Hej, John! Tack för dina synpunkter.
(försökte svara på din kommentar direkt under förrförra inlägget, men det vill inte fungera, så därför blir det ett nytt inlägg istället).
Först och främst: Gratis och allmän tandvård är inte samma sak. Jag har aldrig sagt eller förespråkat att vi skall erbjuda gratis tandvård.
Grundavgiften per besök för kommunal tandvård på hälsovårdscentral i resten av Finland är
- högst 7,50 euro när vården ges av en munhygienist
- högst 9,60 euro när vården ges av en tandläkare
- högst 13,90 euro när vården ges av en specialisttandläkare
Utöver grundavgiften debiteras separata avgifter får behandlingar och undersökningar. Avgifterna varierar mellan 6,20 euro (till exempel grundundersökning av tänder) till över 100 euro (proteser).
Jag förespråkar en tandvårdstaxa som motsvarar den i Finland, eftersom jag anser att det är orättvist att vi skattebetalare på Åland får så mycket sämre service än på fastlandet. Det är det som vi i (S) kallar "minst samma välfärd som i riket".
Det fiffiga med skatter är att de som har mycket pengar hjälper till mer än de som är fattiga. När var och en betalar vad sådana här välfärdstjänster kostar blir det väldigt ojämlikt i samhället. Men det är mycket inom den gemensamma sektorn, som kunde göras annorlunda. Läs här nedan (i mitt nya inlägg, vad jag hellre prioriterar bort).
Anders Hallbäck, musiker, gospel- och badfantast
onsdag 31 augusti 2011
tisdag 30 augusti 2011
Tandvård hör till välfärden
”Visste du att man kan bli dement om man inte sköter sina tänder?”. Det undrade min dotter en dag när hon kom hem från skolan.
Jag ska inte säga att jag visste mer än att tandhälsan kan påverka övriga sjukdomar. Men när jag sen läser Sveriges största tandvårdstidning, Dentalmagazinet, får jag veta att förlorade tänder, enligt japansk forskning, kan leda till förändringar i nerver och hjärna och därmed orsaka bl a demens.
Wille Valve (M) anser inte att tandvård hör till den generella välfärden.
Visst kommer en tandvårdsreform att kosta pengar, men hur mycket har inte nuvarande landskapsregering velat utreda. I en sådan utredning borde också framgå hur förebyggande tandvård kan löna sig i form av mindre vårdinsatser för följdsjukdomar (t ex demens).
Politik är att prioritera. Man kan lägga våra gemensamma pengar på en Föglötunnel eller på golfbanor. Eller, som (M) var så stolta över; ett lyxigt badhus i Mariehamn. För min del säger jag hellre nej till skrytbyggen och ja till rättvisa reformer för alla.
Wille Valve ställer sig skeptisk till att en landskapsanställd chef (med en meddellön på över 4.800 euro/mån) ska få nyttja allmän tandvård. Min motfråga: Ska denna person också betala sin cancerbehandling eller vad dagisplatsen eller skolgången för sitt barn kostar? Utan skattesubvention?
Finlands finansminister Jutta Urpilainen (socialdemokrat) flaggar för höjd skatt bl a på kapital, gåvor och arv, villket förstås kommer att påverka höginkomsttagare. Vi andra kan förhoppningsvis se fram emot en högre klumpsumma som kan användas till minst samma välfärd som i riket, exempelvis tandvård.
Jag ska inte säga att jag visste mer än att tandhälsan kan påverka övriga sjukdomar. Men när jag sen läser Sveriges största tandvårdstidning, Dentalmagazinet, får jag veta att förlorade tänder, enligt japansk forskning, kan leda till förändringar i nerver och hjärna och därmed orsaka bl a demens.
Wille Valve (M) anser inte att tandvård hör till den generella välfärden.
Visst kommer en tandvårdsreform att kosta pengar, men hur mycket har inte nuvarande landskapsregering velat utreda. I en sådan utredning borde också framgå hur förebyggande tandvård kan löna sig i form av mindre vårdinsatser för följdsjukdomar (t ex demens).
Politik är att prioritera. Man kan lägga våra gemensamma pengar på en Föglötunnel eller på golfbanor. Eller, som (M) var så stolta över; ett lyxigt badhus i Mariehamn. För min del säger jag hellre nej till skrytbyggen och ja till rättvisa reformer för alla.
Wille Valve ställer sig skeptisk till att en landskapsanställd chef (med en meddellön på över 4.800 euro/mån) ska få nyttja allmän tandvård. Min motfråga: Ska denna person också betala sin cancerbehandling eller vad dagisplatsen eller skolgången för sitt barn kostar? Utan skattesubvention?
Finlands finansminister Jutta Urpilainen (socialdemokrat) flaggar för höjd skatt bl a på kapital, gåvor och arv, villket förstås kommer att påverka höginkomsttagare. Vi andra kan förhoppningsvis se fram emot en högre klumpsumma som kan användas till minst samma välfärd som i riket, exempelvis tandvård.
söndag 28 augusti 2011
Vad menar M med jämlikhet?
Moderaten Wille Valve angriper socialdemokraternas vision om att tandvården skall bli allmän på Åland, något som självstyrelsen enligt honom inte har råd med.
Valve menar att det är vettigast att den ”vuxna, arbetande befolkningen” även i fortsättningen hänvisas till privat tandvård.
Den vuxna arbetande befolkningen är inte en enhetlig grupp. Jämför t ex medelmånadslönen 2008 för en manlig landskapsanställd chef som var 4.808 euro med lönen för en kvinnlig statsanställd sekreterare som var 2.010 euro. (ÅSUB 2009:6).
Det finns många i samhället som får stora ekonomiska bekymmer med att betala tandvårdsräkningen. De mest utsatta grupperna är ensamförsörjande kvinnor, kvinnliga pensionärer samt sjukpensionerade ungdomar. En betydande andel av befolkningen (över 13 procent) låg under den relativa fattigdomsgränsen år 2004 (ÅSUB 2007:5).
Betänk också att tandvård inte är det enda som är dyrt på Åland. Höga boendekostnader, höga matpriser och dyr el kännetecknar ålänningens vardag.
Valves partikollega Anthonio Salminen anser att skärgårdstrafiken och busstrafiken ska avgiftsbeläggas på så sätt att inte skattebetalarna ska belastas för hårt och att barnomsorgsavgifterna ska höjas för lågavlönade men inte för högavlönade.
På moderaternas hemsida står att läsa att partiet tycker att: ”Jämlikhet har ett vidare perspektiv som betyder rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i vårt samhälle och utgår från att alla människor har lika värde”.
Meningen beskriver kärnan i S politik, men vad menar M med detta?
Valve menar att det är vettigast att den ”vuxna, arbetande befolkningen” även i fortsättningen hänvisas till privat tandvård.
Den vuxna arbetande befolkningen är inte en enhetlig grupp. Jämför t ex medelmånadslönen 2008 för en manlig landskapsanställd chef som var 4.808 euro med lönen för en kvinnlig statsanställd sekreterare som var 2.010 euro. (ÅSUB 2009:6).
Det finns många i samhället som får stora ekonomiska bekymmer med att betala tandvårdsräkningen. De mest utsatta grupperna är ensamförsörjande kvinnor, kvinnliga pensionärer samt sjukpensionerade ungdomar. En betydande andel av befolkningen (över 13 procent) låg under den relativa fattigdomsgränsen år 2004 (ÅSUB 2007:5).
Betänk också att tandvård inte är det enda som är dyrt på Åland. Höga boendekostnader, höga matpriser och dyr el kännetecknar ålänningens vardag.
Valves partikollega Anthonio Salminen anser att skärgårdstrafiken och busstrafiken ska avgiftsbeläggas på så sätt att inte skattebetalarna ska belastas för hårt och att barnomsorgsavgifterna ska höjas för lågavlönade men inte för högavlönade.
På moderaternas hemsida står att läsa att partiet tycker att: ”Jämlikhet har ett vidare perspektiv som betyder rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i vårt samhälle och utgår från att alla människor har lika värde”.
Meningen beskriver kärnan i S politik, men vad menar M med detta?
fredag 26 augusti 2011
Utbildning är bra - men kompetens är viktigare
Realkompetens tycker jag är ett bra ord. Det betyder ungefär "det man kan på riktigt".
En rektor jag hade för länge sedan sa alltid att det var realkompetensen som var avgörande för honom i arbetslivet. Men den inställningen är ju inte förhärskande.
I Niklas Lampis ledare, som jag ju redan skrivit en replik på, skriver han om kompetens som skulle komma in i lagtinget om arvodet höjdes.
Då får man förstå att han menar att högavlönade per definition är kompetenta, men det kan jag säga: det har jag personlig erfarenhet av att det inte nödvändigtvis är fallet.
Och tvärtom har jag också träffat oerhört kompetenta människor som kan saker de inte har papper på att de kan.
Jag menar inte att utbildning är av ondo, absolut inte. Men att någon armbågat sig fram till en hög position betyder inte att den är kompetentare än den som inte har gjort det. Visst, man ska kunna ta för sig, men de som är kompetenta kan också bli missförstådda och obekväma för chefer som inte är kompetenta....
Ja, ni förstår säkert vad jag menar.
Därför blir jag lite irriterad när lagtingsledamot Anders Eriksson skriver på facebook (ett svar till Carina Aaltonen) att: "lagtingslönen är bra för arbetslösa och ungdomar som eran partisekretetare skrev, men det är ju riktigt det det handlar om". Eriksson väljer att läsa selektivt, för jag nämnde ju flera grupper, i vilka det kan finnas kompetenta människor, t ex egenföretagare, musiker och bibliotekarier. Men jag kan nämna fler: vaktmästare, sjuksköterskor, mentalvårdare, journalister....
Det beror på vilken kompetens man efterfrågar.
Kompetens är inte bara att kunna en massa. Det är att kunna omsätta det man kan i praktiken. Att kunna ta rätt beslut och att kunna lyssna. Det handlar om social kompetens, som är oerhört viktig i politiken.
Själv är jag väldigt bra på att spela piano på gehör - alltså komp-etent ;-)
En rektor jag hade för länge sedan sa alltid att det var realkompetensen som var avgörande för honom i arbetslivet. Men den inställningen är ju inte förhärskande.
I Niklas Lampis ledare, som jag ju redan skrivit en replik på, skriver han om kompetens som skulle komma in i lagtinget om arvodet höjdes.
Då får man förstå att han menar att högavlönade per definition är kompetenta, men det kan jag säga: det har jag personlig erfarenhet av att det inte nödvändigtvis är fallet.
Och tvärtom har jag också träffat oerhört kompetenta människor som kan saker de inte har papper på att de kan.
Jag menar inte att utbildning är av ondo, absolut inte. Men att någon armbågat sig fram till en hög position betyder inte att den är kompetentare än den som inte har gjort det. Visst, man ska kunna ta för sig, men de som är kompetenta kan också bli missförstådda och obekväma för chefer som inte är kompetenta....
Ja, ni förstår säkert vad jag menar.
Därför blir jag lite irriterad när lagtingsledamot Anders Eriksson skriver på facebook (ett svar till Carina Aaltonen) att: "lagtingslönen är bra för arbetslösa och ungdomar som eran partisekretetare skrev, men det är ju riktigt det det handlar om". Eriksson väljer att läsa selektivt, för jag nämnde ju flera grupper, i vilka det kan finnas kompetenta människor, t ex egenföretagare, musiker och bibliotekarier. Men jag kan nämna fler: vaktmästare, sjuksköterskor, mentalvårdare, journalister....
Det beror på vilken kompetens man efterfrågar.
Kompetens är inte bara att kunna en massa. Det är att kunna omsätta det man kan i praktiken. Att kunna ta rätt beslut och att kunna lyssna. Det handlar om social kompetens, som är oerhört viktig i politiken.
Själv är jag väldigt bra på att spela piano på gehör - alltså komp-etent ;-)
tisdag 23 augusti 2011
Lagtingsarvodet räcker
Åländsk politik chockvaknar inför valet, skriver Niklas Lampi i en ledare i Ålandstidningen 20.8.
Vi är många lagtingskandidater som nu ska framhäva oss. Den extrema personfixeringen inom åländsk politik är bra för välbärgade kandidater, som kan satsa mer pengar på reklam för sig själva. Med ett kraftigt höjt arvode för lagtingsarbetet, som Lampi förespråkar, skulle sittande ledamöter få ytterligare fördelar i valtider jämfört med de flesta av utmanarna.
Vi som inte kommer att ha råd med egna jätteannonser får hålla till godo med att försöka synas på debattsidorna, bloggar och facebook (de sociala mediernas betydelse för valet kan bli betydande, vilket är en liten demokratisk revolution i så fall).
Lampis skäl till att lagtingsledamöternas arvode borde höjas är att ”andra kompetenser och erfarenheter skulle komma in i lagtinget”. Månne tänker han att högavlönade inom den privata sektorn då skulle lockas till lagtinget? Motfrågan måste bli: Vilken kompetens är egentligen underrepresenterad?
För handen på hjärtat, hur många politiskt engagerade ungdomar, arbetslösa, städerskor, servitörer, frilansande musiker, bibliotekarier, partisekreterare eller enmansföretagare skulle tycka att lagtingsarbete för ca 3.500/mån + diverse förmåner är för dåligt?
Jag tycker i alla fall att lönen räcker.
Centerledaren Harry Jansson föreslog nyligen att LR-ministrarna borde få bättre stöd av politiska sekreterare, något som skulle öka det politiska inflytandet över beredningen av ärenden. En bra tanke, men lika viktigt vore att stärka partiernas möjligheter att göra grundläggande politiskt arbete, som att få resurser för ordentliga utredningar, att kunna utarbeta förslag i opposition och att kunna utbilda nytillkomna politiskt intresserade.
Låt partierna få mer pengar istället för att höja lagtingsarvodet!
Vi är många lagtingskandidater som nu ska framhäva oss. Den extrema personfixeringen inom åländsk politik är bra för välbärgade kandidater, som kan satsa mer pengar på reklam för sig själva. Med ett kraftigt höjt arvode för lagtingsarbetet, som Lampi förespråkar, skulle sittande ledamöter få ytterligare fördelar i valtider jämfört med de flesta av utmanarna.
Vi som inte kommer att ha råd med egna jätteannonser får hålla till godo med att försöka synas på debattsidorna, bloggar och facebook (de sociala mediernas betydelse för valet kan bli betydande, vilket är en liten demokratisk revolution i så fall).
Lampis skäl till att lagtingsledamöternas arvode borde höjas är att ”andra kompetenser och erfarenheter skulle komma in i lagtinget”. Månne tänker han att högavlönade inom den privata sektorn då skulle lockas till lagtinget? Motfrågan måste bli: Vilken kompetens är egentligen underrepresenterad?
För handen på hjärtat, hur många politiskt engagerade ungdomar, arbetslösa, städerskor, servitörer, frilansande musiker, bibliotekarier, partisekreterare eller enmansföretagare skulle tycka att lagtingsarbete för ca 3.500/mån + diverse förmåner är för dåligt?
Jag tycker i alla fall att lönen räcker.
Centerledaren Harry Jansson föreslog nyligen att LR-ministrarna borde få bättre stöd av politiska sekreterare, något som skulle öka det politiska inflytandet över beredningen av ärenden. En bra tanke, men lika viktigt vore att stärka partiernas möjligheter att göra grundläggande politiskt arbete, som att få resurser för ordentliga utredningar, att kunna utarbeta förslag i opposition och att kunna utbilda nytillkomna politiskt intresserade.
Låt partierna få mer pengar istället för att höja lagtingsarvodet!
måndag 22 augusti 2011
Liberal realpolitik
Han kallades "realpolitiskt ansvarstagande" i Nina Fellmans ledare i förra veckan, finansminister Mats Perämaa (lib).
Det blir allt tydligare vad realpolitiken går ut på.
Först med elkabeln, en investering som konsumenterna, fattiga, rika och företagare, skulle betala i stor utsträckning, när den statliga andelen inte blev så hög som lagtinget hade tänkt.
Nu med varningens ord i dagens Nya Åland om att förslaget från finansministeriet om skattehöjningar för de mest välbeställda, på kapitalinkomster och arv, inte är bra för Åland.
Att skatteintäkterna ökar=klumpsumman blir högre=mer pengar till den gemensamma sektorn på Åland är inget för liberalernas starke ekonom.
Det är i och för sig bra att det blir tydligt vem som står på höginkomsttagarnas sida. Men säg inte att (lib) med sina utspel är ett mittenparti. "Mer pengar i plånboken" har åtminstone inte jag märkt av med den liberala ekonomiska politiken, men däremot nedskärningar som kostar både direkt och indirekt.
Men kanske den strama budgeten för 2012 inte blir lika stram om vi får en del av de ökade skatteintäkterna? Eller vad tror du?
Det blir allt tydligare vad realpolitiken går ut på.
Först med elkabeln, en investering som konsumenterna, fattiga, rika och företagare, skulle betala i stor utsträckning, när den statliga andelen inte blev så hög som lagtinget hade tänkt.
Nu med varningens ord i dagens Nya Åland om att förslaget från finansministeriet om skattehöjningar för de mest välbeställda, på kapitalinkomster och arv, inte är bra för Åland.
Att skatteintäkterna ökar=klumpsumman blir högre=mer pengar till den gemensamma sektorn på Åland är inget för liberalernas starke ekonom.
Det är i och för sig bra att det blir tydligt vem som står på höginkomsttagarnas sida. Men säg inte att (lib) med sina utspel är ett mittenparti. "Mer pengar i plånboken" har åtminstone inte jag märkt av med den liberala ekonomiska politiken, men däremot nedskärningar som kostar både direkt och indirekt.
Men kanske den strama budgeten för 2012 inte blir lika stram om vi får en del av de ökade skatteintäkterna? Eller vad tror du?
fredag 19 augusti 2011
Hat och glädje i politiken
På tisdag kommer generalsekreteraren för de nordiska socialdemokraternas samarbetskommitté, SAMAK, hit.
Vi har ordnat ett möte med rubriken "Ingen ska tysta oss - socialdemokrati som motvikt till högerextremism och främlingsfientlighet".
Det har talats och skrivits mycket om sverigedemokrater, sannfinländare och fremskrittspartister, efter det hemska dådet på Utöya. Men nog är fientligheten mot (S) mer utbredd, i alla fall i mitt gamla hemland Sverige.
Sossehat är inget nytt. Olof Palme var hatad, Mona Sahlin har hatats, Anna Lindh mördades. Och ålänningar har försökt förlöjliga Barbro Sundback (men hon är tuff och bra på att ge tillbaka).
Att det skojas om politiker har jag däremot inget emot. Mitt favorit-TV-program är Parlamentet som bland annat gjort det här roliga klippet med Göran Persson.
Sossecontainers och centerextremismen
Att Volvo 740 kallades för "sosse-container" - det kan jag leva med. Det är kul.
Det är ungefär som att golf kallas för "moderat-bandy". Humor i politiken är aldrig fel: En av de roligaste sketcherna är Hasse & Tages "Center-Extremisten", om centerpartisten som är EXTREMT i mitten, som alltid svarar ja OCH nej på alla frågor. Politiker måste tåla satir, jag har själv gjort sådan under min radiokarriär skojade jag i programmet "Jåländsk journal" med Barbro, men också Roger Jansson, Gunnar Jansson och inte minst Rolle Boman (det var de 4 som var roligast att skoja om) :-)
Det som blir roligast är när man skojar om sig själv samtidigt. Med distans till sig själv blir humorn rolig. Man behöver inte vara så präktig.
Bristande datorkunnande
Barbro och jag brukar skoja med varandra (vi sitter med skrivborden mitt emot varann). Hon tråkar mig (lite vänskapligt) för min ibland något sviktande hälsa och min oförmåga att hitta bland alla papper, medan jag skojar om hennes bristande datorkunnande och hennes ibland lite för hastiga tempo....
Tonen i valrörelsen är viktig, om vi ska behålla trovärdighet. Och att vi visar att politik är roligt också, inte bara seriöst hela tiden. Med mer underhållningsvärde skulle fler följa debatten.
Hoppas (och tror) verkligen att vi slipper kampanjer av typen "Hellre Död än Röd". Läs
Peter Perssons inlägg i Aktuellt i politiken.
Vi har ordnat ett möte med rubriken "Ingen ska tysta oss - socialdemokrati som motvikt till högerextremism och främlingsfientlighet".
Det har talats och skrivits mycket om sverigedemokrater, sannfinländare och fremskrittspartister, efter det hemska dådet på Utöya. Men nog är fientligheten mot (S) mer utbredd, i alla fall i mitt gamla hemland Sverige.
Sossehat är inget nytt. Olof Palme var hatad, Mona Sahlin har hatats, Anna Lindh mördades. Och ålänningar har försökt förlöjliga Barbro Sundback (men hon är tuff och bra på att ge tillbaka).
Att det skojas om politiker har jag däremot inget emot. Mitt favorit-TV-program är Parlamentet som bland annat gjort det här roliga klippet med Göran Persson.
Sossecontainers och centerextremismen
Att Volvo 740 kallades för "sosse-container" - det kan jag leva med. Det är kul.
Det är ungefär som att golf kallas för "moderat-bandy". Humor i politiken är aldrig fel: En av de roligaste sketcherna är Hasse & Tages "Center-Extremisten", om centerpartisten som är EXTREMT i mitten, som alltid svarar ja OCH nej på alla frågor. Politiker måste tåla satir, jag har själv gjort sådan under min radiokarriär skojade jag i programmet "Jåländsk journal" med Barbro, men också Roger Jansson, Gunnar Jansson och inte minst Rolle Boman (det var de 4 som var roligast att skoja om) :-)
Det som blir roligast är när man skojar om sig själv samtidigt. Med distans till sig själv blir humorn rolig. Man behöver inte vara så präktig.
Bristande datorkunnande
Barbro och jag brukar skoja med varandra (vi sitter med skrivborden mitt emot varann). Hon tråkar mig (lite vänskapligt) för min ibland något sviktande hälsa och min oförmåga att hitta bland alla papper, medan jag skojar om hennes bristande datorkunnande och hennes ibland lite för hastiga tempo....
Tonen i valrörelsen är viktig, om vi ska behålla trovärdighet. Och att vi visar att politik är roligt också, inte bara seriöst hela tiden. Med mer underhållningsvärde skulle fler följa debatten.
Hoppas (och tror) verkligen att vi slipper kampanjer av typen "Hellre Död än Röd". Läs
Peter Perssons inlägg i Aktuellt i politiken.
torsdag 18 augusti 2011
"Nu är det dags att byta parti...."
....sa en av besökarna till mig vid valstugan idag. Det var en kvinna som inte varit socialdemokrat förr, men som efterlyste mer "mänskliga värden" i politiken.
Kul med positivt intresse för vårt arbete :-)
Andra besökare är mer försiktiga, men ändå upplever jag en gryende valstämning och att folk gärna vill prata politik. Och till dig, åländsk väljare, som läser det här: Gör det! Prata med oss, kom med dina synpunkter, diskutera. Det är det som är demokrati. De som blir invalda ska representera sina väljare.
Om jag blir vald till stadsfullmäktige eller lagtinget vill jag jobba för de mänskliga värdena: För att den gemensamma sektorn inte skall raseras och för att den generella välfärden, d v s allas lika möjligheter till utbildning och omsorg, skall värnas, trots spartider.
Vi måste våga prioritera för att klara den utmaningen. Vi måste välja bort det onödiga, men skydda viktiga verksamheter som hotar att raseras när ekonomismen ska styra. En budget är inte bara siffror och investeringar, det är framför allt en drift av ett samhälle som måste och ska fungera.
Jag lovar att återkomma med min prioriteringslista inom kort. Det blir nog efter tisdag, för då får jag och alla andra intresserade mer input om hur den nordiska socialdemokratin skall arbeta med välfärdsfrågorna de kommande tjugo åren. Och med integrationspolitik för att motarbeta främlingsfientligheten, som växt sig stark. Ett öppet medlemsmöte som är i lagtingets auditorium, 23 augusti kl 18.30. Vem som helst kan alltså komma dit.
Men nu tänker jag inte tänka mer på politik, inte idag i alla fall. Nu ska jag ta det lugnt ikväll, slötitta på TV, spela lite på www.betapet.se (alfapet på nätet), dricka en kopp te och hitta på ännu en saga för min yngsta dotter.
(Förlåt om jag lurades lite med rubriken, ville ju förstås locka hit dig till min blogg ;-))
Kul med positivt intresse för vårt arbete :-)
Andra besökare är mer försiktiga, men ändå upplever jag en gryende valstämning och att folk gärna vill prata politik. Och till dig, åländsk väljare, som läser det här: Gör det! Prata med oss, kom med dina synpunkter, diskutera. Det är det som är demokrati. De som blir invalda ska representera sina väljare.
Om jag blir vald till stadsfullmäktige eller lagtinget vill jag jobba för de mänskliga värdena: För att den gemensamma sektorn inte skall raseras och för att den generella välfärden, d v s allas lika möjligheter till utbildning och omsorg, skall värnas, trots spartider.
Vi måste våga prioritera för att klara den utmaningen. Vi måste välja bort det onödiga, men skydda viktiga verksamheter som hotar att raseras när ekonomismen ska styra. En budget är inte bara siffror och investeringar, det är framför allt en drift av ett samhälle som måste och ska fungera.
Jag lovar att återkomma med min prioriteringslista inom kort. Det blir nog efter tisdag, för då får jag och alla andra intresserade mer input om hur den nordiska socialdemokratin skall arbeta med välfärdsfrågorna de kommande tjugo åren. Och med integrationspolitik för att motarbeta främlingsfientligheten, som växt sig stark. Ett öppet medlemsmöte som är i lagtingets auditorium, 23 augusti kl 18.30. Vem som helst kan alltså komma dit.
Men nu tänker jag inte tänka mer på politik, inte idag i alla fall. Nu ska jag ta det lugnt ikväll, slötitta på TV, spela lite på www.betapet.se (alfapet på nätet), dricka en kopp te och hitta på ännu en saga för min yngsta dotter.
(Förlåt om jag lurades lite med rubriken, ville ju förstås locka hit dig till min blogg ;-))
tisdag 16 augusti 2011
Dagens roligaste politiska händelse (för mig)
Dagens roligaste politiska händelse var för mig att sitta på torget utanför valstugan i duggregnet och prata med två väldigt trevliga unga killar, som var nyfikna på socialdemokraterna (och definitivt sugna på kaffet som jag bjöd på).
Trodde först att det skulle bli en minuts småsnack och att de sedan skulle gå iväg, vilket de mycket riktigt gjorde, med lite valbroschyrer och varsin kopp i handen, men....sen kom de tillbaka.
De satte sig ner och vi pratade i nästan i en timme om deras studier, den nya gymnasiereformen, hembygdsrätten, värnplikt eller inte, skattepolitik, finanskrisen, fördelarna med den nordiska välfärden, EU-utbyten på universitetsnivå, brott och straff....ja, det var en hel del vi hann med.
Väl på väg hem stannade jag till och tittade in på Nya Ålands redaktion. Nyhetschefen frågade: När ska ni börja twittra? - Ja, svarade jag, inte vet jag. Jag har inte fastnat för det ännu.
Man kan inte utesluta att jag börjar twittra. Inte minst med tanke på att jag redan är en sådan facebookentusiast. Men sociala medier i all ära, ett samtal av den typen som jag fick vara med om idag, hade aldrig kunnat göras via dator. Och det är aldrig lika trevligt att dricka kaffet ensam framför datorskärmen....
Nyhetschefen berättade om den stora politiska händelsen idag: Att en liberal lagtingsledamot byter parti till moderaterna. För mig var inte det den stora händelsen.
Det var, som ni säkert förstår vid det här laget, att få sitta på en bänk på torget och snacka i lugn och ro med två unga, vetgiriga yrkesgymnasieelever om framtiden och livet.
Trodde först att det skulle bli en minuts småsnack och att de sedan skulle gå iväg, vilket de mycket riktigt gjorde, med lite valbroschyrer och varsin kopp i handen, men....sen kom de tillbaka.
De satte sig ner och vi pratade i nästan i en timme om deras studier, den nya gymnasiereformen, hembygdsrätten, värnplikt eller inte, skattepolitik, finanskrisen, fördelarna med den nordiska välfärden, EU-utbyten på universitetsnivå, brott och straff....ja, det var en hel del vi hann med.
Väl på väg hem stannade jag till och tittade in på Nya Ålands redaktion. Nyhetschefen frågade: När ska ni börja twittra? - Ja, svarade jag, inte vet jag. Jag har inte fastnat för det ännu.
Man kan inte utesluta att jag börjar twittra. Inte minst med tanke på att jag redan är en sådan facebookentusiast. Men sociala medier i all ära, ett samtal av den typen som jag fick vara med om idag, hade aldrig kunnat göras via dator. Och det är aldrig lika trevligt att dricka kaffet ensam framför datorskärmen....
Nyhetschefen berättade om den stora politiska händelsen idag: Att en liberal lagtingsledamot byter parti till moderaterna. För mig var inte det den stora händelsen.
Det var, som ni säkert förstår vid det här laget, att få sitta på en bänk på torget och snacka i lugn och ro med två unga, vetgiriga yrkesgymnasieelever om framtiden och livet.
lördag 13 augusti 2011
Vi är i gång!
Det har varit full fart på valkampanjen, sedan den startade igår, fredag kväll. Staden var ju fullproppad med människor på årets trevligaste arrangemang: Kulturnatten. Så det var mycket folk i rörelse.
Kokhäftet "Det Goda Livet" som socialdemokraterna fått färdigt i veckan, gick åt som smör i solsken. Och kampanjsången "Åland tillhör dig och mig", som jag skrivit texten till, ljöd över hela torget ett antal gånger - ackompanjemanget stod Kurt "Kutten" Lindbom och Anders Stenmark för.
Och sångförmågor har vi gott om i partiet: Isabella Sarling, Katarina Gäddnäs, Siv Hallbäck, Teddy Donobauer, Kjell Nyberg, Camilla Gunell....och många därtill.
Min gode vän Per-Arne Sondell kom och förstärkte sången också och fick välförtjänt beröm av publiken.
En lyckad kickoff med andra ord! Även Siv Ekström och Hattsson duo (på bilden Jan och Fredrik Mattsson) underhöll med härigt svängig musik och på lördagsförmiddagen var Röd Ungdom på plats och kokade kaffe och pratade med folk.
Vi är igång!
torsdag 4 augusti 2011
Sämre tandvård kostar också
Ålands socialdemokrater har krävt att landskapet gör en ordentlig utredning för att vi ska få veta vad en tandvårdsreform skulle kosta.
Den utredning som har gjorts ger inga svar på det.
I utredningen måste man förstås också ställa motfrågan: Vad kostar det landskapet att INTE ha allmän tandvård? Det är känt att dåliga tänder skapar andra hälsoproblem som i sin tur kostar samhället resurser. Och icke att förglömma, det kostar ett oerhört lidande för den som blir drabbad.
I ett svar på mitt förra blogginlägg skriver en upprörd (?) Erik Schütten att (S) måste "lägga fram siffror och berätta rent ut på vilket sätt er politik skulle påverka ålänningarnas vardag."
I det här fallet är det ju relativt enkelt att svara: Ålänningens vardag skulle påverkas så att ett tandläkarbesök inte skulle kosta mer än ett läkarbesök. För höginkomsttagaren skulle inte detta ha en avgörande betydelse för dennes livskvalitet, men för den med liten eller medelstor inkomst skulle det garanterat betyda en förbättring. Erik Schütten kanske inte tror det, med det finns fattiga människor på Åland som inte har råd att få sina tänder lagade.
För den som har problem med tänderna skulle allmän tandvård ge ett rättvisare samhälle, där tandsjukdomar likställs med andra sjukdomar.
Man halkar lätt in på ämnet "självständighet" när man debatterar med ÅF. Det är ju förståeligt, eftersom det är partiets profilfråga.
Men det är faktiskt inte så att jag först och främst tänker argumentera mot ett självständigt Åland. Jag har faktiskt med intresse läst rapporten "Ett ramverk för ett självständigt Åland" (utgiven av ÅF, år 2000), även om det var länge sedan. Intressant är att det på s. 67 i rapporten finns en jämförelse mellan mikrostater och Åland: Vi ligger bland topp fem i rankingtabellen "bruttonationalprodukt per capita" - ungefär lika högt upp som Liechtenstein (åtminstone när rapporten gjordes).
Trots denna rikedom hävdar Erik Schütten att det inte går att ha samma välfärd här på Åland som i riket. Det som däremot är intressant är att Ålands Framtids styrelse nu har insett att det behövs en stor och stark offentlig sektor för att trygga välfärden på Åland (läs citat i mitt förra blogginlägg).
Det bådar gott att partiet gått åt vänster, trots Schüttens ivriga propaganda om "överstor personalstyrka" och talet om hur viktigt det är att Åland inte har procentuellt större offentlig sektor än t ex i Sverige.
"Visst, jag håller absolut med om att vi ska ha god välfärd" skriver han på sin blogg, samtidigt som han några meningar senare talar för nedskärningar och samtidigt som han tycker att det var modigt (?) av LR att avskaffa nivågarantilagen. Vad menar Schütten egentligen?
Den utredning som har gjorts ger inga svar på det.
I utredningen måste man förstås också ställa motfrågan: Vad kostar det landskapet att INTE ha allmän tandvård? Det är känt att dåliga tänder skapar andra hälsoproblem som i sin tur kostar samhället resurser. Och icke att förglömma, det kostar ett oerhört lidande för den som blir drabbad.
I ett svar på mitt förra blogginlägg skriver en upprörd (?) Erik Schütten att (S) måste "lägga fram siffror och berätta rent ut på vilket sätt er politik skulle påverka ålänningarnas vardag."
I det här fallet är det ju relativt enkelt att svara: Ålänningens vardag skulle påverkas så att ett tandläkarbesök inte skulle kosta mer än ett läkarbesök. För höginkomsttagaren skulle inte detta ha en avgörande betydelse för dennes livskvalitet, men för den med liten eller medelstor inkomst skulle det garanterat betyda en förbättring. Erik Schütten kanske inte tror det, med det finns fattiga människor på Åland som inte har råd att få sina tänder lagade.
För den som har problem med tänderna skulle allmän tandvård ge ett rättvisare samhälle, där tandsjukdomar likställs med andra sjukdomar.
Man halkar lätt in på ämnet "självständighet" när man debatterar med ÅF. Det är ju förståeligt, eftersom det är partiets profilfråga.
Men det är faktiskt inte så att jag först och främst tänker argumentera mot ett självständigt Åland. Jag har faktiskt med intresse läst rapporten "Ett ramverk för ett självständigt Åland" (utgiven av ÅF, år 2000), även om det var länge sedan. Intressant är att det på s. 67 i rapporten finns en jämförelse mellan mikrostater och Åland: Vi ligger bland topp fem i rankingtabellen "bruttonationalprodukt per capita" - ungefär lika högt upp som Liechtenstein (åtminstone när rapporten gjordes).
Trots denna rikedom hävdar Erik Schütten att det inte går att ha samma välfärd här på Åland som i riket. Det som däremot är intressant är att Ålands Framtids styrelse nu har insett att det behövs en stor och stark offentlig sektor för att trygga välfärden på Åland (läs citat i mitt förra blogginlägg).
Det bådar gott att partiet gått åt vänster, trots Schüttens ivriga propaganda om "överstor personalstyrka" och talet om hur viktigt det är att Åland inte har procentuellt större offentlig sektor än t ex i Sverige.
"Visst, jag håller absolut med om att vi ska ha god välfärd" skriver han på sin blogg, samtidigt som han några meningar senare talar för nedskärningar och samtidigt som han tycker att det var modigt (?) av LR att avskaffa nivågarantilagen. Vad menar Schütten egentligen?
måndag 1 augusti 2011
Skrattretande att hävda ålänningarnas rätt?
Erik Schütten (ÅF) skrattar när han läser socialdemokraternas välfärdsprogram "Minst samma välfärd som i riket". När jag läser hans analys får jag skrattet i halsen.
Att hävda ålänningarnas rätt till t ex samma nivå på tandvård som resten av Finlands medborgare är tydligen skrattretande. Schütten skriver att detta bara är "köttben" och "valfläsk".
Här får vi klara och tydliga besked från ett av ÅFs språkrör: Självständighet/självstyrelse betyder alltså rätten att välja sämre service för medborgarna.
Schütten menar att det inte finns pengar för att nå samma välfärdsnivå som i resten av landet? Åland är alltså så fattigt? Och samtidigt ska vi sikta in oss på att bli en egen mikrostat?
Det som möjligtvis är aningen skrattretande är Schüttens oförmåga att vilja satsa skattemedel på tandvård och välfärdstjänster, generella förbättringar av folks liv, för att istället vilja lägga pengarna på självständighetsbyråkrater. De flesta förstår att självständighet kostar. T o m inom ÅF, vars styrelse skriver så här i en insändare (som egentligen handlar om kommunreformfrågan):
"I din insändare jämför du antalet offentliganställda i Sverige, Finland och på Åland. Men jämförelsen haltar då Åland, genom självstyrelseapparaten, har ett system som inte går att jämföra på det här sättet. Åland har verksamheter, t.ex. ÅHS, som alltid kommer att kräva betydligt mer resurser än i grannregionerna. För att få motsvarande siffror måste vi montera ned viktig samhällsservice. Särskilt inom vårdsektorn. Är det vad ni Moderater vill göra?" (Nya Åland 26 juli, svar till Lennart Isaksson (M))
Självstyrelse är alltså ett dyrt system och litenheten ett problem, precis som jag har påpekat tidigare, t ex i debatten om övertagande av beskattningen.
I samband med senaste budgetbehandlingen hade (S) ett antal sparförslag: Investeringsbidrag för golfbana: 1,5 miljoner euro. Sänkning av jordbruksanslag: ca 1,9 miljoner euro. (S) lagtingsgrupp krävde också i en finansmotion att "år 2011 kommer landskapsregeringen att i stöd av självstyrelselagen kräva att en justering görs av avräkningsgrunden och avräkningsbeloppet som beaktar den åländska befolkningsutvecklingen sedan 1993 och andra omständigheter som kan tänkas påverka avräkningsgrunden och beloppet."
Att Schütten tycker att storleken på klumpsumman är ointressant är anmärkningsvärt.
De små partierna, t ex ÅF och S, har inte, som i större sammanhang, resurser att göra en "skuggbudget". Det vore oerhört intressant om sådana gick att genomföra. Då skulle man se vad partierna i själva verket vill satsa våra gemensamma resurser på och vilken helhet de förespråkar.
(S) har det goda livet för alla som ledstjärna, ÅF har....självständighet från Finland, till varje pris?
Att hävda ålänningarnas rätt till t ex samma nivå på tandvård som resten av Finlands medborgare är tydligen skrattretande. Schütten skriver att detta bara är "köttben" och "valfläsk".
Här får vi klara och tydliga besked från ett av ÅFs språkrör: Självständighet/självstyrelse betyder alltså rätten att välja sämre service för medborgarna.
Schütten menar att det inte finns pengar för att nå samma välfärdsnivå som i resten av landet? Åland är alltså så fattigt? Och samtidigt ska vi sikta in oss på att bli en egen mikrostat?
Det som möjligtvis är aningen skrattretande är Schüttens oförmåga att vilja satsa skattemedel på tandvård och välfärdstjänster, generella förbättringar av folks liv, för att istället vilja lägga pengarna på självständighetsbyråkrater. De flesta förstår att självständighet kostar. T o m inom ÅF, vars styrelse skriver så här i en insändare (som egentligen handlar om kommunreformfrågan):
"I din insändare jämför du antalet offentliganställda i Sverige, Finland och på Åland. Men jämförelsen haltar då Åland, genom självstyrelseapparaten, har ett system som inte går att jämföra på det här sättet. Åland har verksamheter, t.ex. ÅHS, som alltid kommer att kräva betydligt mer resurser än i grannregionerna. För att få motsvarande siffror måste vi montera ned viktig samhällsservice. Särskilt inom vårdsektorn. Är det vad ni Moderater vill göra?" (Nya Åland 26 juli, svar till Lennart Isaksson (M))
Självstyrelse är alltså ett dyrt system och litenheten ett problem, precis som jag har påpekat tidigare, t ex i debatten om övertagande av beskattningen.
I samband med senaste budgetbehandlingen hade (S) ett antal sparförslag: Investeringsbidrag för golfbana: 1,5 miljoner euro. Sänkning av jordbruksanslag: ca 1,9 miljoner euro. (S) lagtingsgrupp krävde också i en finansmotion att "år 2011 kommer landskapsregeringen att i stöd av självstyrelselagen kräva att en justering görs av avräkningsgrunden och avräkningsbeloppet som beaktar den åländska befolkningsutvecklingen sedan 1993 och andra omständigheter som kan tänkas påverka avräkningsgrunden och beloppet."
Att Schütten tycker att storleken på klumpsumman är ointressant är anmärkningsvärt.
De små partierna, t ex ÅF och S, har inte, som i större sammanhang, resurser att göra en "skuggbudget". Det vore oerhört intressant om sådana gick att genomföra. Då skulle man se vad partierna i själva verket vill satsa våra gemensamma resurser på och vilken helhet de förespråkar.
(S) har det goda livet för alla som ledstjärna, ÅF har....självständighet från Finland, till varje pris?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)