söndag 29 april 2012

Släpp 1 maj fri - från sura ledarskribenter!

I en (som vanligt) surmagad ledare påstår Ålandstidningens Benita Mattsson-Eklund att 1 maj-traditionen (alltså arbetarrörelsens firande) är på utdöende. Slutsatsen är, om jag förstått henne rätt, att vi skulle lägga ner hela evenemanget och sälla oss till dem som bara firar vårens ankomst under den här helgen. "Demonstrationerna krymper och de unga uteblir", skriver hon. Jag vet inte om hon har varit på det åländska 1 maj-firandet de senaste åren. Talarna och publiken har bestått av båda gamla och unga (jo, (S) har lyckats väl med föryngringen), DunderDans har förgyllt tillställningen med ungdomlig glädje och fart, ärtsoppan tar alltid slut (för tidigt....). 1 maj på Åland har inte alls tappat i popularitet. Det är det i särklass största politiska utomhusevenemanget på Åland varje år (och inomhus är det väl bara valvakan som lockar fler....?). Sedan några år tillbaka har vi också en sossekör som i år vill visa solidaritet med det norska folket och delta på vårt lilla sätt i manifestationen för mångfalden. Därför beslöt vi oss för att öva in den amerikanska folksången "The rainbow race" som vi hoppas att folk ska stämma in i imorgon. Det har jag informerat båda tidningarna om. Nya Åland publicerade hela texten i en "klipp-ut-ruta" för dig som vill delta i sången. Ålandstidningen skrev inte en rad, inte ens i evenemangskalendern.... Sällan har det varit så tydligt hur sossefientlig vår blåa tidning är. Men det är ju bra att det finns mångfald även medialt på vår holme ;-) PS - för dig som vill sjunga med imorgon på 1 maj: Se videoklippet från Oslo här (först sjungs sången på norska och sedan på engelska)

torsdag 19 april 2012

Gemensamt ansvar för soporna

Det har blivit aktuellt igen med sophanteringsfrågorna i Mariehamnspolitiken. Organisationen, med MISE, ÅPAB, Proans och Svinryggens deponi, är inte helt enkel att förstå sig på. Det har skapats ett komplext system som resultatat av en lång process för att skapa en vettig sophantering på Åland.

Först och främst måste man ställa sig frågan: Ska vi vara kvar i MISE? Tycker vi att det är bra att vi är med i ett kommunalt samarbete om sophanteringen? Jag anser att svaret är ja. Tanken med MISE är att skapa en gemensam renhållningsmyndighet.
Man kan hävda att det skulle bli billigare för Mariehamn att vara ensam om renhållningsansvaret. Varför inte gå ut ur MISE när vi kunde gå ut ur kommunförbundet?

För att svar på den frågan måste man först fundera på vad man tror om de åländska kommunerna i framtiden. Jag är övertygad om att kommunerna nödvändigtvis kommer att behöva slås samman, att vi måste samarbeta mer inom sådana här frågor som är gränsöverskridande.

Det kan säkert stämma att Mariehamn nu får bära kostnader för de andra kommunerna i det här samarbetet, men det kan det vara värt ur miljömässig synvinkel om man ser till hela Åland.

MISE-kunderna är överlag nöjda. Det finns absolut förbättringar som kan göras, taxorna kanske kan sänkas och avgiftssystemen kan säkert göras mer rättvisa.

Så har vi dotterbolaget Ålands Problemavfall. ÅPAB går numera med vinst och har byggt upp moderna lösningar för att ta hand om en mängd olika sorters problemavfall med modern teknik. ÅPAB ägs alltså av kommunerna via MISE och av en del andra kommuner än MISE-kommuner. Enligt ÅPABs vd Fredrik Karlsson behövs bolaget för att hålla konkurrensen och priserna nere i förhållande till den privata entreprenören.

Frågan är om ÅPAB ska skiljas från MISE eller till och med säljas eller läggas ner. Det är en fråga för MISE, men som största medlemskommun har vi förstås inflytande. Det avgörande för mig i den frågan är kundernas (alltså hushållens) behov och kostnader. Är det billigare för oss som kunder att behålla det samhällsägda bolaget för att förhindra ett privat monopol, så är det inte svårt för mig att förespråka att ÅPAB ska få bli kvar och utvecklas ännu mer.

onsdag 4 april 2012

Jämnstarka partier som vill framåt

Regeringen Gunell, den första landskapsregeringen ledd av en socialdemokrat, har kommit med en omställningsbudget. Fyra partiers olika viljor har jämkats samman. Man skulle kunna tro att det skulle vara näst in till omöjligt att komma framåt med så olika syn på saker och ting, men så är uppenbarligen inte fallet. Jag tror att valresultatet istället bäddade för en konstruktiv framtid: När inget parti är för dominerande är alla deltagande regeringspartier beredda på att man måste ge och ta.

På valdagen skrev liberalen Olof Erland: ”För nästa regering gäller: “tillsammans” med minst 18 mandat, omedelbar beredning av samhällsreformer och trafiklösningar, en mycket mera fokuserad närings- och utbildningspolitik, konkreta, realistiska steg för miljöutveckling, lag om skattefinansierad public-servicemedia, samlad sjöfartsutbildning, fortsatt stark social- och välfärdspolitik….”

För mig är samhällsservicereformen den avgörande faktorn i hela politiken. Det är runt den allt de andra frågorna ”snurrar”. Vi vet att näringslivet vill ha starka kommuner (eller kanske snarare en stark kommun), så näringspolitiken gynnas av en sådan utveckling. Trafikfrågorna i skärgården är sannerligen en välfärds- och överlevnadsfråga för alla skärgårdsbor – också i detta fall är det a och o med reformen. Stark social- och välfärdspolitik? Ja, för att det skall bli verklighet krävs....just det, starka kommuner som har muskler nog att ta hand om vården och omsorgen.

Och så har vi demokratiaspekten, som är mycket viktig: Med svaga primärkommuner och snåriga modeller med kommunförbund och bolagiseringar blir det komplicerat för medborgarna att kunna påverka. Man vet inte vem som bestämmer och hur det går till. Detta leder till demokratibrist och tjänstemannastyre.

De som jobbar med samhällsservicereformen lär enligt vad jag hört arbeta med liv och lust med denna stora förändring. Det ska bli oerhört intressant att se vilka modeller de kommer fram till. För förändringen kommer att påverka varenda ålänning, mer eller mindre.