Momsen ÄR visst platt

Är det att ta "socialt ansvar" att vara emot en momshöjning på alkohol, tobak, godis m m? Ja, det kan man fråga sig när man läser svenska riksdagsgruppens generalsekreterare Björn Månssons krönika i gårdagens Hbl. Det blir så tungt för de som INTE minskar på sitt drickande och rökande....ja, men kanske det är det som är poängen? Piska och morot....

Nåja, huvudtemat i Månssons artikel är att den nya finska regeringen borde ha höjt momsen med en procent för att få in pengar till statskassan.
Moms är ju lika för alla - så fast Månsson anser att det är konstigt att beskriva den som en "plattskatt" så är det ju just det den är: en plattskatt.

Ta då och tänk dig in i den ensamstående lågavlönade kvinnans situation: Hon skall fortsättningsvis handla mat och kläder och skulle i och med en momshöjning betala in mera till statskassan. Och lika mycket mer för varje liter mjölk till sina barn, som höginkomsttagaren betalar för sitt kaffe, sin avec och sin cigarr.

Jo, jag vet vad några av er tänker nu: överdrivet och hårdvinklat. Men tydligt.

Att vänsterpartierna i den nya regeringen gick istället in för höjd kapitalinkomstskatt, höjda grundavdrag och större förvärvsavdrag som stärker låg- och medelinkomsttagarnas utkomst.

Målsättningen är förstås att utjämna skillnaderna mellan fattig och rik i Finland (inklusive Åland). Det är lika viktigt som att statsfinanserna behöver stärkas.

Principer för principens skull, utbrister Månsson. Principer för jämställdhetens skull, säger jag.

Och apropå den höjda momsen på "onyttigheter": Här sa Ålands riksdagsledamot Nauclér tydligt i valrörelsen här hemma att det tyckte hon var en bra idé. Så svenska riksdagsgruppen verkar oenig på den punkten.

Folkrörelsen (Ålands socialdemokrater)

En massa härliga kloka människor som ställer upp i höstens val för socialdemokraterna!!!!

SEMESTER (ingen självklarhet för hundra år sedan)

Det är lite stiltje i åländsk politik. Konstigt vore kanske annars. Det är ju midsommarafton imorgon och valrörelse i höst, så många behöver väl en paus.

Hur går det då i höstens val?
Ja, för (S) räkning ser åtminstone laguppställningen bra ut. Men det är ju som i fotboll; man vinner inga matcher på pappret.
Nu ska vi ut och berätta vad vi står för.

Många ålänningar som jag pratar med tycker att det är svårt att veta vad skillnaden är mellan partierna. De röstar bara på person. Till och med politiker tycker att partiväsendet är mindre viktigt.

Men jag tycker inte så (och skall väl inte göra det heller med tanke på att jag är partisekreterare). Jag tror att väljarna vill veta vilket alternativ vi kommer med.

Socialdemokraterna är det bästa alternativet för att:

- Vi tycker att alla individer skall ha samma chans till frihet att utvecklas och få ett bra liv och att vi därför behöver en stark gemensam välfärd.

- Vi tar ansvar för ekonomi och framtid. Vi tror på hållbarhet och menar att en omställning till ett grönare samhälle är självklart.

- Vi tror på demokratiskt inflytande och internationellt samarbete och solidaritet.

Ja, det finns förstås massor att förklara och förenkla, så att väljarna hänger med. Det ska jag jobba med från och med 25 juli.

Men nu skall jag ha SEMESTER (något som socialdemokraterna kämpade för att införa under tidigt 1900-tal, i strid med högern och kapitalisterna).

Glad midsommar!

Bra kontakt till finansministern

Den åländska externpolitiken handlar om att lära känna sina vänner och utan att överdriva speciellt mycket är det ju i riket och i Helsingfors man skall ha dem.

Jag är rätt ny i politiken, som de flesta vet, men vid ett flertal tillfällen har jag fått förmånen att åka på möten med den Nordiska Samarbetskommittén inom socialdemokratin, SAMAK. Det har varit mycket givande att möta t ex Norges statsminister Jens Stoltenberg och topparna inom svenska socialdemokraterna.

När den finländska regeringen blev klar nu i helgen slog det mig: Jag träffade blivande finansminister Urpilainen tre gånger på ett år (senast i vintras på ett Ålandsseminarium i Åbo). Förra sommaren var Jutta här och gick på språkkurs på Medis (!) och hemma hos Barbro Sundback hade delar av Ålands socialdemokraters styrelse en intressant middag med politiska diskussioner, inte minst om självstyrelsens utveckling, med henne.

Ålands socialdemokrater har en bra kontakt till en av de mest centrala personerna i den nya regeringen. Vi har samma grundsyn på samhällsutvecklingen som henne: Bekämpa fattigdomen! Skapa jobb - skapa välfärd!

Riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta är sedan gammalt väl insatt i åländska frågor och bekant med många av oss sossar på Åland.
Och i helgen blev jag också kompis med utrikesminister Tuomioja (hoppas stavningen blev rätt nu :-)) på facebook. Ålands socialdemokrater har dessutom en väl utvecklad kontakt med Skärgårdens socialdemokrater i Väståboland.

Det blir väldigt intressant att följa SAMAKs fortsatta arbete: Inte minst med att definiera framtidens nordiska välfärdsmodell.

Alla är välkomna på ABF-kurs

I ett indignerat inlägg på sin blogg, skriver Ålands Framtids Erik Schütten att Socialdemokraterna ertappats med "fingrarna i syltburken".

Det handlar om samarbetet (S) har med ABF (Arbetarnas Bildningsförbund) och de bidrag ABF får för att driva sin verksamhet.

Som Schütten skriver är ABF något som startats bl a av just Socialdemokraterna, så att många sossar är aktiva inom ABF är ju inte särledes märkligt. Att ABFs andra medlemsföreningar, t ex fackliga organisationer, har många sossar i leden är ju inte heller märkligt.

Schütten föreslår att alla bildningsbidrag skall gå till det andra förbundet, Ålands bildningsförbund. Jag är inte speciellt bekant med det, men går man in på hemsidan får man febrilt leta efter information om kurser....jag hittar inga, kanske beror det på att sommaren är här....

Men inget ont om ÅBF annars. Det behövs säkert 2 förbund. Valfrihet är bra. Schüttens problem, att aktiva socialdemokrater också är aktiva inom ABF, är som jag ser det snarare en demokratisk rättighet.

Så till konkret verklighet. Jag har själv hållit 2 kurstillfällen på ABF i år. Första gången var det en kurs i att skriva insändare, öppen för alla ålänningar. Till den kom både opolitiska och politiska deltagare, en av dem dessutom med, om jag inte misstar mig, koppling till Ålands Framtid :-).

Det andra tillfället var en träff inför valet med temat välfärd och socialpolitik. På den var det bara sossar. Men tänk vad mycket intressantare diskussionen hade blivit om företrädare för andra partier hade kommit! Som sagt: Öppet att anmäla sig för alla!

Det här kallar Schütten för fusk med skattemedel. Fusk är när man försöker dölja felaktigheter. ABFs samarbete med (S) har aldrig varit dolt. Socialdemokraternas medlemskap i ABF har aldrig varit hemligt (det vore ju löjligt, med tanke på att partiet var med och startade det).

Den enda skandalen jag kan komma på - det är att ABFs möteslokal inte är tillräckligt handikappanpassad. Det har jag påpekat för verksamhetsledaren.

Första valrörelsen på "andra sidan"

Idag har jag jobbat med massor med information som skall ut till alla (s)-kandidater inför valrörelsen, som inleds för oss i mitten av augusti. Det är mycket som skall med i kalendern.

Det här blir min första valrörelse på "andra sidan". Med det menar jag att jag hittills varit väljare, men också journalist, och betraktat politiken från sidan. Nu får jag vara med och påverka.

Det skall skrivas valprogram, ordnas evenemang, filas på marknadsföring och information och så skall förstås medlemmarna "på banan". Vi skall ha kul!

Många frågar hur det är att ha bytt från journalistiken till politiken. Jag brukar svara att det är jätteskönt att ääääääntligen få säga och skriva vad man tycker! Med det inte alls sagt att journalistiken inte var och är synnerligen viktig i ett demokratiskt samhälle.

Det skall bli intressant att följa mediebevakningen från "andra sidan". Vad fokuserar medierna på? Vilka frågor blir hetast? Vad får genomslag? Vad glöms bort? Vad tror du?

Som jag skrivit tidigare så tycker jag att det vore på sin plats att lyfta upp klyftorna i samhället mellan fattig och rik, något som faktiskt är aktuellt här precis som i vår omvärld. (S) har ju i samband med matbanks-debatten redan gjort det, men det finns mer att säga....

Återkommer med det. Det kan finnas mycket annat som kommer att dominera diskussionerna: Antalet kommuner på Åland och den ojämna servicenivån beroende på var du bor, det skitiga havet vi har utanför stugknutarna, tandvården (S hjärtefråga), skärgårdstrafiken....you name it :)

Eriksson (ÅF) borde kolla fakta

Ålands Framtids ordförande Anders Eriksson vill odla myten att socialdemokraterna och Nya Ålands ledarskribent Nina Fellman har ett nära samarbete (NÅ 8.6). Orsaken är att Fellman helt rätt påstått att (S) har lyckats bra med att ragga kandidater inför höstens val.

ÅF-basen kritiserar Fellman för att inte ha koll på hur många kandidater partiet har och konstaterar att de 29 ÅF-are som är klara ”kanske rent av är fler” än vad sossarna har.

Eriksson gör därmed precis det han kritiserar Fellman för: Struntar i att kolla fakta. Per dags dato har (S) femtio (50) klara kandidater, fördelade i 10 kommuner. Alltså precis som Fellman skrev ”en närapå full kandidatlista” med bra spridning.

Även Liberalernas ordförande, Viveka Eriksson, passar på att odla samma myt när hon skriver på sin blogg, om samma ledare, att ”den här gången förefaller det trots allt inte vara enbart sossarnas partiordförande som var bollplanket”. Man skall alltså förstå att det annars är så, men påståendet är taget ur luften.

Det är tvärtom så att Fellman inte tar ställning för (S) oftare än för något annat parti. Men konstigt vore ju om hon inte höll med oss ibland, precis som även kollegan Niklas Lampi gör titt som tätt i tidningen Åland. Att flera politiska partier är lite missnöjda med Nina Fellman tyder snarast på att hon gör ett bra jobb och håller sig oberoende.

"Jobba mindre" - funkar det som politiskt budskap?

Det är så självklart egentligen - och ändå känns det som en extremt utvecklingsfientlig åsikt att motarbeta ekonomisk tillväxt.

Efter Christer Sannes föreläsning i lagtinget ikväll är det trots alla goda tankar lätt att bli pessimist, märker jag.

Samtidigt som vi matas med budskapet att vi skall skona vår natur är tillväxtbudskapet lika tydligt: Producera mera, konsumera mera!

Ingen ökad lycka

Detta trots att ännu mer ökad tillväxt enligt många studier INTE ökar vår lycka (då pratar vi om våra redan rika länder), INTE leder till ökad offentlig välfärd (eftersom det är den privata konsumtionen som ökar) och INTE ökar jämlikheten (skillnaden mellan rik och fattig har tvärtom ökat lavinartat de senaste trettio åren).

Ändå tjatas det om den ökade tillväxten som ett mått på lyckad politik. Och ändå ligger det mycket mer sanning i Christer Sannes budskap: Vi förbrukar för mycket resurser p g a för stor konsumtion p g a för stor produktion p g a att vi arbetar för mycket.

Hans slutsats: Jobba mindre och Rädda Världen! För att finansiera välfärden: Höj skatten. Offentlig konsumtion är inte bara bättre rent demokratiskt, den står för bara 10 % av utsläppen, mot den privata konsumtionens 90 %.

Varför så svårt?

Varför är jag då så pessimistisk? Ja, föreställ dig ett politiskt budskap, på Åland, med följande paroller:

Minska den privata konsumtionen! (På Åland hyllas ju privat sektor, vi lever på transporter och konsumtion i överflöd....)

Höj skatten! (På Åland hyllas ju privat sektor och det blir ett ramaskri när (s) föreslår att eventuellt höja skatten i Mariehamn med 0,5 %)

Minska bilismen! (i ett samhälle där många älskar bilen, vägarna, bilfärjorna och där kollektivtrafik bara är för de fattiga och de utan körkort)

Jobba mindre! (tja, kanske det här är det mest realistiska budskapet att försöka trumma in först - många i min generation har upplevt hur konsumtionshetsen leder till en karriärshets som i sin tur leder till personlig överbelastning och mänskligt lidande).

Men ändå? Hur vänder man på en så´n här skuta? Arbetar oförtrutet vidare?! Själv tror jag att det är i de etablerade politiska partierna man måste försöka förändra. Det finns många kloka människor i de politiska föreningarna och det är ändå i dem makthavarna är med.

Proteströrelser i all ära, men de stora förändringarna blir knappast av så länge de som talar för hållbar utveckling upplevs som "extremister". Det är därför miljöpartier behövs och finns de inte, som t ex här på Åland, måste de etablerade partierna bli miljöpartier på allvar. Eftersom kapitalism och miljöförstöring i mångt och mycket går hand i hand, måste SOCIALDEMORKATERNA gå i bräschen för detta nytänkande.