kväll? Mina topp-fem-låtar imorgon är: Sverige, förstås. Loreen är en full fempoängare som artist och låten är uppbyggd på ett gångbart sätt. Det finns bättre låtar, men som helhet är hon min vinnare även på lördag. Hon får dock hård konkurrens av Ukraina, jo, jag är svag för trallvänliga fotbolls-EM-låtar och Gaitanas har den "svartaste" rösten i tävlingen (behöver jag tillägga att jag gillar det?). Vore tråkigt om ännu ett diktaturland vinner, så därför vill jag slå ett slag för en annan sångerska med pipa: Anggun från Frankrike, men förresten, hon är ju direktkvalificerad till final, så det hör inte till tipsen inför torsdagskvällen. Serbien skickar ännu en stark balkanballad och får finalpass av mig, likaså Donny Montell från Litauen. Sen tror jag nog att Norge får chansen på lördag, trots att Tooji sjunger ungefär lika halvrisigt som Eric Saade. Låten har nämligen årets bästa intro.

De fem bästa bidragen i kvällens semifinal

För dig som händelsevis inte känner till det, så har jag ett brinnande engagemang för Eurovision Song Contest. Det är alltså högtider som väntar ikväll, på torsdag kväll och förstås på lördag kväll. Förra året befann jag mig på en färja när finalen avgjordes, i år kommer jag att vara på utflykt med vår kör. Det är alltid så mycket som händer i maj (intensivaste månaden på året?). Men i år har jag i alla fall tagit mig tid att tippa tävlingen, vilket inte är det lättaste. Jag brukar ha fel ;-) Nå, i alla fall, enligt mitt tycke och smak borde följande låtar ha chans ikväll: Toppkvintetten är.... Schweiz, med en skön Billy Idol-rocklåt där refrängen fastnar OMGÅENDE, vilket ju är mått på något som slår. Island, med sitt svulstiga och dramatiska musikalnummer i 6/8-takt. Ryssland, med sina charmtroll till tanter, som dock inte vinner alls på det musikaliska och så Finland, för det vackra vemod som slår an hos mig (och förstås för den vackra finlandssvenskan). Outsider för mig blir Rumänien, som tydligen många gillar. Är inte så förtjust i denna mischmasch av pop-marsch-latino. Men dragspelet och säckpipan höjer det hela, språket är vackert och sångerskan är snygg ;-) De här fem länderna bör gå vidare ikväll, men jag kan samtidigt avslöja att tre av tävlingens fem bästa låtar finns i den andra semifinalen. Och en är direktkvalificerad till final. Så från kvällens program är det bara Schweiz som kommer att nå topp-5-placering. Om jag får bestämma.

Har vi det för bra i Mariehamn?

Så har jag varit med om att förlora en viktig omröstning för första gången i stadsstyrelsen. Visst, vi har röstat några andra gånger i vår, t ex om jävsregler och studentbostäder, men nu handlade det om större saker: Nedskärningar på 2,3 miljoner euro i budgetramarna för nästa år. I förra veckan förklarade Centern, Obundna och Ålands framtid i Mariehamn att nedskärningarna, som de ställer sig bakom, handlar om effektivisering och ”kreativa lösningar”. Partiernas företrädare är väldigt tydliga på en punkt: Det spelar ingen roll om ekonomin kommer att gå bättre (som vi socialdemokrater tror) eller om stadsdirektörens dystra prognos visar sig stämma. Med andra ord kunde de ha skrivit: I Mariehamn har vi det för bra. Staden har för bra service, speciellt inom kultur- och fritidssektorn och inom den tekniska sektorn. Det hade varit tydligare att säga vad det handlar om: försämringar. Det finns inga färdiga förslag på hur infrastrukturnämnden och bildningsnämnden skall lyckas spara ca 300.000 respektive ca 750.000 euro. Men visst har bildningsnämndens ordförande Christian Nordas (lib) rätt (i Ålandstidningen 15.5): Det kommer att bli ett ramaskri.

Det lönar sig att stärka föreningar

Hur sätter man upp mål för hur bra kultur- och idrottsutbud Mariehamn ska ha? Ja, det var en av många frågor som diskuterades igår eftermiddag när stadens politiker träffades. Det talas allt mer om tredje sektorns betydelse i samhället, men hur den ska stödjas och vad det får kosta är den springande punkten. Jag tog upp det faktum att många föreningar i Mariehamn står och faller med en eller ett fåtal eldsjälar. Det är svårt för många att få tid och ork att räcka till. Om tredje sektorn ska ges större "ansvar" för delar av samhällets service, så tycker jag att stöden ska gå till att stärka föreningarnas professionalitet. Med andra ord: stöd föreningar ekonomiskt så att de har råd att ha ledare. Det är klart att ideella föreningar till sin natur först och främst ska vara just ideella. Men det är ett tungt administrativt arbete att driva en förening. Samtidigt vet vi att föreningslivet har en stor betydelse för människors psykiska välbefinnande och hälsa. Det lönar sig därför att satsa pengar på kultur och idrott, en sektor som av många beskrivs som "tärande". Att tänka så är för kortsiktigt. Förresten: Mariehamn har enligt uppgift över 430 föreningar!!!! I söndags skrev jag på stiftelseurkunden för ännu än: En supporterklubb till IFK. Hoppas att föreningen kan få fart på publiken på matcherna! ("Vi har ingen vinnartradition, vi har stolthet, hjärta och passion....")

Toppchefer får kritik och det är en del av jobbet

Det råder intensiva diskussioner om budgetramarna i staden inför nästa år. Som (S) har påpekat borde de prognoser för hur mycket skatteintäkter som kommer att flyta in göras om. Att säga det innebär förstås att man samtidigt säger att stadens högsta tjänsteman inte gjort sitt jobb rätt. Det ska man inte göra, tycker Moderaternas och Liberalernas företrädare. Det är en hederskodex att inte ge sig på tjänstemän, tycker t ex Katrin Sjögren. Men det finns ju massor med exempel på när chefer på toppnivå får ta emot offentlig kritik, även från politiker. Politiker och tjänstemän kan ju vara oense. Läsare/lyssnare/skattebetalare vill veta vad politikerna anser om toppchefernas agerande. Ett aktuellt exempel var ju när Ålands radios VD gav tillstånd för sosse-TV, något som kritiserades ordentligt från liberalt håll. Hälso- och sjukvårdsdirektörens uttalanden i media har också varit föremål för debatt liksom landskapsregeringens förvaltningschefs förmåga att vara en bra chef och ändå jobba deltid. För att inte tala om MISE....en av liberalernas mest kända politiker har ju gått ut hårt i kritiken mot myndighetens sätt att arbeta. Jag förstår att det är obehagligt att ta hård kritik. Åsikterna i de här frågorna har gått kraftigt isär och de aktuella tjänstemännen har förstås fått stöd också från olika håll. Men att det kan blåsa kring högre tjänstemäns beslut och sätt att arbeta är en del av jobbet. Det är därför de har höga löner.

Tre vettiga partier

Jag ägnade söndagskvällen åt svensk partiledardebatt. Den var underhållande och klargörande. Det var förstås intressant att se hur nye S-ledaren Stefan Löfven skulle klara sig och ska jag vara ärlig så tycker jag att han behöver tala tydligare och med mer variation i replikerna. Men det politiska budskapet var ändå klart och det blev ändå väldigt uppenbart hur alternativet till den nuvarande regeringens politik ser ut på den rödgröna sidan. För där är ingen NÖJD med den skyhöga arbetslösheten, inte minst bland ungdomar. Som "amen i kyrkan" kommer de borgerliga partierna att försöka hitta splittring mellan S, V och Mp. Visst är partierna olika och de har ingen allians att marknadsföra för tillfället. Men för mig är det faktiskt positivt att det finns 3 vettiga partier i Sverige - det skapar en bredd på vänsterkanten. Här på Åland är ju Socialdemokraterna ensamt vänsterparti vilket ibland kan kännas aningen frustrerande.... Svenska Moderaternas nye partisekreterare gjorde inte någon lysande debut när han under pågående debatt hånade Stefan Löfven på twitter. Sådana barnsligheter straffar sig, hoppas jag. Visst har vi en del av den typen av hån i åländsk politik också, speciellt i anonyma sms i tidningarna, men det är förstås skillnad på folk och folk. En partisekreterare är partiets talesman och då skriver man inte att "det går så sakta för Löfven att man somnar".

Den ljusnande framtid är vår

Här ser du en bild på Sossekören från 1-majfirandet, en bild som pryder Nya Ålands ledarsida idag, där Nina Fellman konstaterar att de åländska socialdemokraterna just nu är på topp. Visst har det gått bra för oss, men nöjda är vi inte. Jag tror att vi kan nå högre toppar. Själv kommer jag att fortsätta använda allsången som politisk förmedling (nu när vi dessutom har fått arrangemang från S-kören vid Sveriges riksdag så höjer vi nivån ytterligare). Men det är klart - det räcker inte med allsång. I stadspolitiken ska vi fortsätta kämpa för att få stopp för nedskärningar i viktiga verksamheter. Vi ser ljust på stadens ekonomiska framtid och stämmer inte in någon negativ "kör" som trummar på med att det är kris. Effektiv serviceproduktion, javisst, men inte försämrad service. Det är och ska vara vårt klara budskap.