Den politiska debatten har gått het kring mycket i Mariehamn just nu: Hur mycket man egentligen behöver spara och sälja ut och vad man ska prioritera. Från borgerligt håll talas om "uppslitande debatter" och "fulspel" när socialdemokraterna vill skapa opinion eller ifrågasätter "sanningar" om hur det ska vara.
Rekommenderar att du läser Karl-Johan Fogelströms insändare om hur stadens ekonomi ser ut. Det går bra för vårt samhälle nu!
Den konsekventa politik (s) för är att servicenivån inte ska försämras, att lånebördan inte ska öka och att budgeten ska visa ett överskott.
I nästa vecka presenteras landskapsregeringens omställningsbudget. Även där handlar det om att ha stabil ekonomi och samtidigt lösa problem för framtiden. Det kommer att kräva förändringar, men konjunkturen talar för oss just nu. Det är i godare tider man ska göra strukturomvandlingar, så att man inte sitter på pottkanten när det kommer ekonomiska kriser.
Anders Hallbäck, musiker, gospel- och badfantast
fredag 30 mars 2012
måndag 26 mars 2012
Helt rätt att stödja Emmaus
Emmaus framtid och förslaget om att sälja ÅCA-huset är en het fråga i den åländska debatten just nu.
Igår var jag med på ett studiebesök och blev imponerad av den omfattande sociala verksamhet som föreningen bedriver. Det finns 14 anställda bara på Köpmansgatan och ett hundratal frivilliga som arbetar med återvinningsarbete och solidariskt internationellt arbete.
Nu är ÅCA-huset föremål för utredning om försäljning. Emmaus vill köpa huset men har inte råd att göra det till marknadsvärde utan har lagt ett bud på 400.000 euro. Att som i Rundradions nyhetsinslag i TV säga att "den lösningen inte verkar vara aktuell" är att gå händelserna i förväg och bara lyssna till stadsstyrelsens ordförande, Petri Carlsson (M), som säger att fastigheten är väldigt attraktiv och viktig för utvecklingen av centrum.
I ett sms i dagens Ålandstidning ifrågasätts att Emmaus skulle få köpa huset till ett rabatterat pris, eftersom detta i princip skulle vara att ge föreningen ett stort bidrag.
Jag tycker att det är rätt av staden att stödja på detta sätt eftersom Emmaus ger så mycket tillbaka till samhället. 14 personer sysselsätts och många av dem i form av s k stödarbete. Återvinningsarbetet sparar pengar och miljö. Det internationella arbetet ger människor i fattigare länder en chans att få det bättre.
En jämförelse när det gäller samhällsstöd. 2004, när IFK just gått upp i finska fotbollsligan, beviljade landskapsregeringen Mariehamns stad ett stöd på 1,6 miljoner euro för en utbyggnad av Idrottsparken. Stödet var "angeläget för att nå positiva samhällseffekter", stod det i beslutet. För stadens del innebar upprustningen bara första året (2005) en utgift på 250.000 euro.
Även här kan man alltså tala om en samhällsnytta och attraktivitet. Jag tror på nyttan av idrott och är mycket nöjd med WHA och glad över IFKs framgångar genom åren. I jämförelse tycker jag dock att ett samhällsstöd till Emmaus i denna kritiska situation är minst lika motiverat.
Igår var jag med på ett studiebesök och blev imponerad av den omfattande sociala verksamhet som föreningen bedriver. Det finns 14 anställda bara på Köpmansgatan och ett hundratal frivilliga som arbetar med återvinningsarbete och solidariskt internationellt arbete.
Nu är ÅCA-huset föremål för utredning om försäljning. Emmaus vill köpa huset men har inte råd att göra det till marknadsvärde utan har lagt ett bud på 400.000 euro. Att som i Rundradions nyhetsinslag i TV säga att "den lösningen inte verkar vara aktuell" är att gå händelserna i förväg och bara lyssna till stadsstyrelsens ordförande, Petri Carlsson (M), som säger att fastigheten är väldigt attraktiv och viktig för utvecklingen av centrum.
I ett sms i dagens Ålandstidning ifrågasätts att Emmaus skulle få köpa huset till ett rabatterat pris, eftersom detta i princip skulle vara att ge föreningen ett stort bidrag.
Jag tycker att det är rätt av staden att stödja på detta sätt eftersom Emmaus ger så mycket tillbaka till samhället. 14 personer sysselsätts och många av dem i form av s k stödarbete. Återvinningsarbetet sparar pengar och miljö. Det internationella arbetet ger människor i fattigare länder en chans att få det bättre.
En jämförelse när det gäller samhällsstöd. 2004, när IFK just gått upp i finska fotbollsligan, beviljade landskapsregeringen Mariehamns stad ett stöd på 1,6 miljoner euro för en utbyggnad av Idrottsparken. Stödet var "angeläget för att nå positiva samhällseffekter", stod det i beslutet. För stadens del innebar upprustningen bara första året (2005) en utgift på 250.000 euro.
Även här kan man alltså tala om en samhällsnytta och attraktivitet. Jag tror på nyttan av idrott och är mycket nöjd med WHA och glad över IFKs framgångar genom åren. I jämförelse tycker jag dock att ett samhällsstöd till Emmaus i denna kritiska situation är minst lika motiverat.
tisdag 20 mars 2012
Stora och små självstyrelsefrågor
Lagtingsdebatterna handlar om stort och smått. Igår var det debatt om vilken tidszon Åland borde höra till. Personligen är jag inte negativ till svensk tid på Åland och i Finland. Jag hör till den skara småbarnsföräldrar som vill att barnprogrammen skall sluta i rimlig tid (men med dagens enorma utbud får man ändå sätta stopp på annat sätt - så det räcker inte att bara byta till svensk tid).
Annars har självstyrelsepolitiska symbolfrågor varit uppe till debatt i våra tidningar. Vår (S)-ordförande, lantrådet Camilla Gunell, var tydlig i dagens Ålandstidning: Åland heter Åland i vårt enspråkigt svenska landskap, men vi ska betjäna turister på flera språk. Drar mig till minnes en debatt om huruvida det skulle få stå välkommen på finska på en skylt i Eckeröhallen när den var ny. Det tycker jag är rimligt. Precis som att det står Welcome för våra engelskspråkiga gäster.
Självstyrelsepolitik var annars tema för socialdemokraternas möten under helgen. Då diskuterades tunga juridiska frågor om reformeringen av självstyrelselagstiftningen, något som inte är lika enkelt att sätta sig in i som namn på kartor. Däremot är arbetet med självstyrelsens framtid ack så viktigt för att Åland ska utvecklas. Här kan du läsa mer om vad jag har skrivit om helgens möten om ramlagen och kommunreformer.
Annars har självstyrelsepolitiska symbolfrågor varit uppe till debatt i våra tidningar. Vår (S)-ordförande, lantrådet Camilla Gunell, var tydlig i dagens Ålandstidning: Åland heter Åland i vårt enspråkigt svenska landskap, men vi ska betjäna turister på flera språk. Drar mig till minnes en debatt om huruvida det skulle få stå välkommen på finska på en skylt i Eckeröhallen när den var ny. Det tycker jag är rimligt. Precis som att det står Welcome för våra engelskspråkiga gäster.
Självstyrelsepolitik var annars tema för socialdemokraternas möten under helgen. Då diskuterades tunga juridiska frågor om reformeringen av självstyrelselagstiftningen, något som inte är lika enkelt att sätta sig in i som namn på kartor. Däremot är arbetet med självstyrelsens framtid ack så viktigt för att Åland ska utvecklas. Här kan du läsa mer om vad jag har skrivit om helgens möten om ramlagen och kommunreformer.
måndag 12 mars 2012
Leva på en halv lön?
Sedan ett par år tillbaka har jag rehabiliterat efter att ha drabbats av flera sjukdomar. Sakta men säkert har jag kunnat återvända till arbetslivet och succesivt ökat antalet arbetstimmar. Idag bedömer läkaren att jag är arbetsförmögen till 60 %.
Här i Finland blir jag bedömd varje halvår och sedan skickas läkarintyget för granskning till s k försäkringsläkare, som i mitt fall konstaterat att läkarens bedömning rimmar med verkligheten. För den del jag är arbetsoförmögen får jag ett rehabiliteringsstöd, som i pengar motsvarar sjukpension. Tanken med rehabilitering är ju att man ska kunna bli helt frisk igen, så själva termen "rehabiliteringsstöd" är klart mer positiv.
Men nu till saken: Eftersom jag har jobbat en del i Sverige prövas mitt ärende också av Försäkringskassan. I Sverige har som bekant sjukförsäkringen försämrats rejält. För varje nytt läkarintyg får jag samma nekande svar: Min arbetsoförmåga måste prövas mot hela arbetsmarknaden och detta gäller alla som har minst 1/4 nedsatt arbetsförmåga.
SVTs Aktuellt sände nyligen ett reportage om en kvinna vars Parkinson-sjukdom förvärrats de senaste åren. Hennes läkare bedömde att hon klarar av att jobba halvtid (som fritidspedagog). Men någon sjukersättning får hon inte. Även hennes oförmåga att jobba mer ska prövas mot hela arbetsmarknaden. I intervjun berättade hon om hur trött hon blivit av sjukdomen och att hon stupar i säng efter arbetsdagarna. Med sviterna efter min borreliasjukdom som ledde till utmattning känner jag väl igen den otroliga trötthet som kvinnan berättade om. I hennes fall är det säkert så att medicinerna också tröttar.
Frågorna man ställer sig är: Ska en utbildad fritidspedagog tvingas söka ett annat jobb för att hon blivit sjuk? Nej, anser jag.
Har inte Sverige råd längre att se till att sjuka har det drägligt? Jo, anser jag. Ska folk förväntas klara av att leva på en halv lön (....och en fritidspedagog tjänar ju knappast jättemycket....)? Nej.
Varför har Sverige ett så mycket sämre skydd för sina medborgare än Finland?
Här i Finland blir jag bedömd varje halvår och sedan skickas läkarintyget för granskning till s k försäkringsläkare, som i mitt fall konstaterat att läkarens bedömning rimmar med verkligheten. För den del jag är arbetsoförmögen får jag ett rehabiliteringsstöd, som i pengar motsvarar sjukpension. Tanken med rehabilitering är ju att man ska kunna bli helt frisk igen, så själva termen "rehabiliteringsstöd" är klart mer positiv.
Men nu till saken: Eftersom jag har jobbat en del i Sverige prövas mitt ärende också av Försäkringskassan. I Sverige har som bekant sjukförsäkringen försämrats rejält. För varje nytt läkarintyg får jag samma nekande svar: Min arbetsoförmåga måste prövas mot hela arbetsmarknaden och detta gäller alla som har minst 1/4 nedsatt arbetsförmåga.
SVTs Aktuellt sände nyligen ett reportage om en kvinna vars Parkinson-sjukdom förvärrats de senaste åren. Hennes läkare bedömde att hon klarar av att jobba halvtid (som fritidspedagog). Men någon sjukersättning får hon inte. Även hennes oförmåga att jobba mer ska prövas mot hela arbetsmarknaden. I intervjun berättade hon om hur trött hon blivit av sjukdomen och att hon stupar i säng efter arbetsdagarna. Med sviterna efter min borreliasjukdom som ledde till utmattning känner jag väl igen den otroliga trötthet som kvinnan berättade om. I hennes fall är det säkert så att medicinerna också tröttar.
Frågorna man ställer sig är: Ska en utbildad fritidspedagog tvingas söka ett annat jobb för att hon blivit sjuk? Nej, anser jag.
Har inte Sverige råd längre att se till att sjuka har det drägligt? Jo, anser jag. Ska folk förväntas klara av att leva på en halv lön (....och en fritidspedagog tjänar ju knappast jättemycket....)? Nej.
Varför har Sverige ett så mycket sämre skydd för sina medborgare än Finland?
torsdag 8 mars 2012
Hur gör Ålandstidningen på våffeldagen?
Till skillnad från mig skickade Igge Holmberg in en insändare igår med samma tema som jag skrev om igår: Att Ålandstidningen så flagrant "missade" internationella kvinnodagen igår. Och att det istället var tvärtom mot förväntat - att männen dominerade kraftigt i nyhetsväg.
Ledarskribenten och kulturredaktören Benita Mattsson-Eklund svarar att tidningen inte måste ägna sig åt kampanjjournalistik och jämför med att man t ex inte måste skriva om arbetarrörelsen på 1 maj (vilket jag också tycker att skulle vara oerhört konstigt om man inte gör).
Hon har en viss poäng i att journalistiken ska vara oberoende, men talar emot sin egen tidning. Nog skrivs det om jul vid jul, kärlek på alla hjärtans dag och sill och midsommarstänger på midsommar. Men det är ju harmlösa ämnen med möjlighet till kommersiell vinning på temabilagor.
Vad vinner tidningen på att skriva om feminism och kvinnofrågor? Eller om arbetarrörelsens kamp genom tiderna? Ja, inte så mycket pengar kanske. Men journalistik handlar om att beskriva samhället ur alla aspekter och belysa samhällsproblem.
Ser fram emot morgondagens tema om jämställdhet i Ålandstidningen. Tydligen tycker inte alla på tidningen som Mattsson-Eklund (varför skulle man annars ha detta tema två dagar efter internationella kvinnodagen?).
Och snart kommer det nya dagar att uppmärksamma. Ska bli intressant att se vad tidningen har för policy på våffeldagen ;-)
Ledarskribenten och kulturredaktören Benita Mattsson-Eklund svarar att tidningen inte måste ägna sig åt kampanjjournalistik och jämför med att man t ex inte måste skriva om arbetarrörelsen på 1 maj (vilket jag också tycker att skulle vara oerhört konstigt om man inte gör).
Hon har en viss poäng i att journalistiken ska vara oberoende, men talar emot sin egen tidning. Nog skrivs det om jul vid jul, kärlek på alla hjärtans dag och sill och midsommarstänger på midsommar. Men det är ju harmlösa ämnen med möjlighet till kommersiell vinning på temabilagor.
Vad vinner tidningen på att skriva om feminism och kvinnofrågor? Eller om arbetarrörelsens kamp genom tiderna? Ja, inte så mycket pengar kanske. Men journalistik handlar om att beskriva samhället ur alla aspekter och belysa samhällsproblem.
Ser fram emot morgondagens tema om jämställdhet i Ålandstidningen. Tydligen tycker inte alla på tidningen som Mattsson-Eklund (varför skulle man annars ha detta tema två dagar efter internationella kvinnodagen?).
Och snart kommer det nya dagar att uppmärksamma. Ska bli intressant att se vad tidningen har för policy på våffeldagen ;-)
På med könsglasögonen, Ålandstidningen!
Det var ett tag sedan jag tänkte på det, hur män och kvinnor lyfts fram på nyhetssidorna i tidningarna. Men idag var det så uppenbart att det inte går att bli att reagera.
Det är internationella kvinnodagen. På Ålandstidningens förstasida hittar vi 5 män på bild men bara 1 kvinna (och därtill 3 bilder på lodjur). Inte ett ord på sidan 1 om vad som firas 8 mars. Ledartexten handlar om IFKs herrlag och dess ekonomiska bekymmer. På nyhetssidorna 4-6 hittar vi 7 män, 3 lodjur och 1 kvinna på bild (grattis Barbro Sundback, du nådde över nyhetströskeln)!
Som den man jag nu är så bläddrar jag förbi familjesidorna (som dagen till ära porträtterar en man och hans grävmaskin) för att nå sportsidorna....nä, tyvärr ingen kvinna på bild där heller.
Man kan förstås invända att man följer nyhetsflödet och dessutom har tidningen lovat att ha jämställdhetstema i lördagens tidning. Kultursidorna är också ett undantag. Men ändå, det här är för dåligt.
Nya Åland har inte helt överraskande tänkt mer inför dagens tidning: Toppnyheten är en genomgång av statistik om kvinnor och män på Åland. På förstasidan finns bara kvinnor på bild, 7 st. Totalt i hela tidningen är det ungefär jämnt fördelat, bara på sportsidorna dominerar männen (vilket ju har en naturlig förklaring i att IFK spelade en intressant ligacupmatch igår kväll). Och ledaren handlar naturligt nog om jämställdhet.
Som pappa till fyra flickor måste jag hålla med ledarskribenten Nina Fellman: På med könsglasögonen! I det här fallet riktas uppmaningen till Ålandstidningens redaktion.
Det är internationella kvinnodagen. På Ålandstidningens förstasida hittar vi 5 män på bild men bara 1 kvinna (och därtill 3 bilder på lodjur). Inte ett ord på sidan 1 om vad som firas 8 mars. Ledartexten handlar om IFKs herrlag och dess ekonomiska bekymmer. På nyhetssidorna 4-6 hittar vi 7 män, 3 lodjur och 1 kvinna på bild (grattis Barbro Sundback, du nådde över nyhetströskeln)!
Som den man jag nu är så bläddrar jag förbi familjesidorna (som dagen till ära porträtterar en man och hans grävmaskin) för att nå sportsidorna....nä, tyvärr ingen kvinna på bild där heller.
Man kan förstås invända att man följer nyhetsflödet och dessutom har tidningen lovat att ha jämställdhetstema i lördagens tidning. Kultursidorna är också ett undantag. Men ändå, det här är för dåligt.
Nya Åland har inte helt överraskande tänkt mer inför dagens tidning: Toppnyheten är en genomgång av statistik om kvinnor och män på Åland. På förstasidan finns bara kvinnor på bild, 7 st. Totalt i hela tidningen är det ungefär jämnt fördelat, bara på sportsidorna dominerar männen (vilket ju har en naturlig förklaring i att IFK spelade en intressant ligacupmatch igår kväll). Och ledaren handlar naturligt nog om jämställdhet.
Som pappa till fyra flickor måste jag hålla med ledarskribenten Nina Fellman: På med könsglasögonen! I det här fallet riktas uppmaningen till Ålandstidningens redaktion.
tisdag 6 mars 2012
Grön tillväxt är framtiden
Det är glädjande att lantrådet Camilla Gunell lyfte fram hållbar tillväxt så tydligt igår när EU-prioriteringar diskuterades i lagtinget.
Tidningen Miljö & Utveckling skriver om hur detta diskuteras internationellt. Den brittiske professorn i hållbar utveckling, Tim Jackson, konstaterar att det inte finns något naturligt system som kan växa i alla evighet utan att kollapsa.
Många är överens om att BNP är ett förlegat mått på välstånd. Det visar bara hur pengar snurrar runt i systemet och inte på livskvalitet.
I det tillväxtråd som landskapsregeringen ska tillsätta är det viktigt att miljöfrågorna blir beaktade, så att vi stödjer rätt sorts tillväxt, som inte skadar förutsättningarna för livskvalitet i framtiden. Det kan låta som "miljöflum", men jag är övertygad om att grön tillväxt kan vara minst lika ekonomiskt framgångsrik som övrig tillväxt.
Det ska bli spännande att följa vad tillväxtrådet gör.
Tidningen Miljö & Utveckling skriver om hur detta diskuteras internationellt. Den brittiske professorn i hållbar utveckling, Tim Jackson, konstaterar att det inte finns något naturligt system som kan växa i alla evighet utan att kollapsa.
Många är överens om att BNP är ett förlegat mått på välstånd. Det visar bara hur pengar snurrar runt i systemet och inte på livskvalitet.
I det tillväxtråd som landskapsregeringen ska tillsätta är det viktigt att miljöfrågorna blir beaktade, så att vi stödjer rätt sorts tillväxt, som inte skadar förutsättningarna för livskvalitet i framtiden. Det kan låta som "miljöflum", men jag är övertygad om att grön tillväxt kan vara minst lika ekonomiskt framgångsrik som övrig tillväxt.
Det ska bli spännande att följa vad tillväxtrådet gör.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)